Han blir en siffra i statistiken
Nyheten om dödsskjutningen i Farsta där en 15 årig pojke dödades och ytterligare tre personer skadades, väckte känslor av uppgivenhet inom mig.
Hur många barn har dödats i Sverige den senaste tiden? Nyheterna rapporterar ofta om dödade barn och tonåringar runt om i landet och får oss att tänka att det ska vara det nya normala nu.
Så är det liksom! Acceptera faktumet bara.
Medier rapporterar om barn som dödas på öppna gator, men samhället sitter tyst?
Ett barn som är på väg till sina vänner blir skjuten till döds, ett annat knivmördas nära sin skola och ett till som ska gå på niornas bal men mördas såhär innan sommarlovet.
Och jag tänker för mig själv: “Vad fan är det som händer och när ska det ta slut?”.
Barnkonventionen om barns rätt till skydd mot våld
Artikel 19 i barnkonventionen slår fast att staten ska agera och ge relevant skydd när ett barn utsatts för våld, samt utveckla metoder och arbetsätt för att förebygga att barn utsätts för våld. Med våld avses både fysiskt och psykiskt våld.
Här refererar jag direkt till ursprungskällan:
Artikel 19
- Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.
Man kan tycka att vid det här laget borde FN och EU reagera på det som händer i Sverige så kanske vi kan vakna upp och inse att detta inte alls är normalt.
Det är absurd att barn skjuter och skjuts ihjäl.
Hans namn var: 15 åring som sköts till döds
Jag har tidigare hänvisat till GP:s löpande reportage om de mördade kvinnorna under rubriken “Hennes namn var“.
Att varje kvinna hedras genom att vi får läsa om kvinnans livsberättelse är ett sätt att komma ihåg offret och att uppmärksamma samhället på våldet mot kvinnor.
Parallellt tänker jag på vad som händer med varje barn, ungdom och man som blir mördade?
Kommer vi att läsa något om “hans namn var …” eller glömmer vi bort varje individ som har skjutits till döds för att någonstans inom samhället finns det en sorts “bortförklaring” för dessa sorters dåd?
Tänker samhället “Ja ja, fast dom får ju skylla sig själva”?.
Jag blev rent av illamående när jag läste en kommentar under artikeln som GP hade delat ut på Facebook om masskjutningen i Farsta där en 15 årig pojke dog på plats. Personen skrev följande: “Om inte skitungarna slutar skjuta på varandra, kommer de att utplånas snart“.
Ett barn dör och han kallas för skitunge.
Humanitet? Det handlar inte om brist på förståelse och empati, utan om rasism.
Lika bra att uttrycka det.
Dödligt vapenvåld kopplas till människor med annan bakgrund än svenska och därmed finns det ingen empati för de liven för dessa är inga vita liv.
Psykisk ohälsa kopplad till skjutningarna
Varje pappa som skjuts till döds lämnar efter sig en trasig familj. Han lämnar efter sig traumatiserade barn som kommer med stor sannolikhet att utveckla olika former av psykisk ohälsa.
Varje barn som dödas, lämnar efter sig förkrossade föräldrar och syskon.
Ångestfyllda familjemedlemmar som garanterat kommer att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa.
Föräldrar som i framtiden skuldbelägger sig själva, men också staten för att ingen kunde rädda deras barn. Varför ska ett annat barn lita på samhället när samhället inte kunde rädda och skydda deras syskon?
Tror du att de drabbade kommer att känna tillit, hopp och förtroende för systemet och mänskligheten i sin helhet?
Knappast!
För varje person som dödas drabbas en hel familj.
För varje dödsskjutning finns det en hel grupp människor som känner frustration, ilska, sorg och känslor av uppgivenhet.
Och det kommer att påverka samhället i det långa loppet.
Budskapet till de övriga barnen
Och vilket budskap skickar samhällets passivitet när barn och ungdomar drabbas av dödligt våld – till andra barn?
Säger vi till småpojkarna i ekonomiskt ojämlika områden att de ska inte drömma om en trygg framtid för risken finns ju att de inte hinner fylla 16 år.
Hur ska jag som enskild lärare skapa framtidstro för mina ungdomar, när staten inte tar sitt ansvar för att lösa problemet med skjutningarna?
Ja jag tycker att det går att lösa problemet.
- Ta hjälp från andra EU länder för att bekämpa det eskalerade våldet.
- Börja gräva i frågan varifrån allt vapen kommer in i landet.
- Öka statliga institutioners synlighet och närvaro i de områden där våldet har ökat mest.
Finansiering?
Snälla – Det handlar om prioriteringar i ekonomin.
Skillnad på människor – andrahands medborgare
Black Lives Matter (BLM) rörelsen startade av människor i USA i syfte att uppmärksamma diskriminering, rasism och ojämlikhet människor emellan – där mörkhyade människors liv värdesattes inte lika högt som vita människors liv inom staten.
Här i Sverige är det inte mycket bättre. Här finns det medborgare och andrahands medborgare.
Dödsskjutningarna drabbar “de andra”. De som har haft oturen att födas i icke-svenska familjer.
Så varför göra någonting åt det?
Skulle en förändring ske om någon därute startade en hashtagg med budskapet: #invandrarbarnslivspelarroll
Jag vet inte.
Elias i Farsta centrum
Älskade Elias. Jag kände inte dig, men att du blev mördad i ett av världens bästa länder, gör att jag känner stor sorg.
Jag känner sorg för att du inte kommer att njuta av sommarlovet.
Du dog för tidigt. Samhället misslyckades med att skydda dig.
Som ensam individ kan jag inte göra mer än att skriva och hoppas att någon läser detta inlägg och förebygger att fler barn i din ålder dödas.
Det här blogginlägget är tillägnat dig Elias. Må du vila i frid.
Foto: Unsplash.com
