Sigmund Freud kallade detets impulser som en mindre attraktiv del i vårt inre. Freud menade på att i detet (våra drifter) finns libido (njutningen) som vill leva livet, men får inte sin vilja fram på grund av jaget (konsekvenstänkandet) och överjaget (vårt samvete och moral).
Libido
Och vad händer om libidot inte får leva ut sina lustar? Det som händer är att detets önskningar, oavsett om vi vill eller inte, skjuts undan i det undermedvetnas säck, som i sin tur påverkar alla våra känslor, beteenden och handlingar. Ibland poppar det “förbjudna” upp i våra drömmar.
Jung och skuggan
I likhet med Freuds teori, menade Carl Jung på att det finns en (-biologisk) del inom oss som vill komma upp till ytan, men vi låter inte den stackaren uppenbara sig. Jung kallade den delen av oss för Shadow Self.
Shadow self består av sexualenergi och livsenergi.
Jag kommer att döpa Shadow Self för skuggan (all ära åt Google Translation).
Jung menade på att skuggan är den delen av oss som vi vill avvisa och inte kännas vid. Skuggan består av emotioner som vi antingen inte gillar hos oss själva eller tror att samhället inte tycker om.
Vi skjuter undan skuggans begär ner till vårt undermedvetna och hoppas på att de stannar kvar där.
Vi tänker: “Gå du jobbiga känsla. Gå och göm dig någonstans långt borta. Jag vill inte veta av dig så gå!”.
“Everyone carries a shadow, and the less it is embodied in the individual’s conscious life, the blacker and denser it is. At all counts, it forms an unconscious snag, thwarting our most well-meant intentions.” (Carl Jung)
Att förneka delar av oss själva
Utgår man från det psykoanalytiska perspektivet tolkar jag det som att halva delen av människopsyket består av delar som vill ha omedelbar tillfredsställelse och njutning, men vi lägger locket på dessa.
Vi tror att förnekande hjälper oss i rätt riktning, men tvärtom kan undantryckta emotioner få oss att må dåligt.
Vi dämpar våra önskemål, impulser och behov genom att till exempel tillbe till en Gud någonstans i himlen som ska ge oss styrkan att förneka vår mänsklighet (att vara människa är väl en helhet med både bra och mindre bra delar?).
Försvarsmekanismer
Drifterna försöker vi också dölja genom att använda (omedvetet) olika försvarsmekanismer. Försvarsmekanismer censurerar libidos önskningar och fungerar som grindvakter till den medvetna delen av oss.
Här är ett exempel på en försvarsmekanism: Som kvinna ser man en annan kvinna ha sexiga kläder på sig, och dömer henne.
Enligt det psykoanalytiska perspektivet är det innerst inne ett undertryckt sexual impuls och önskan om att vara som henne. Att tillskriva andra negativa egenskaper som vi själva har kallas för projicering.
Missförstå mig rätt. Varken psykoanalysen eller jag påstår att vi ska leva ut alla våra fantasier, impulser och drifter.
Att hantera impulserna inte förneka dem
Gör vi det finns det risk att hamna i fängelse. Du kan liksom inte smälla till någon som gör dig arg för att aggressionsdriften älskar att slåss.
Inte heller ska du pussa mannen du gillar bara för att sexualdriften uppmanar dig till det (om båda vill det är det en annan sak).
Syftet med detta inlägg är att uppmärksamma att vi är en helhet. Att ständigt förneka sina medfödda behov kan resultera i djupa skuldkänslor och känslor av skam och nedvärdering.
Allt är relativt
Jungiansk psykologi menar på att det finns kontraster till nästan allt: bra/dåligt, liv/död, hat/kärlek, sjuk/frisk. Vårt problem är att vi accepterar och älskar de bra delarna men ignorerar de som vi upplever som dåliga.
Att förneka behov och “dåliga” känslor leder vidare till förtryckta önskningar som sedan resulterar i ångest, depression och annan psykisk ohälsa.
Hel blir vi när vi accepterar de mörka sidorna av vårt psyke och när dessa lär sig att leva i harmoni med varandra. Typ: goda känslor gifter sig med dåliga känslor och får en harmonibebis. Du får också döpa den till balansbebis om du vill.
Att acceptera en helhet
När vi accepterar våra negativa, jobbiga emotioner som en del av oss, blir det lättare att hantera dessa. De kommer att kontrollera oss mindre och vi kan uppleva en slags befrielse.
Att förneka delar av oss själva är att leva i en halvsanning. Att acceptera oss själva innebär att acceptera oss med våra goda och mindre goda sidor.
