228
Rop och skrik,
subtila slag.
Sluten cirkel,
lågt till alla tak.
En gormar, en annan blänger,
en sprider rykten,
en annan dörren stänger.
Alla blundar,
huvuden i sanden,
Några är får,
andra strutsar på stranden.
Den som ser, ser smärta,
lidande,
men också brustna hjärtan.
Ett samhälle hårt,
fyllt av hat,
De goda tiger,
så att de onda kan sätta eld på allt.
Människan glöms bort,
men systemet ska skyddas,
Själarna dör,
men boxen ska värnas.
Du står vid branten,
med foten på kanten,
Vägar över,
är din saga snart slut?
