Skolskjutning i Belgrad
Trots att det har gått två dagar är jag fortfarande bestört av nyheten om skolskjutningen i Belgrad där en 13-årig pojke mördade åtta barn, en säkerhetsvakt samt skadade ytterligare sex barn och en lärare.
Det går liksom inte att skaka av sig den hemska nyheten.
Jag följer internationella medier lika ofta som nationella nyheter och vid det laget har jag vant mig vid att läsa/höra nyheter om skolskjutningar i USA
Att det hände i Serbien kändes närmare och -vet inte- overkligt.
Enligt en artikel från CNN hade den 13 åriga pojken tagit pappas två skjutvapen till skolan och valt sina offer medvetet.
Polisen har hittat en nedskriven lista på alla personer som 13 åringen tänkte mörda, samt en skiss över skolans byggnad och utgångar.
Med andra ord – allt var detaljplanerad.
Utöver vapnen hade pojken tagit med sig något sorts sprängmedel till skolan vilket (tack o lov) inte användes.
Den 13 åriga pojkens föräldrar sitter i förvar hos polisen då enligt medier är det känd att pappa till tonåringen tog med honom till skjutbana för att träna sonen på att skjuta med vapen.
Enligt nyhetsrapportering från nyhetskanalen BBC hade pojken planerat skjutningen i flera veckor.
Det gör ont i hela mig när jag tänker på alla anhöriga som aldrig kommer att få träffa sina familjemedlemmar.
Att förstå varför ett barn hänsynslös dödar är svårt. Det går liksom inte sätta sig in i situationen då den är fruktansvärd smärtsam.
Trots obehagskänslorna, ska jag här skriva om ett par socialpsykologiska teorier för att betona vikten av positiv uppfostran där barnet bör omringas av förståelse, kärlek och omtanke om sig själv och andra människor.
Aggressivitet leder till mer aggressivitet. Hat leder till mera hat.
The Bobo doll experiment
I ett tidigare blogginlägg om socialinlärning skrev jag om det socialpsykologiska experimentet utfört av Albert Banduras “The Bobo doll experiment“:
I ett rum fyllt med leksaker fick en grupp barn se hur en vuxen person slog en stor docka med en klubba.
I en annan experimentgrupp representerade den vuxna personen en icke-aggressiv modell. Och i en tredje grupp användes förutom fysisk aggression även skällsord gentemot dockan.
Resultatet på experimenten var oroväckande: De barn som hade bevittnat den aggressiva modellen var mer benägna att agera på ett fysiskt aggressivt sätt än de som inte hade utsatts för den modellen.
Förutom experimentet ska jag här även berätta om en annan socialpsykologisk teori: “symbolisk interaktionism” för att sedan analysera vuxnas roll i formandet av barns identitet.
Symbolisk interaktionism
Symbolisk interaktionism inom socialpsykologi (och sociologi) menar på att människan är en social produkt. Individens känsla av det egna jaget och identiteten skapas i samspel med andra.
Enligt den symboliska interaktionismen är individen en del av samhället och inte skild från samhället.
Teorin betonar vikten av vårt samspel med andra människor och menar att till och med när vi är ensamma är vi i interaktion med andra.
Ett exempel:
Anta att du har tagit avstånd från en grupp som har mobbat dig. Rent logiskt bör du inte må dåligt när du inte är en del av det destruktiva sammanhanget längre, men trots att du fysiskt har skiljt dig från gruppen finns personerna i ditt minne och kan påverka ditt mående och de beslut du fattar.
När du är ute på en joggingtur följer dina minnen med dig oavsett hur hårt du försöker vara närvarande och ha hjärnan nollställd.
Symbolisk interaktionism lägger fokus på helheten och delarna. Individen är en del av samhället och för att förstå delarna behöver vi studera helheten.
Liknande teori finns även inom behaviorismen där begrepp som betingning och respons är populära. Trots att jag blir frestad att gå in på behaviorismen, ska jag här försöka begränsa mig till socialpsykologin.
George Herbert Mead
George Herbert Mead utvecklade den symboliska interaktionismen vidare och han förklarade att människans medvetande (mind) och jaget (self) uppstår och utvecklas i samspel med andra och i samhället man är en del av.
Mead sammanfattande den symboliska interaktionismen genom att formulera tre punkter:
- Människor handlar i förhållande till den innebörd som situationen har för dem.
Betyder: Vi drar slutsatser av andra människors beteenden men vet inte alltid säkert vad beteendet beror på.
