Att handskas med jobbiga känslor
Vissa emotioner kan vara svåra att hantera; så som ilska, sorg ångest och rädsla. Vilka strategier som används för att handskas med jobbiga känslor är personligt.
En del använder sig av försvarsmekanismer, så som förskjutning (där negativa känslor riktas åt personer som står dem nära) andra riktar ilskan inåt och ger sig själva stryk.
Vad är självbestraffning?
Självbestraffning är svårdefinierad. Det är självbestraffning att medvetet skära sig i handen för att dämpa ångesten och det är självbestraffning att gå runt med skuldkänslor och nedvärdera sig själv.
Det är självbestraffning att banta sönder sig och det är självbestraffning att överanalysera och ligga sömnlös på natten med en klump i halsen.
Att ständigt vara orolig (befogad/obefogad oro) för saker som är utanför vår kontroll är en annan form av självbestraffning.
Ett inlärt beteende
Vi lär oss i barndomen att vår frihet är begränsad. När vi stökar eller inte gör som vuxna säger, blir vi bestraffade. En del bestraffning är grova (så som fysisk/psykisk kränkning) och en del är obehagliga (så som att du får inte din padda tills du är snäll igen).
Vi lär oss tidigt att handlingar ger konsekvenser. Vi får positiv förstärkning (belöning) när vi gör något bra och negativ förstärkning/aversiv förstärkning när våra handlingar inte accepteras av de vuxna.
Vi lär oss med andra ord att bestraffning är en del av uppfostrandet för att stärka önskvärda beteenden och minimera oönskvärda beteenden.
När vi blir äldre straffas vi inte på samma sätt av omgivningen, men nu är hjärnan tränad på konsekvens-tänk. Hjärnan hittar olika sätt att straffa oss när vi gör något dumt eller tror att vi har gjort något dumt (genom skuldkänslor till exempel).
Att överanalysera är en sorts självbestraffning
Nu kanske du tänker: ”Ge dig Fröken Azita … hur kan överanalysering vara självbestraffning? Jag tänker ju bara lite extra – lite mer – inte bestraffar jag mig själv för det”.
Och såhär tänker jag: När vi överanalyserar, tänker vi samma tanke om och om igen. Vi målar upp olika bilder i vårt psyke och blir alltmer avskärmade från verkligheten.
Gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut och vi hamnar i en bubbla. Hjärnan förbrukar en stor del av vår energi och en hjärna som hela tiden grubblar blir efter ett tag trött och matt.
Överanalyserandet kan sedan leda till isolering, minskad energinivå, ångest, insomnia och brist på motivation och intresse.
Om inte det är självbestraffning, vet jag inte vad det är.
Komplettering och filtrering
Inom det kognitiva perspektivet finns det två termer som är intressanta att läsa om: komplettering och filtrering.
Komplettering betyder att hjärnan gillar kontext och söker efter mening. Om det inte finns ett sammanhang, skapar hjärnan ett sammanhang åt dig (påhittat eller riktigt).
Vid överanalysering använder sig hjärnan intensiv av komplettering.
Exempel på komplettering:
Har du någonsin haft en tanke som har stört dig och som du inte kan släppa? Har du upplevt att den tanken föder flera andra negativa tankar som inte ens fanns där från början? Om ja, då har din hjärna använt sig av komplettering.
Ett exempel: Någon du tycker om beter sig kall och kylig mot dig. Du förstår inte bakgrunden till beteendet men börjar tänka mängder med negativa tankar.
Du ställer dig frågor som: Vad har jag gjort honom? Är han sur på mig? Han har väl ingen rätt att vara arg på mig? Var det någonting jag sa/gjorde/borde ha gjort?
Efter ett tag, blir du övertygad om att personen ogillar dig och det beror säkert på någonting du har gjort.
Exempel på filtrering
Filtrering betyder att information som inte passar in i vårt tänkande filtrerar (tar-) vi bort.
Exempel: Du får veta att din favoritperson som är kall/kylig mot dig har haft en stressig period och inte orkat socialisera sig. I stället för att ta till dig den nya informationen (som kan nyansera situationen) väljer du att agera kall och kylig tillbaka. Du tänker: ”Han var verkligen dum mot mig så jag tänker vara dum tillbaka”.
När du medvetet/omedvetet väljer bort en del information för att bekräfta en övertygelse är detta ett tecken på din hjärnas filtreringsarbete.
Självbestraffning tar bort livsglädjen
Att bestraffa sig själv genom övertänkande, överanalyserande, ångest och oro resulterar i nedstämdhet. Självbestraffning löser inga problem och tar bort stundens glädje.
Vi har bara ett liv. Ett liv som är värt att leva i nuet. Ett liv som inte ska hänga upp sig på det förflutna och som inte heller bör oroa sig för framtiden.
Läs mer om överanalyserande på Psychology Today
