Det nya året har börjat och jag har inte ett enda nyårslöfte. Det hade jag inte förra året heller och året passerade helt okej ändå.
Jag tränar styrketräning och jag har lärt mig att det sämsta man kan göra för självkänslan är att sätta upp orealistiska löften som inte blir av.
Om false hope syndrome längre ner i texten.
Tänk dig ett barn vars förälder lovar att ta med hen till en nöjespark kommande helg. Helgen kommer, föräldern får förhinder och besöket till nöjesparken blir inte av. Förälder ger ett nytt löfte om att vi tar det nästa helg och nästa vecka blir inte heller av. Brutna löften gör barnet besviken och så småningom tappar hen tron på förälderns ord.
Jag ser nyårslöftet lite på samma sätt. Att måla upp en bild där man är tjugo kilo lättare, har fina synliga magmuskler i slutet på ett år, är inte särskild realistiskt.
Jag tror inte på ett luftslott, men däremot på hårt arbete, engagemang och grit (mer om grit i framtida blogginlägg).
Anledningen till att många misslyckas med sitt nyårslöfte är den romantiserade bilden av det egna jaget.
En önskan om att livet blir bättre om jag går ner i vikt, om jag byter jobb, om jag börjar plugga igen. Kanske blir det bättre också, men nyckeln till varje framgång är att först acceptera sig själv där man är.
Det är viktigt att veta för vem man vill åstadkomma förändringen? Är förändringen för dig eller för andra runtomkring? Vill du bevisa något för någon?
När jag började träna på allvar för sex år sedan, skapade jag Instagramkontot @fitstrongerazita . Att lägga upp bilder på träningen blev som en besatthet och jag skulle pusha mig själv mer och mer för att lägga upp transformationsbilder varje tisdag (#TransformationTuesday).
Mina ansträngningar gav resultat, men pressen och tviveln på mig själv gjorde att jag ständigt föll tillbaka i dåliga vanor.
Det var liksom aldrig tillräcklig bra. Och när det inte var bra, var det bara att förstöra dieten. Självkänslan tog skada för varje gång.
Min träningsresa började med löpning då jag trodde att konditionsträning var det enda sättet att bli smalare på. Jag sprang varje dag och gav mig på två halvmaraton i Göteborg, bara för att bevisa (för vem?) att jag kunde.
Andra halvmaran var det sista då jag fick en knäskada under loppet och därmed var det goodbye med löpningen (som längst kan jag nu jogga 8km).
Den riktiga förändringen började ske när mitt perspektiv ändrades. Jag kom på att jag gillade inte ens att springa. Jag sprang för att gå ner i vikt och inget jag kände passion för.
Jag anlitade en Pt och började med styrketräning istället. Styrketräningen blev precis vad jag tyckte om och jag började känna mig hemma med vikterna på gymmet. Nu handlade det om att ta lite mer vikt nästa gång. One more rep. Och så har det fortsatt tills nu.
En av anledningarna till att många ger upp sina nyårslöften är så kallade “false hope syndrome” vilket betyder att individen sätter upp orealistiska/onåbara mål då personen har felaktig bild om tid, mängd och hastigheten för hur lång tid det tar att uppnå ett mål.
Börja långsamt, men ha en plan för ditt mål. Forskning visar att om du håller fast vid en vana 30 dagar, ökar sannolikheten att du inte ger upp.
Några råd som hjälpte mig på vägen:
- Är målet realistiskt? Var helt ärlig mot dig själv.
- Vad behöver jag förändra i mitt liv för att uppnå mitt mål? – Du kan inte gå ner i vikt om inte du har en kostplan. Säger du jag dör om jag inte äter ost, då behöver du en annan sorts plan.
- Gör en sak i taget och stressa inte igenom progressionen.
- Om du faller tillbaka, är det inte hela världen, börja nästa dag igen.
- Hitta glädjen och nyttan med träningen. Slutmålet behöver inte bara vara en snygg kropp, utan hur bra du mår efter varje träningspass.
Viktigt att du mår bra
Var snäll mot dig själv. Om du misslyckas är det bara att börja om på nytt. De där känslorna av att jag är misslyckad eller jag duger inte, fyller ingen funktion och de tar stundens nöje ifrån dig.
Ibland behöver du också ändra i miljön runtomkring dig när du vill ha en förändring. Du kan inte bli en positiv person som du har personer nära dig som ältar, är negativa och är onödig kritiska.
Om du visste hur många gånger jag har hört att jag tränar för mycket, att jag borde äta mer/mindre, att jag är besatt av träningen. Puff liksom.
Nyckeln till framgång är att inte bry sig om vad andra tycker och tänker om oss. Du behöver inte berätta om dina mål och visioner för andra och du behöver inte förklara dig heller.
Vill du veta varför andra människor lägger sig i, läs mitt inlägg om “social kontroll” så får du ett psykologisk förklaring till varför vi har kontrollbehov.
Lycka till med dina mål.
