Först om ryktesspridning och propaganda i politiken
Förra veckan läste jag nyheten om att Astrid Lindgren pekas ut som nazist i rysk propagandakampanj (läs om det på: Aftonbladet ).
Nyheten gjorde mig upprörd, sårad och ledsen. Tänk att egoistiska människor tar till alla medel för att sprida falsk information.
Helt absurd!
Nu är jag tillräcklig gammal (eller ska jag skriva ung?) för att kunna skilja mellan fakta och propaganda, så jag skakade av mig nyheten. Den ryska organisationen som ligger bakom anklagelserna vill provocera fram en reaktion. Det är ganska lätt att lista ut, eller hur?
Människor (eller politiska organisationer) tar emellanåt till olika (fula-) medel för att förgöra andra.
Något syfte finns det bakom kampanjen och det är inget gott syfte.
De falska anklagelserna om folkkära svenskar i rysk nyhetsmedia fick mig att börja analysera faran med ryktesspridning, skvaller, förtal och propaganda.
Skvaller och ryktesspridning påverkar oss negativt
Här fokuserar jag lite extra på skvaller och ryktesspridning delvis från ett socialpsykologiskt perspektiv.
Spegling
Andra människors beteenden och förhållningssätt påverkar vårt humör, vårt förhållningssätt och våra beteenden. Vi speglar oss i andras uppfattningar om oss och skapar en bild av vår egen person. Inom socialpsykologin heter principen för “Spegeljaget” (som jag har skrivit om i tidigare inlägg).
Skillnaden mellan ryktesspridning och skvaller
Skvaller är en del av socialiseringen (även om det kan vara fult). Det är när ett par människor eller en grupp skvallrar om en person som inte är i rummet. Typ: “Alltså hennes urringning … men snälla någon. Hon kan väl täcka sig lite mer”. Vid skvaller kan det finnas en del känslor av aggression bakom, men inte lika djupt som i ryktesspridning.
Ibland skvallrar vi bara för skvallrandets skull. Även om vi innerst inne inte tycker att hennes urringning var för djupt, håller vi med gruppen en liten stund.
Ryktesspridning däremot görs dels på grund av att höja den egna självkänslan och dels för att skapa en starkare relation med den som hör din berättelse.
Falska rykten skapas sällan av en enskild person. Det är mer regel än undantag att det står en grupp bakom ryktesspridningen (en grupp är tre eller fler personer).
Nu skapar vi ett falskt rykte här:
Person nummer 1 kommer till dig och säger: “Azita kopierar alla sina inlägg från nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Plagiat liksom”.
Din reaktion: Du kanske låter informationen rinna av dig för du råkar tycka om Azita och vad hon skriver.
Person nummer 2 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes eget … någon borde anmäla det till Google. Att lura folk sådär…”.
Din reaktion: Nu börjar du bli lite (bara lite) misstänksam. Du börjar söka på nätet för att hitta likheter mellan det Azita skriver och andras inlägg. Kan det vara sant? – tänker du.
Person 3 kommer till dig och berättar: “Azita kopierar alla sina inlägg på nätet. Ingenting hon skriver är hennes. Hon översätter från engelska sidor och lurar folk. Vem som helst kan skriva det ju”.
Din reaktion: Ja, nu kan du inte längre vara säker på din favoritbloggerska. Tre personer har sagt samma sak. Det är en trygghet i antal så det de säger måste vara sant, eller hur?
Och föreställ dig nu att fler än tre berättar samma sak. Hur långt tid skulle det ta för att du skulle helt ändra uppfattning om mig?
Det skulle inte förvåna mig att efter ett par dagar du tänker: “Nuförtiden kan man inte lita på någon. Orkar inte läsa plagiat längre”.
Du kanske till och med slutar besöka bloggen.
“Believe nothing of what you hear and only half of what you see.”
~ Unknown
Vad var det som hände?
Låt mig fråga dig en sak: Om du hade vetat att dessa tre personer har kommit överens om att sprida falsk information om Azitas blogg, hade du fortfarande litat på informationen?
Faran med rykten är att vi aldrig kan veta vem som har startat dessa och hur många som är inblandade i spridningen.
Vid ryktesspridning och spridning av falsk information kan det vara svårt att vara källkritisk. MEN det är precis det vi måste vara för att inte låta oss manipuleras.
Vad vill jag ha sagt med det?
Gruppen har stort inflytande över individen. Grupptänk resulterar i förödande konsekvenser. Ryktesspridning leder till mobbning, utfrysning och annan form av socialexkludering.
För stunden kanske känns det skönt att lyssna på skvaller, men tänk på offret som inte är där och kan inte försvara sig.
Om du upplever obehag av tanken att andra pratar bakom din rygg, varför göra det mot andra?
Det är inte särskild schysst.
Vågar du stå emot?
Ifrågasätt alltid ett budskap, särskild om det är avsett att förstöra för någon enstaka individ eller grupp av människor.
När någon med onda avsikter försöker påverka dina tankar om en person följ mitt enkla tips och ställ frågan: Hur vet du det?
Du kommer att bli överraskad av svar och icke-svar du får på den frågan. Testa mitt tips någon gång och skicka ett meddelande till mig om metoden inte är effektiv.
Källkritiska människor är empatiska
Källkritik handlar inte bara om att vara kritisk mot mediernas nyhetsrapportering. Källkritiska förmågan behöver vi i vår vardag och i våra relationer med andra människor.
En källkritisk individ är svårmanipulerad. En källkritisk person är en empatisk, förstående och pålitlig person.
Personligen skulle jag inte vilja ha vänner som lyssnar på rykten om mig (oavsett sanna eller falska) utan att ställa frågan till budbäraren: Hur vet du det?
How would your life be different if…You walked away from gossip and verbal defamation? Let today be the day…You speak only the good you know of other people and encourage others to do the same.
Steve Maraboli
