När jag pluggade statsvetenskap, vid ett tillfälle diskuterade jag och en kurskamrat frihet. Kurskamraten insisterade med att vi hade all frihet att forma våra liv, men jag (redan då) var aningen skeptisk.
Hur fria är vi egentligen?
Låt oss börja med födseln: har bebisen tur, föds hen i ett “rätt” land, i en familj med “rätt” social status och med “rätta” föräldrar (gärna rätt hudfärg också). Ett välbärgat barn växer upp med alla livets möjligheter.
Hon/han börjar utöva flera sporter, får läxhjälp och får hjälp av föräldrarna med att köpa insatslägenhet när han/hon flyttar hemifrån.
Ett rikt barn får med större sannolikhet sina drömmar förverkligade och hennes liv kommer att betyda mycket för många.
Alla barn föds tyvärr inte med samma förutsättningar. Detta i sig borde vara ett exempel på att vår frihet är ytterst begränsad. Världen ser inte likadan ut för alla dess medborgare.
Att utöva kontroll på varandra – socialpsykologiskt
Ett kärnbegrepp inom socialpsykologin och sociologin är ordet norm. Det finns skrivna normer och det finns oskrivna normer. De skrivna normerna ser till att samhällsstrukturen fungerar. De är våra lagar, regler och styrdokument.
Exempel: Ett politiskt parti har som förslag att ADHD testa alla barn i utsatta områden. Anta nu att förslaget går igenom och voilà har vi en lag som tillåter diskriminering av barn.
Är vi fria i sammanhanget? Om jag får frågan: “ger du tillstånd att ADHD testa ditt barn”, så har jag friheten att välja, men om det stiftas en lag som säger att mitt barn ska ADHD testas då han bor i Angered, blir min frihet begränsad.
Bara att stämpla ett område som “utsatt” är bevis på social kontroll. Utsatt för vad liksom? Attacker från yttre rymden? Krigsutsatthet? Vad är det egentligen man är utsatt för?
Ditt postnummer, ditt etnicitet, ditt namn/efternamn ger dig olika mängder med frihet.
Läs gärna inlägget: ADHD UNGAR OCH KUNSKAPSKRAVEN där jag skriver om faran med att ADHD diagnostisera barn.
Oskrivna normer
Förutom de skrivna normerna, finns det oskrivna normer som oavsett om de är synliga eller inte, är de införstådda i det mänskliga samspelet. Vi förväntas följa dessa, annars så … ja annars blir det sanktioner.
De följder som brytandet av en oskriven norm kan medföra är bland andra tillrättavisande, trakasserier, mobbning eller utfrysning.
Har vi friheten att välja/välja bort stressfyllda situationer? Här svarar jag: “kanske”. Vi kan välja att röra på oss (vi är ju inte träd liksom).
Normer fungerar som ett koncept för livet. Vi lär oss tidigt vad vi ska göra, säga, känna och tänka. Vi lär oss att smälta in, passa in, inte avvika och ha respekt för nummer. Ja nummer. Vi lär oss att ju fler antalet i en grupp är, desto större trovärdighet har deras ord och beslut.
Konformitet – likformighet
Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet. Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen.
Konformitet är passiv grupptryck. Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.
Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen. Man vill ju inte vara den som klagar.
Vi utövar social kontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppen.
Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.
Och den som tänker på annat sätt, ser “annorlunda” ut eller har annan kultur/tradition, blir uppfattad som främlingen. Främlingen som inte hör hemma i gruppen, i staden eller i nationen.
Är vi beroende av andra?
Vi behöver varandra för att vi fortfarande är flockdjur. Att tillhöra en grupp inger känslor av trygghet och accepterande. Och det är fint med gemenskap.
Problem uppstår när vi tror att vår grupp är bättre än den andra. Vi har mer rätt än dom. Jag har mer rätt då fler tycker som mig.
Vi behöver lagar, regler och strukturer för att kunna samexistera. Vi måste respektera samhällets ramar för att veta hur vi ska leva i harmoni med andra.
MEN en del lagar och regler skapas av enbart hat (eller av hatfyllda människor) och dessa måste vi ifrågasätta för våra grundläggande mänskliga fri-/rättigheter.
Hjältarna vågade mer
Med all respekt för massan, är det de människorna som vågade stå emot de rådande normerna som vi pratar om i våra historieböcker.
Hur hade världen sett ut om inte oliktänkande hjältar stått emot orättvisa och fel? Hur hade det till exempel sett ut i USA och resten av världen om Martin Luther King Jr inte vågade berätta högt om sin dröm?
Friheten är begränsad, men vi måste vägra leva i fängelset av andras tankar. Vi bör ställa upp för vad som är rätt oavsett hur många människor som än följer felet.
