Anhedonia är ett tillstånd där individen upplever en oförmåga att känna lust och glädje. Vid anhedonia sjunker önskan om att delta i sociala aktiviteter och känslor av likgiltighet blir dominerande.
Anhedonia orsakas framförallt av depression men kan också uppkomma som en del av annan psykisk ohälsa. I en del fall har personer som har varit psykisk friska fått anhedonia utan någon särskild anledning.
Ett mysterium i sådana fall.
När en person drabbas av anhedonia slutar hon/han njuta av sina hobbies och/eller olika sociala sammanhang. Allt som var rolig innan, kan kännas som meningslöst och energikrävande.
Hos en del personer med anhedonia kan den euforiska känslan som uppstår vid förälskelse försvinna helt. Andra kan sluta njuta av samlag och annan fysisk kontakt.
En kram kan lämna personen frustrerad och ångestfylld, när en kram egentligen kan frigöra endorfiner och få oss känna värme och trygghet.
Det går att skilja mellan två typer av anhedonia:
1.Social anhedonia – när man inte vill umgås med andra människor.
2.Fysisk anhedonia – där man undviker fysisk kontakt då fysisk närhet kan upplevas ångestskapande och inte alls njutbart.
Anhedonia symtom:
- Tillbakadragande från sociala aktiviteter
- Oförmåga att känna lust kring aktiviteter som man tyckte var roliga innan.
- Ingen lust till fysisk kontakt (samlag, närhet,kyssar,kramar)
- Förlorat intresse för hobbies
Några exempel på hur anhedonia kan kännas:
Du älskade att träna, men känner ingen mening i att gå till gymmet längre.
Du älskade att läsa, men nu orkar du inte ens hålla i en bok.
Du älskade att träffa andra människor, men känner absolut ingen lust att umgås med någon.
Psykoanalytisk analys av anhedonia
Det finns flera psykologiska perspektiv som man kan analysera anhedonia utifrån och här ska jag bege mig på en analys utifrån Sigmund Freuds teori.
Besöker du bloggen ofta, vet du att jag älskar psykoanalysen och anser Freud vara psykologins Gud (och Jung anser jag vara profeten).
Låt oss prata libido:
Libido är njutningen, lusten och livsenergin. Libidot vill komma upp till ytan och leva ut sina lustar. Libidot finns i detet och där finns också impulsen, aggressionen och sexuallusten. En person som trycker undan sina drifter, sexuella impulser och önskan om att få nutning – och som har en dominerande överjag (samvete/moral) kan lättare hamna i depression och/eller få anhedonia.
Låt mig berätta mer:
De som blir skam-/skuldbelagda alltför hård, och som har levt under strikta regler (t ex religiösa övertygelser) kan få emotionella störningar och hamna i nedstämdhet. Ju oftare du får höra om att dina önskningar, drömmar, fantasier, lustar är fel fel fel, desto djupare trycker du undan lustfyllda känslor, dina drömmar och dina impulser.
Barn som uppfostras för strikt där deras impulsbeteende resulterar i bestraffning, kan få svårt att känna njutning – skulle Freud påstå.
När libidots önskningar vill komma upp till ytan, men förbjuds att göra det, skyddar försvarsmekanismen “sublimering” jaget till en början. Detta betyder att individen ägnar sig åt olika aktiviteter (som jobb eller hobbies) för att förneka detets begär.
Till en början funkar sublimeringen men efter ett tag hjälper det inte att förneka sina grundkänslor – då problemet egentligen är den undantryckta driftenergin som har hamnat i det undermedvetna.
Den kicken, glädjen man får av den sublimerade energin (så som att dränka sig i arbete eller sina hobbies) mattas så småningom av och individen hamnar i ett “likgiltigt” tillstånd. Orkar inget. Vill inget. Känner inget.
Som barn, när du kände lust, blev du skuldbelagd och bestraffad. Rädslan för att få uppleva känslor av skam – och ångesten över att bli bestraffad igen, gjorde att lustkänslorna trängdes bort till det undermedvetna.
Med andra ord: Anhedonia i vuxen ålder är en försvarsmekanism som egentligen censurerar detets drifter.
Det finns, som jag skrev ovan, många olika teorier som förklarar uppkomsten av anhedonia, men jag valde det psykoanalytiska perspektivet och skapade en egen teori utifrån den.
Titta gärna på genomgången om Sigmund Freuds teori där jag berättar om psykets uppdelning utifrån det psykoanalytiska perspektivet.