Till exempel eleven som kommer sen till lektionen gör det inte för att retas med sin lärare, utan den sena ankomsten kan bero på att eleven måste lämna sina små syskon på förskolan på morgonen.
- Situationens innebörd härleds ur eller uppstår ur den sociala interaktion individen har med sina medmänniskor.
Betyder: Vi lär oss rätt, fel, kultur, värderingar och normer från andra samhällsmedlemmar. Det är i dialog med andra som vår identitet tar form och stärks.
Läs om Meads teori om Spegeljaget här.
- Denna innebörd hanteras i och modifieras genom en tolkningsprocess som individen använder när hon/han hanterar de situationer personen stöter på.
Betyder: Vi är inte passiva mottagare av andras åsikter/normer/värden, utan skapar egen personlig tolkning av interaktionen med andra människor.
Vi tar in intrycken från andra människor, knyter dessa samman och gör det till en del av oss själva.
Socialpsykologisk slutsats
Utifrån dessa två socialpsykologiska teorier drar jag slutsatsen att vi (vuxna, samhället, institutioner) har det största ansvaret vad gäller barnuppfostran.
Jag har tidigare skrivit om att barn växer upp och blir den du är. De blir inte den du vill att de ska bli. Barn tar efter sina vårdare och andra vuxnas beteenden, handlingar, värderingar och uppfattningar.
Genom våra gärningar och ord lär vi barn och ungdomar deras ord och deras gärningar.
Det finns med stor sannolikhet flera orsaker till att 13-åringen mördade så många människor, men en sak vi (utifrån rapporteringen) vet är att pojkens pappa hade dödligt vapen och ammunition hemma.
Pojkens pappa hade också tagit med 13-åringen till skjutbana så pojken kunde lära sig att skjuta.
En del pappor tar med sina söner på camping och så finns de pappor som lär sina barn använda vapen.
Ett skjutvapen är en symbol för skada. Vad skulle vapen annars fylla för funktion? Vapen tillverkas i syfte att skada en annan, oavsett om handlingen skulle vara i självförsvar eller mord.
Om det finns ett utbud, uppstår det en efterfråga. Har du köksknivar i ditt hem och du använder dessa bara när du lagar mat, lär sig ditt barn att kniven hör bara hemma i köket i matlagningssyfte.
Tar du däremot kökskniven ut och hotar din granne med den, lär sig ditt barn att kniven också kan användas för att skada en annan.
Att sätta ett barn till världen innebär ett stort ansvar. Barns socialisering sker främst i den primära gruppen där föräldrar och syskon spelar viktiga roller som socialisationsagenter.
Om familjens normer uppmuntrar till aggressivitet, blir utövandet av ilska en del av barnets identitet.
Meanwhile i Sverige
För några dagar sedan lyssnade jag på ett radioinslag i Sveriges Radio: “Den tystade staden” där berättelsen handlade om en tonåring som hade satt skräck på ett bostadsområde.
Efter att ha lyssnat på inslaget ett par minuter tänkte jag för mig själv “Var är föräldrarna?” och precis då hörde jag svaret: pappan och andra äldre släktingar (enligt polisen) uppmuntrade tonåringens beteende istället för att tillrättavisa honom.
Försök nu att se det hela som en fotbollsmatch.
När man har ett lag som hejar varje gång man kastar en sten eller hotar någon – får självförtroendet en kick och det destruktiva beteendet stärks.
Och barnet tänker: “Om jag är busig, blir pappa/mamma glad och det gör mig glad att föräldrarna är stolta över mig”.
Om pappa visar istället stolthet varje gång barnet har varit i skolan, uppträtt respektfull och fått bra betyg – stärks barnets självkänsla och självförtroende på ett annat sätt.
Nu lär sig barnet innebörden av ett värdigt liv.
Slutord
Oavsett hur våra egna liv har sett ut, bär vi ansvaret för att handleda varje barn i rätt riktning i livet.
Inget barn ska behöva dö i skolskjutningar.
Inget barn ska behöva hamna i fängelse och få sin framtid förstörd.
Inget barn ska lära sig att hot, våld och trakasserier är svaret på alla livets frågor och enda vägen till gemenskap.
Nu har det gått för långt. Det får inte gå ännu längre.
Obs: Fotot i inlägget har ingenting med händelsen i Belgrad att göra!
Källa teori delen: Boken: “Introduktion till socialpsykologi’ och “Att tänka sociologiskt”
Foto: Frank Mckenna
