Ett av mina inlägg på Threads om Bokmässan i Göteborg fick stor spridning och väckte mängder av negativa kommentarer. Inlägget kritiserade dels de höga priserna för entré och seminarier, dels det omfattande festandet i anslutning till mässan.
När jag besökte mässan ihop med sonen, märkte vi att redan vid 18.30, innan mässan stängde, såg man folk gå runt med alkohol i handen.
Att konst och elitism ofta hör ihop är ett faktum, men måste kultur verkligen kosta så mycket? Varför ska människor uteslutas från kulturupplevelser på grund av ekonomin? Varför ska en elit göra stora vinster på mässor medan vanliga människor inte har råd att delta och istället sparar sina pengar till livsnödvändigheter?
Jag tycker att kultur är en viktig komponent för demokratin, och nedan skriver jag mina argument.
Men först en definition av vad kultur är, utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv.
Socialpsykologi och kultur
Kultur är allt mänskligt samspel även om ordet kultur i daglig bemärkelse syftar till att innebära konst, musik, teater etc.
Människans identitet och hennes kultur hänger tätt ihop då individen identifierar sig själv utifrån sin kulturella bakgrund och tillhörighet.
Kulturen fungerar vidare som en ram inom vilken människor lär sig sociala normer, värderingar och beteenden, vilket i sin tur påverkar individens identitetsutveckling och självkänsla.
Socialpsykologin betonar hur människors uppfattning av sig själva och andra formas av de grupper och samhällen de ingår i. Vi socialiseras in i samhällets normer utifrån våra uppväxtvillkor.
Barn som fostras in i en kultur där hen tidigt lär sig att läsa, gå på teater, uppskatta konst, växer upp med bättre självkänsla och vidgat perspektiv på livet och samhället. Barn som aldrig eller sällan får möjlighet att utöva kulturella aktiviteter, kommer att ha svårare med nyanserat tänkande.
Nu kommer jag till varför kultur bör vara lättillgänglig:
Klasskillnader bör inte höra hemma i kultur
Kultur är en del av samhällets gemensamma arv och tillhör alla i samhället. Att begränsa tillgången till kultur på grund av socioekonomisk status skulle innebära att vissa grupper ställs utanför rättigheten till kultur. I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att alla, oavsett bakgrund, har lika tillgång till kulturyttringar som teater, konst, litteratur och musik.
Människor från högre samhällsklasser har ofta större möjlighet att delta i kulturella aktiviteter som teater, museer eller konstutställningar (de har oftast tid också), vilket gör att de får större tillgång till de normer och värderingar som är centrala i dessa miljöer. Detta kan förstärka en känsla av tillhörighet och självförtroende, medan de som saknar dessa möjligheter kan uppleva exkludering och att deras sociala identitet begränsas.
För att inte tala om vikten av att knyta viktiga kontakter vid kulturella interaktioner.
När kultur inte är tillgänglig för alla riskerar de från lägre samhällsklasser att missa dessa viktiga lärdomar och upplevelser, vilket kan försvåra utvecklingen av en positiv social identitet och minska deras chans att få tillgång till olika perspektiv som kan främja empati och förståelse för andra.
Därmed kan klasskillnader inom tillgång till kulturen förstärka sociala ojämlikheter och hindra människor från att fullt ut utvecklas genom kulturens bildande effekter.
Social sammanhållning när klyftorna minskar
Ett mål för varje samhälle bör vara att minska ekonomiska och sociala klyftor i samhället. Om kultur enbart blir tillgänglig för de privilegierade riskerar det att förstärka ojämlikheter och klasskillnader.
När kultur görs tillgänglig för alla (oavsett socioekonomisk bakgrund) bidrar man istället till att stärka den sociala gemenskapen och minska segregationen och utanförskapet.
Om kulturen enbart blir tillgänglig för vissa grupper riskerar samhället att splittras, och risken för ökad polarisering följer med.
I en demokrati ska det alltid finnas en strävan att jobba för delaktighet, solidaritet och jämlikhet, där alla ska känna sig inkluderade och lika värda.
Vår hjärna mår bra av kultur
När kulturen är tillgänglig för alla har människor större möjlighet till kreativitet och nytänkande. När fler människor med olika bakgrund, erfarenheter och perspektiv får chansen att ta del av och bidra till kulturlivet, mår hela samhället bättre. Vi fokusera på någonting bättre än håller fast vid våra pessimistiska olikheter.
Kultur som är till för en liten elit kan bli exkluderande, medan ett brett deltagande skapar dynamik, engagemang och inlevelse.
Utsatta och åsidosatta grupper
Genom att göra kulturen tillgänglig för alla motverkar vi att individer och grupper stängs ute från samhället.
Detta är särskilt viktigt för utsatta och grupper som ofta känner sig exkluderade och stigmatiserade. Genom att inkludera dem i kulturlivet skapar vi inte bara en känsla av tillhörighet och inkludering, utan också en möjlighet för dessa människor att utvecklas och växa.
Sedan så går kkultur och folkbildning hand i hand. När kulturen görs mer tillgänglig, särskilt för barn och unga från alla samhällsskikt, stärks barnens kognitiva förmågor och möjligheter att förstå komplexa problem.
Genom att ge alla människor samma tillgång till kultur kan samhället främja ett mer jämlikt, kreativt och inkluderande klimat där alla har möjlighet att delta, lära och utvecklas.
Kulturen bör vara en kraft som förenar oss, inte en ekonomisk hinder som delar oss i olika samhällsklasser.
I have a dream – Nej jag bara skojar
Nästa år hoppas jag att biblioteksbussen inte bara stannar utanför mässan, utan att biblioteket blir en naturlig och integrerad del av evenemanget. Från början var det ju faktiskt Bok-och-biblioteksmässan, innan eventet omvandlades till en klassfest för eliten.
Jag önskar dessutom att biljettpriserna halveras, och att de viktiga, folkbildande seminarierna görs tillgängliga kostnadsfritt för alla besökare.
Lästips: Nättroll och hotet mot demokratin
En lektion där jag förklarar bl.a. begreppet “kultur”
*Jag har använt ChatGPT för att korrigera textens flyt och grammatik.
*Foto: Azita Miakhel
