Kärlekens dag och ångesten

av Azita Miakhel

Traditioner är nödvändiga i människolivet. Vi behöver veta vad vi ska fira, hur länge och på vilket sätt. Traditioner skapas någonstans ifrån, fortlever och blir en del av våra liv. Traditioner åldras dessutom och ersätts med nya.

Jag har inget emot traditioner i sig, utan har en del emot tävlingen som en del traditioner innebär. Människor som är ensamma, människor som lider av nedstämdhet och ångest, mår sämre under traditionella högtider.

Alla dessa förväntningar som ställs på den enskilda individen på grund av sociala konstruktioner.

Här kom jag att tänka på gymnasietiden och “Alla hjärtans dag”. Jag minns att jag brukade få ångest när 14:e februari närmade sig. Valentine var en stor grej i vår skola. Det skickades röda rosor till elever och mellan elever på skolan.

De populära tjejerna brukade få många rosor skickade till sig. De gick sedan runt i skolan och visade upp sig …  Typ “Se på mig, jag är mer omtyckt än du”. Och man kände sig som en loser om bästa kompisen hade glömt skicka en ros till en. 

En tonåring som går i skolan en hel dag och känner att hon inte är lika omtyckt som de andra. Sorglig, men lika aktuellt då som nu. 

Drygt tjugo år efter min gymnasietid, kan kärlekens dag upplevas lika ångestfylld hos många. Nu har vi alla företagen också som passar på och säljer choklad, gosedjur och andra röda saker. Ett stort köpbehov har skapats och som konsument vill man inte vara utanför. 

Man vill ju inte vara en FoMo (Fear of missing out). En FoMo är en person som är utanför trenden. En sådan vill man ju inte vara!

Och, vad är det rätta sättet att fira alla hjärtans dag på? Jag läste ett inlägg på Facebook att även män ska få presenter idag då det inte är: “Internationella kvinnodagen”. Nu blev det ännu jobbigare. Jag som knappt kan köpa en present till mig själv. Beslutsångest liksom.

Alla dessa förväntningar (PUFF!). Som kvinna ska man sitta där och vänta på tolv röda rosor, romantisk middag, en dyr present, sötsaker (onyttigt) och ett mysigt gosedjur? Vilken press på den stackars partnern (om man nu har en sådan). 

Den som är singel kanske upplever annan sorts stress: Att hitta någon att fira Valentine med. Ska man då skynda sig in i en dejt, oavsett om det känns rätt eller fel, bara för att slippa vara ensam?

Några tips på att hantera Valentine ångesten:

  • Stäng av sociala medier. Du behöver inte jämföra dig med andra, varken idag eller någon annan dag.
  • Ta tillvara på dagen och gör något du mår bra av. Laga god mat hemma eller bara chilla i soffan. 
  • Håll dig till dina dagliga rutiner istället för att planera något “extraordinärt”.
  • Försök att inte ha för höga förväntningar på dagen. Det är en måndag och sedan råkar det vara alla hjärtans dag. Imorgon är 15:e februari och en tisdag.
  • Var extra snäll mot människor du möter; idag och alla andra dagar. Det finns inget kontrakt mellan kärleken och alla hjärtans dag. Kärleken existerar utanför tid och rum, i en annan dimension. Den kan upplevas varje minut och varje sekund. Den är inom oss.
  • Det är okej att älska någon på avstånd. All kärlek är fin. Var glad över att du har förmågan att känna kärlek för en annan människa.

Min plan för dagen är att pusha mig själv till att ta lite mer i marklyft på gymmet idag. Jag har aldrig varit en romantiker och lär inte bli det nu heller (lika bra att inse det). Jag har fått tips på hur jag kan träna upp styrkan så jag kan lyfta mer. Wish me luck så jag inte skadar mig.

Önskar dig en fin alla hjärtans dag vem du än är och var du än befinner dig.

Du kanske också vill läsa