En psykologiartikel som handlade om: “Avvisande” fångade min uppmärksamhet och jag tänkte skriva ett inlägg om ämnet. Jag fastnade för ett citat i artikeln som jag tänkte inleda med; As far as the brain is concerned, a broken heart may not be so different from a broken arm.
Varför jag vill skriva om detta, beror på att vi behöver veta vilka känslor som triggas inom oss när vi känner oss avvisade, dumpade eller helt enkelt bortglömda.
Att bli avvisad kan leda till psykisk ohälsa då det är vanligt att känna skuld och skam eller att bli besatt av tanken på att “fixa” avvisandet och bli inkluderad igen.
Samhörighet med andra
Människor må födas ensamma men vi är flockdjur och i stort behov av andra människor. Det är i samspelet med andra som vi formar vår identitet och blir oss själva.
Vi har stort behov av att känna oss accepterade, älskade och värderade. När vi blir avvisade av någon vi älskar, eller av en grupp som betyder mycket för oss, upplever vi oss kränkta och vi blir frustrerade. Varför? Varför just jag? – tänker vi.
Effekterna av avvisande
Psykologisk forskning har kommit på att exkludering från sociala grupper och avvisande från de vi gillar kan ge upphov till psykisk och fysisk smärta.
Kroppen och psyket är en enhet och det säger sig själv att svåra emotioner kan leda till psykosomatiska besvär. Att bli avvisad kan väcka känslor av sorg, svartsjuka, ilska, frustration, nedstämdhet och ångest.
Dessa svåra känslor kan i sin tur göra det svårare för oss att tänka klart vilket medför att olika kognitiva förmågor påverkas; så som beslutsfattande och förmågan att tänka rationellt och strategiskt.
Avvisande kan påverka sömnen negativt, då hjärnan ägnar sig åt grubbleri istället för att sova. Insomnia kan i sin tur påverka välmåendet negativt och leder även till att immunförsvaret försvagas och vi lättare blir sjuka.
Det blir personligt
Det är en utmaning att inte ta ett avvisande personligt. Att inte få jobbet vi hade hoppats på, att inte få dejta personen vi gillar eller att inte bli bjuden på festen alla andra kompisar var bjudna på, väcker känslor av nedvärdering hos “den drabbade”.
Personligt blir det eftersom det skapar tvivel hos oss. Var det mitt fel? Borde jag ha gjort annorlunda? Vad gör/gjorde jag för fel för att förtjäna det här? – frågar vi oss själva.
Såret måste få läka
Om du bryter armen försöker du inte skynda på läkningsprocessen. Det kan ta flera veckor tills armen blir som vanlig igen.
Detsamma gäller förluster och sorg (läs om: Finns det sorg bakom den där känslan). Processen ska inte skyndas på, utan den får ta den tiden som krävs tills det gör mindre ont i själen.
När känslor tar över är det svårt att tänka logiskt och basera sina iakttagelser på fakta. Hade man varit utanför sig själv hade man kunnat se på en situation objektivt, men inne i en känslomässig bubbla kan det vara svårt att vara objektiv och tänka rationellt.
Det gäller därmed att respektera de känslorna som väcks vid ett avvisande och vara empatisk mot sig själv – och gärna visa empati mot den andre (alltås den som har avvisat).
Avslutande reflektion
Med detta inlägg vill jag uppmärksamma att det är fullt naturligt att gå igenom svåra känslor vid ett avslut, bortgång eller när någonting fint tar slut och/eller man känner sig avvisad.
Det finns skamkänslor runt avvisande där vi vill glömma händelsen snabbt och gå vidare. Dock blir det inte alltid bra att ignorera det som händer inom oss därför att känslor behöver uppmärksammas och hanteras.
Som Freud uttryckte det så vackert:
“Unexpressed emotions will never die. They are buried alive and will come forth later in uglier ways.”
Sigmund Freud
Det är absolut inget fel i ett avslut. Människor vill olika och det är inte alltid livet blir som vi har tänkt oss. Det gäller att ta sin tid, sörja och komma tillbaka igen när man känner sig redo.
Vid ett avvisande är det extra viktigt att ge sig själv uppmärksamhet och villkorslös kärlek, då det kan finnas risk att vi lägger skulden på oss själva.
Med egen kärlek menar jag att fortsätta göra saker vi gillar, inte isolera sig och använda positiva affirmationer dagligen för att orka med vardagen.
Om möjligt, försök också att visa empati för personen som har valt att avvisa/avsluta. Vi bildar oss en uppfattning om andra genomden fakta vi tillhandahåller, men det kan finnas mycket mer under ytan som vi inte känner till.
Att hata andra för att de har sårat oss gör bara oss bittra och tråkiga. Släpp därför taget om honom/henne/dem med kärlek, empati och förståelse.
Läs också om: Att släppa taget och gå vidare
