Jag är känslosam, ledsen och känner sorg. Två lärare blev mördade i en gymnasieskola i Malmö av en 18 årig elev. I en av artiklarna som jag läste på Aftonbladet, stod det att eleven hade uttryckt för 112 att: ”Jag hatade dem”.
Nu funderar jag på hur vi kunde hamna här? Varför hamnade vi här? Att två lärare går till sina jobb, men aldrig kommer hem igen.
Jag har arbetat som lärare på gymnasiet i tretton år. Låt mig berätta att man blir inte lärare för karriärmöjligheter och att tjäna massor med pengar. De som väljer läraryrket har (oftast) ett genuint intresse för människor och får fullfilment när de ser sina elever lyckas i skolan och i livet.
För varje gång en av mina elever överträffar sig själv, blir jag varm inombords. Jag älskar mitt jobb. Mitt arbete är meningsfullt.
Vem bär ansvaret?
Att hatets virus har spridit sig till unga människor i den grad att de mördar, är det någonstans i samhället infektionen finns. Vi får börja rannsaka samhällsstrukturen. Kärlek kommer naturligt, men hat lär man sig.
Varför hatar man?
Man hatar för att man är rädd rädd för sig själv.
Hat har sina rötter i aggression. Aggressionen kan vara gentemot någon annan, gentemot sig själv eller gentemot samhället. Någonstans upplever individen ilska för att hen saknar kontroll över viktiga delar i sitt liv.
Att återuppta kontrollen över egna känslor kan vara svårt och i stället riktas aggressionen utåt. Mot någon annan. Mot några andra. Det är ditt fel att jag mår som jag mår – tänker individen. Sen får smärtan inombords tillfällig lindring.
Hat är inlärt
Barn föds oskyldiga och utan förståelse för världen omkring dem. De vill bara bli älskade och att uppleva trygghet. Det är miljön som lär barn att antingen bli kärleksfulla eller att hata – eller finna balans mellan sina känslor.
När min son gick i förskolan försökte han en gång berätta om en fröken. För mig var det svårt att lista ut vem han menade, då han berättade om fröken Jasmin som brukade ha lång klänning och en grön mössa. Det var många fröknar i förskolan så jag visste inte vem Jasmin var.
När jag träffade sonens fröken senare, märkte jag att min son hade utelämnat detaljer som kunde ha gjort det lättare för mig att känna igen henne: fröken Jasmin var nämligen mörkhyad (den enda mörkhyade fröken dessutom).
Min son hade inte lagt märke till den detaljen. Han hade fokuserat på klänningen och den gröna mössan. Barn bryr sig inte om färgen på huden. Det är vi vuxna som lär dem kategorisera människor i olika fack.
Barn är toleranta av naturen. Det är vuxna som brister i tolerans och skapar in-/och ut-grupper – vi och dom.
När självet brister
Medkänsla gentemot oss själva är viktigt i våra relationer med andra. Känslor av skuld och skam kan bli svårhanterbara och att projicera/förskjuta sina negativa känslor på andra genom hat, blir den enda utvägen för individen.
Självsäkra individer som har medkänsla, hatar sällan.
Gruppidentitet blir viktigare än individuell identitet
Utvecklingspsykologen Erik Erikson hade en teori om människans åtta åldrar, där han menade att vi genomgår åtta olika faser i livet. Varje fas innebär en krislösning hos individen. Om krislösningen går rätt till, mår vi bra, men komplikationer i de olika utvecklingsfaserna kan leda till svårigheter senare i livet.
Jag ska inte gå in på hela Eriksons teori, utan väljer att fokusera på fas fem: Identitet vs splittring som brukar vara mellan 12-20 år.
Enligt Erikson, ett barn som har fått kärlek, som upplever tillit till vuxna och som har fått vänner i skolan, kommer att få en stabil identitet under ungdomsåren.
Men tonåringen/ungdomen blir splittrad om hen inte har lyckats genomgå en positiv utveckling under de tidigare utvecklingsfaserna.
En splittrad tonåring har starkare behov av att tillhöra en grupp. Den individuella identiteten får vänta, Gruppidentiteten, att tillhöra en gemenskap, blir det absolut viktigaste för tonåringen.
Barn är vuxnas ansvar. Sätter vi dem i världen, ska vi se till att de får kärlek och trygghet. Det är lättare att “skapa” trygga barn än att reparera trasiga vuxna.
Vi föds med tendensen att älska och vi har en aggressionsdrift. Vilken av dessa som blir dominerande i vår personlighet, har med vår miljö att göra.
Jag tycker att vi satsar på kärleken.
Att förebygga hat?
Vår uppgift är inte bara att lära barnen läsa, skriva och räkna. Vi får lära barnen emotionell intelligens och uppmuntra dem till att sätta ord på sina känslor. Vi får jobba med att utveckla barnens empatiförmåga samt förståelse för andras känslor.
Ett barn som blir bemött med kärlek och respekt, bemöter världen med kärlek och respekt.
