Idag låter jag känslorna stå för skrivandet av detta blogginlägg.
Ingen psykologisk analys, bara jag och mina tankar:
Jag har (o) vanan att börja varje morgon med att kolla igenom nyhetsnotiserna i mobilen.
Idag blev det riktigt jobbigt att läsa nyheten om Stockholms regionpolischefen Mats Löfvings plötsliga bortgång.
Mediernas aggressiva närmanden
Sedan december förra året har jag följt nyheterna om Mats Löfvings påstådda tjänstefel och då och då reagerat på mediernas aggressiva approach till honom.
Medierna i en demokrati har den granskande makten och bör lyfta fram brister i samhället – det skriver jag gärna under.
Det jag däremot blir ledsen över, är att ursäkten att: “jag gör bara mitt jobb“, kan faktiskt förstöra människors liv.
Mediernas granskande behövde inte bli så aggressiv mot regionpolischefen Löfving, som det i själva verket blev.
Mats Löfving stod på den rätta sidan av lagen och jag är övertygad om att han arbetade för landets bästa betydligt mycket mer än vad vi kommer att få veta om.
Tänk så lätt det blir att glömma bort allt bra någon har gjort och så snabbt det går att smutskasta en person och förstöra personens rykte, karriär och liv.
Jag vill inte spekulera kring regionpolischefens död, men jag kan leva mig in i hur han mådde de senaste månaderna.
Från att vara en person som människor respekterar, till att förvandlas till en person som medier och sociala medier baktalar och utmålar som ond och opålitlig.
Det kan knäcka den starkaste av oss.
Ryktesspridning
Om faran med ryktesspridning och mobbning har jag skrivit flera inlägg om och jag vet inte när samhället ska vakna och ta problemet på allvar.
Ryktesspridning kan faktiskt skada individer psykiskt och fysiskt. Om ryktet handlar om enskild person, kan det skada personens anseende och leda till social isolering, social exkludering, förtryck och psykisk ohälsa.
Ryktesspridning kan med andra ord ha allvarliga konsekvenser för den enskilda personen, såväl som för samhället i stort.
Vi må tro att vi kan tänka objektivt, men tyvärr förlitar vi oss (oftare än vi vill erkänna) på andras berättelser om en person.
Medier har stort ansvar i att skapa ett fredligare och mildare samhälle. Det media rapporterar blir medborgarnas sanning. Därför bör medier ta sitt ansvar i hur de rapporterar om händelser.
Det borde ingå i journalistiketiken att inte döma en person som lagen ännu inte har dömt.
Sättet som nyheter förmedlas påverkar oss betydligt mer än vi vill tro. Det som skrivs i medier, diskuteras sedan i sociala medier och där är tonen ännu grövre och avsaknad av empati alldeles för stort.
Enligt mig borde det vara förbud mot all sorts mobbning och där ska även mediemobbning inkluderas.
Bara för att en person är offentlig betyder det inte att det är fritt fram att skriva vad som helst om personen.
Medier behöver se människan bakom nyheten först och främst!
Slutord
I svårigheter blir många lämnade helt ensamma i sina problem.
Det är mycket roligare att umgås med människor när de är glada, friska och gör nytta för oss.
Men när de går igenom svåra tider, kan familjen, vänner, kollegor och bekanta ta avstånd och sluta bry sig.
Kärleken har tyvärr villkor.
Jag hoppas att Löfving fick stöd av sina allra närmaste i sina jobbigaste dagar.
Det är många som uttrycker att de är ledsna för att Löfving är död och jag kan inte sluta undra om de ställde upp för honom innan hans liv tog slut.
Må han vila i frid.
Och du kära läsare: hör av dig till de du bryr dig om. Ibland kan ett enda samtal rädda någons liv.
____
Foto: Julian Hanslmaier
