Easy come easy go
De senaste dagarna har Bruno Mars låt: “Easy come, easy go …” fastnat i mitt huvud. Den finns någonstans i mitten av mina öron och ibland sjunger jag med den (Easy come easy go … ).
Idag på gymmet hittade jag låten på Spotify och lyssnade på den – mest i hopp om att kanske kunna släppa den efter att jag hade lyssnat ett par gånger på den.
Otur nog, fick jag ett annat problem efter att ha lyssnat på sången: Att analysera låtens text!
Är man psykologilärare, analyserar man människor, situationer och låttexter.
Delar av Brunos låt:
I’d catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I’d jump in front of a train for ya
You know I’d do anything for ya
Take a bullet straight through my brain
Yes, I would die for ya, baby
Och jag (lite panikslagen) tänker: varför romantiserar du kärleken på gränsen till överdrift Bruno? Varför vilja dö för någon när man kan leva för sig själv och personen man älskar?
Kärlek ska inte handla om att överdramatisera handlingar, så som att skada sig själv för någon annan. Kärlek ska handla om ärlighet, respekt och viljan att se den andra glad. Kärlek ska handla om att finnas till, att hjälpa, att lyssna empatisk och att finnas där.
Alltför många människor skapar en bild av den “perfekta” romansen där det ska finnas rosor i mängder, dyra diamantringar och hoppet om att båda ska vara villiga att dö för varandra.
Ursäkta att jag förstör romantiken en fredagskväll, men precis som andra emotioner är även kärleken en känsla som är övergående.
Att bryta ner sig själv för en annan tjänar inte till någonting och dessutom ger upphov till psykisk ohälsa (Läs mer om dysfunktionell anknytning).
Jag tänker att Brunos låt handlar om en snedvriden bild av passion och inte om kärlek. För vem kan älska någon som: “You’ll smile in my face then rip the brakes out my car”.
Oavsett hur stark vi känner för en annan människa (passion eller kärlek) är mitt råd att springa fort därifrån om du tror att hen ska förstöra bromsarna i din bil. För tro det eller ej – man skadar inte de man älskar.
