Tystnadens likformighet

av Azita Miakhel

Konformitet; tystnadens sång,
inte samma som grupptryckets tvång.
Passivt vi följer, utan ett ljud,
när mötena hålls,
vi nickar och ger svar.

Jag sitter och lyssnar,
håller ej med,
men ändå jag säger ja,
men i hemlighet ett nej.

De som mest söker,
tillhörighetens band,
följer normerna strikt,
med lagens hand.

Om en annan skadas,
psykiskt eller fysiskt,
är konformitetens väg,
praktiskt och cyniskt.

De mest sårbara,
är lättast att manipulera,
hjärntvättas snabbt,
de låter sig regera.

Sårbara män,
men också kvinnor,
konforma de blir,
styras de låter,
i auktoritetens järngrepp.

Nu är det tid,
för ledarna mäktiga,
att ta makten,
medan de svaga krossas nedtryckta.

Du kanske också vill läsa