Förra inlägget handlade om kontrollbehov där jag främst fokuserade på den personliga önskan om kontroll. Nu tänkte jag fortsätta på samma tema, men studera den sociala kontrollen som vi utövar, försöker utöva och vill utöva på andra.
Ett kärnbegrepp inom socialpsykologin och sociologin är ordet norm. Det finns skrivna normer och det finns oskrivna normer. De skrivna normerna ser till att samhällsstrukturen fungerar. De är våra lagar, regler och styrdokument.
Om du får för dig att stjäla någons egendom, får du ta konsekvenserna. Beroende på brottets storlek och form, kan följden antingen bli fängelse eller böter. Den konsekvensen av att bryta en norm kallas för sanktion.
Förutom de skrivna normerna, finns det oskrivna normer som oavsett om de är synliga eller inte, är de införstådda i det mänskliga samspelet.
Vi förväntas följa dessa, annars så … ja annars blir det sanktioner. De följder som brytandet av en oskriven norm kan medföra är bland andra tillrättavisande, trakasserier, mobbning eller utfrysning.
Normer fungerar som ett manus för livet. Vi lär oss tidigt vad vi ska göra, säga, känna och tänka. Vi lär oss att smälta in, passa in, inte avvika och ha respekt för nummer. Ja nummer. Vi lär oss att ju fler antalet i en grupp är, desto större trovärdighet har deras ord och beslut.
Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.
Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen till att ta ett beslut. Konformitet betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.
Förenklad är det som att man ljuger för sig själv för att fortsätta vara en del av gruppen.
Vi använder socialkontroll på varandra genom de existerande normerna eller normer som vi själva hittar på i gruppenen.
Människor är olika starka och påverkas olika av den sociala kontrollen. Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.
Den som däremot är starkare, står för sina värderingar och åsikter och inte följer gruppens alla normer, blir utfryst, och inte längre välkommen att vara en del av en sammanslutning.
Några exempel på försök till socialkontroll:
Tyck som oss! Ät inte det där. Ät detta istället. Tro på det jag tror på. Klä dig inte för snyggt. Vem tror du att du är? Ta inte för mycket plats. Smält in. Hörs inte. Syns inte. Försök inte ens. Sluta. Nu andas du för högt.
Puff! What about just leaving me alone? – Kan man tänka.
Behovet av den sociala kontrollen är lika djupt inrotad i våra gener som det individuella kontrollbehovet. När vi levde i det vilda behövde vi stammen för vår existens.
Om alla skulle köra solo, skulle vi ha dött ut som art. Gemenskap, samarbete och tillsammanskapet har tagit oss hit, ända till våra moderna samhällen. Vi behöver varandra för att vi fortfarande är flockdjur. Att tillhöra en grupp inger känslor av trygghet och accepterande. Och det är fint med gemenskap.
Problem uppstår när vi tror att vår grupp är bättre än den andra. Vi har mer rätt än dom. Jag har mer rätt då fler tycker som mig. Fel blir det när gruppens medlemmar aktivt försöker förgöra sina oliktänkande. Inte genom fysisk styrka, men genom ryktesspridning, härskartekniker och andra passivaggressiva metoder och beteenden.
Med all respekt för massan, är det de människorna som vågade stå emot de rådande normerna som vi pratar om i våra historieböcker.
Hur hade världen sett ut om inte oliktänkande hjältar stått emot orättvisa och fel? Hur hade det till exempel sett ut i USA och resten av världen om Martin Luther King inte vågade berätta högt om sin dröm?
Våga ha visioner och drömmar. Om du befinner dig i en miljö där oliktänkande tystas ner och dina visioner håller på att försvinna bort, byt miljö. Livet är för kort för att du ska offra dina drömmar bara för att passa in i någon annans. Vi är inte andras val. Vi är våra egna val i livet.
Den här meningen har jag tatuerat på min arm:
“I am not what happened to me, I am what I choose to become.” ― Carl Gustav Jung
Det som händer med oss händer av andra människor och på grund av andra människor, men hur mycket vi låter andras makt definiera våra liv, ligger enbart i händerna på oss själva.
Som en komplettering kan du se min lektion i socialpsykologi där jag berättar om konformitet, normer och socialkontroll.
