Nej, lagom är inte alltid bäst
Att bli erkänd för dina prestationer bör vara en anledning till firande. Så varför känns det ibland som om dina framgångar har gjort dig till måltavla för kritik, skvaller, mobbning, utfrysning eller rentav sabotage?
Den frågan ville jag länge få svar på tills en bekant bad mig att läsa om den amerikanska forskningen kallad “Tall Poppy Syndrome”. Du kan föreställa dig min förvåning när jag äntligen lyckades sätta ord på ett subtilt problem som många (framförallt kvinnor) drabbas av.
Vad är Tall Poppy Syndrome?
Termen Tall Poppy Syndrome kommer från hur vissa vallmoväxter har en tendens att växa högre än andra, vilket gör dem enkla att lägga märke till och möjligtvis utsatta för att skäras ned.
Syndromet uppstår när en persons framgång får dem att bli attackerade, angripna eller kritiserade. Det är en kulturell företeelse där individer som utmärker sig eller uppnår framgång utsätts för kritik, missunnsamhet eller till och med avvisning av sina jämlikar.
Individer kan reagera på andras framgångar genom att försöka nedvärdera dem, sannolikt på grund av faktorer som avundsjuka och rädsla för att den framgångsrika personens prestationer ska skugga deras egna.
När man befinner sig i en svår och besvärlig situation, kommer de flesta för att hjälpa till. Det är som att alla älskar en svag, hjälplös person i behov av hjälp.
De stöttar dig, hjälper dig och uppmuntrar dig. Med andra ord, hejar man på de som man inte tror kommer att lyckas.
Vågar den personen däremot resa sig upp, kämpa vidare och bli en vinnare, försvinner plötsligt berömmelsen. På ett ögonblick ersätts jubel med kritik, utfrysning, mobbning och skvaller.
Vad leder Tall Poppy Syndrome till?
Att bli offer för Tall Poppy Syndrome kan resultera i psykisk och fysisk ohälsa hos den drabbade. Vanligaste psykosomatiska och fysiologiska symtom på syndromet är:
- En generell förlust av självförtroende
- Okontrollerbara tics
- Missbruk av substanser
- Sömnproblem
- Fysiska symptom, såsom huvudvärk eller problem med matsmältningen
- Symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
- Ångest
- Depression
- Problem i relationer.
En kvinnlig grej?
Något jag har lagt märke till är att det verkar som att Tall Poppy Syndrome påverkar kvinnor oproportionerligt mycket än män. I västerländsk kultur, och kanske runt om i världen, verkar det som om män tillåts stiga till vilka höjder de än önskar, medan kvinnornas möjligheter är begränsade.
Vi kvoteras in i den traditionellt mansdominerade världen och förväntas vara försiktiga så att vi inte springer om de som befinner sig högre upp i hierarkin.
Skulle du få för dig att bli bättre än “de där uppe” finns risken stor att du får äta upp dina framgångar.
Kvinnor som hatar på kvinnor
Det som jag upplever som mest sorgligt är kvinnor som hatar på andra kvinnors framgångar och kritiserar, mobbar och fryser ut sina medsystrar till sjukdomar.
Lättkränkta män kommer alltid att känna sig hotade av kvinnors framgångar. Det är inget nytt. Men det som verkligen är hjärtskärande är att kvinnor är lika snabba på att hugga ner den långa vallmon, om inte snabbare.
Kvinnor och flickor använder sig i större utsträckning av passiv-aggressiva metoder som mobbning, utfrysning, skvaller och ryktesspridning när de vill bli av med sina “rivaler”.
Ju bra en kvinna är, desto extrema metoder används för att eliminera henne.
Det händer alltför sällan att starka, kompetenta kvinnor som blir utfrysta och mobbade stannar kvar i en verksamhet. Antingen byter de jobb eller blir sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar.
Slutord
Gudarna ska veta hur ofta jag personligen fått stå ut med utfrysning, gliringar, hat och misstankar när jag har presterat bättre än de flesta i en del situationer.
Det tog mig många år innan jag slutade ifrågasätta och skuldbelägga mig själv för andras avundsjuka och passiv aggressivitet.
Nuförtiden när jag ställs inför situationer där jag jämförs med någon annan, backar jag och lämnar. Ingen situation, relation eller erfarenhet är värd att riskera sin självkänsla för.
Läs också inlägget – En det vill inte se dig lyckas
