Det mest lästa blogginlägget på min sida är: “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på” .
Jag startade ett TikTok konto för en vecka sedan och publicerade delar av det inlägget där. Till min stora förvåning fick den korta videon över 2000 visningar på TikTok.
Min reflektion är att det är alltför många vuxna där ute som bär på svåra känslor av social exkludering, mobbning och utfrysning utan att våga be om hjälp eller prata om det.
Idag tänkte jag skriva ett nytt inlägg om ämnet då jag tycker det är viktigt att uppmärksamma problemet.
Social exkludering
Social exkludering innebär att gruppen exkluderar en enskild individ från en social kontext då denne antingen inte håller med gruppens normer eller bryter mot de rådande gruppreglerna.
Det finns ingen stereotyp bild av en person som blir social exkluderad, utan vem som helst kan bli drabbad av den hemska upplevelsen.
Gruppen är starkare än individen
Social exkludering kan oftast inte ske om gruppen saknar en ledare. Inom det socialpsykologiska perspektivet skrivs det om formella och informella gruppledare.
En formell ledare är en person som utövar en yrkesroll, till exempel statsministern eller chef över ett företag.
En informell ledare är en person som inte har någon formell makt, men kan ha stort inflytande över gruppens medlemmar.
Informella ledare kan vara bra för gruppens sammanhållning och välmående om hen är en person med sunda värderingar och önskan om välvilja.
Men (med betoning på men!) om en informell ledare drivs av egenvinningssyfte, dold agenda och/eller egoistiska önskemål kan gruppmedlemmarna lätt bli manipulerade till att göra andra illa.
Vid social exkludering handlar det om att den informella gruppledaren skapar syndabockstänk i gruppen och utmålar en enskild person som kärnan av problemet (vad problemet nu kan vara).
Gruppens sammanhållning blir starkare när det skapas ett Vi-Mot-Dom tänkande vilket leder till en falsk känsla av trygghet, gemenskap och tillhörighet.
När börjar man exkludera andra?
Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.
Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”. Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på.
Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.
På vilket sätt märks social exkludering?
Exempel på social exkludering kan vara att hela bekantskapskretsen blir bjuden på fest förutom en enskild individ.
I de fall där jag har varit vittne till social exkludering har det handlat om att man tar fysisk avstånd från personen, till exempel att alla gruppmedlemmar trängs vid samma matbord, men ingen sätter sig bredvid “syndabocken”.
Andra exempel är att sluta hälsa på en person, prata bakom hens rygg och sprida osanna rykten.
Social exkludering hos offret kan leda till:
- Aggressivitet och ilska
- Antisocialt beteende
- Frustration
- Stress
- Ångest
- Depression
- Utbrändhet
Vår mentala hälsa är komplex. Våra gener och kognitiva förmågor spelar roll i hur vi tolkar, analyserar och observerar världen, samtidigt som är vi sociala varelser och i stort behov av andra människor för vår existens.
När andra tar avstånd från oss eller medvetet påverkar andra i gruppen till att ta avstånd, uppstår det psykisk ohälsa hos den enskilda individen.
Mobbning och social exkludering kan bryta ner den starkaste av oss. Det är ett stort problem som bör uppmärksammas och pratas om.
Det är naivt att blunda för att social exkludering existerar och leva i fantasin om att alla lever i harmoni i alla sina grupper.
Vem bär ansvaret?
Vi vuxna är upptagna med att uppfostra barn till att inte slåss och lägger mindre fokus på att lära dem att mobbning och utfrysning är nästan lika illa (om inte värre) som att slå någon.
Vi måste lära barn sunda värderingar och ett positivt förhållningssätt gentemot andra.
Det är ditt ansvar att motverka och förebygga social exkludering. Och det är mitt ansvar lika mycket.
Vidare är det gruppens ansvar och samhällets ansvar att stå emot all form av social exkludering, mobbning och kränkningar.
Så: våga stå på dig och våga säga ifrån. Sätt gränser, identifiera problemet och var en positiv förändring i världen.
Det är tillräcklig med kaos där ute (krig, svält, sjukdomar). Vi behöver mer än någonsin vara snälla mot oss själva och mot andra människor.
En positiv gest. Ett par ord av omtanke kostar absolut ingenting men kan göra livet finare att leva för oss själva och för de runtomkring oss.
