Kategori:

Sociologi

SamhällskunskapSociologi

Chalmers förbjuder politiska manifestationer

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Hur mår du Azita?

Jag satt i personalrummet och läste Göteborgs-Posten när en kollega artigt frågade: ”Hej Azita, hur mår du?”. Istället för en artighetsfras tillbaka blev mitt svar: ”Jo, jag är okej, men jag är orolig för den negativa samhällsutvecklingen där extremism blir alltmer accepterad”.

Oj. Efter att ha sagt detta ursäktade jag mig och började småprata istället (som man brukar göra när någon frågar hur man mår).

Nu kanske du undrar vad det var för nyheter jag läste som skuggade den sociala normen om hälsandet och jag lät istället impulsen svara på frågan.

Låt mig berätta om det.

Jag läste nämligen en artikel om att Chalmers tekniska högskolan i Göteborg förbjuder politiska manifestationer helt då institutionens rektor Martin Nilsson Jacobi menar att ”de värnar om arbetsplatsens trygghet”.

Poängtera måste göras att det hittills inte har förekommit några hot, hat eller trakasserier mot någon folkgrupp bland studenterna, utan rektorns beslut bygger helt på spekulationer och “tänk om”-resonemang.

Var det bättre förr?

Jag kan inte låta bli att tänka på tiden när jag pluggade samhällskunskap vid Göteborgs Universitet.

Jag minns att diskussioner studenter emellan kunde ibland bli riktigt heta.

Någon student kunde skrika.

Någon kurskamrat blev ledsen.

Någon tog åt sig.

Någon blev ursinnig, men

… när det var dags för rast samlades vi utanför caféet på Sprängkullsgatan, drack kaffe och blev sams igen.

Det absolut bästa under de åren jag pluggade samhällskunskap var delmomentet statsvetenskap och de politiska diskussionerna vi hade.

Det var besvärande härligt att få höra olika åsikter och argumentera för sina ståndpunkter.

Det var demokrati i dess genuina form.

Yttrandefrihet där vi lärde oss att se nyanserna i olika perspektiv och synvinklar.

Ibland när det hettade till lite för mycket fick vi avbryta och börja om på nytt. Något tal om att förbjuda åsikter fanns det inte.

Jag skrev min B uppsats i samhällskunskap om “USA:s motiv till Irakkriget” och trots att ämnet var känsligt, fick jag allt stöd och handledning som behövdes för att genomföra uppsatsen.

Något tal om att förbjuda åsikter fanns det inte.

Tvärtom. Institutionen gjorde sitt yttersta för att studenterna skulle våga tycka, tänka, vara skeptiska samt utveckla sin källkritiska förmåga.

En förmåga som jag har haft nytta av i mitt yrkesliv och privatliv.

Marknadsföring och verklighet?

Texten nedan står på Chalmers hemsida:

Chalmers arbetar med hållbara lösningar för en bättre framtid för människa och natur. Forskningen ska bidra till lösningar även på de globala utmaningarna. Ett globalt framstående tekniskt universitet för en bättre värld.

Källa

Ordet utmaning lockar oftast studenter till att välja en högskola.

Hade man varit ointresserad av utmaningar hade man inte sökt sig till högskola och universitet överhuvudtaget.

Det är en utmaning att läsa fyra böcker på en månad och skriva tenta på dem.

Men berätta för mig; på vilket sätt löser förbud mot att uttrycka politiska åsikter de globala utmaningarna?

Kännetecken för en diktatur

När jag startar kursen Samhällskunskap 1b, brukar jag börja med delmomentet “Demokrati – diktatur”.

Bilden nedan är en del av PowerPoints-presentationen som jag använde när jag hade mina genomgångar kring demokrati och diktatur för bara några veckor sedan.

Inte alls avancerad och på gymnasienivå:

Förtydligande,

Under delmomentet i Samhällskunskap 1b har vi fokuserat på vad som kännetecknar en demokrati respektive en diktatur och sedan har vi (bl.a.) tagit upp vilka maktmedel som används i de två olika styrelseformerna.

Försöker jag vara din samhällskunskapslärare?

Svar nej!

En del av punkterna ovan (typ alla!) kan vi tyvärr se inslag av i vårt samhälle här och nu.

Låt mig bocka av några av dessa punkterna – maktmedel som används i en diktatur – för att få dig att öppna ögonen och inse vart vårt samhälle är på väg:

Förtryckande åtgärder används i en diktatur:

Att skrämma befolkningen till underkastelse:

Tydliga exempel på den punkten:

  • Partiledaren för SD håller tal till nationen (obs: minoriteter) och ber svenska medborgare och människor som är bosatta i Sverige, att lämna landet.
  • Genom att påtala att svenska medborgare som har sina rötter I andra länder, inte är svenskar och inte heller välkomna i Sverige, tvingar man dessa till underkastelse.
  • En annan SD politiker tycker att man ska använda elchock i fotbojor på brottsmisstänkta så dessa ska få en stöt om de får för sig att närma sig sitt offer. De brottsmisstänkta ska inte rostas, bara få lite ont – förtydligar SD-kvinnors ordförande Linda Lindberg.

Vad blir härnäst? Dödsstraff? Tortyr av brottsmisstänkta?

Censur och kontroll över media

Vi är känsliga för att använda ordet censur i Sverige då den är starkt förknippad med diktaturstater, men vad är censur egentligen?

Begränsningar av politisk aktivism

Auktoritära stater hatar bildning, utbildning och organisationsfriheten. Dessa stater vill kontrollera människors tankar och medborgarnas rätt till politisk aktivism.

  • Till exempel att Chalmers förbjuder politiska manifestationer eller att människor som uttalar sig “politiskt inkorrekt” får sparken från olika uppdrag.
  • Vidare begränsar dessa och försvåra möjligheterna till föreningslivet genom att införa lagar som gör det ekonomiskt svårt för politiska motståndare att finansiera sina verksamheter.

Kontroll över ekonomin

Pengar styr allt. Vilka som äger resurserna i samhället är avgörande för en auktoritärstats överlevnad.

  • Privatiseringar som gynnar enskilda individer och företag, till exempel friskolereformen och vårdföretag som drivs av privatpersoner. 
  • När skolan privatiseras blir det enklare att ägaren att köra sin race och risk för att barnen lär sig underkastelse ökar enormt.
  • Nedskärningar av välfärden så att redan rika människor ska kunna expandera sina förmögenheter genom nyetableringar. Fattiga och rädda människor är lättare att kontrollera.

Övervakning och spionage

Här finns det många exempel men jag väljer ut ett par:

  • Har du läst om förslaget att polisen ska kunna avlyssna människor som inte ens är brottsmisstänkta?
  • År 2025 (om förslaget går igenom), när du myser med sin älskling i soffan och det börjar hetta till – tänk då att Big Brother might be watching you.

Propaganda, manipulation, hjärntvättning

Auktoritära regimer skapar rädsla och osäkerhet:

  • Genom rädsla har de högerextrema i Sverige lyckats skapa syndabockstänkande där alla samhällets problem har blivit invandrarnas fel. 
  • Missnöjepartier hjärntvättar folket genom att ständigt skuldbelägga minoriteter i samhället i stället för att låta medborgarna undersöka var problemet egentligen härstammar ifrån.
  • Det är, till exempel, enklare att rikta fokus på gängkriminella, än att berätta för oss vilka förebyggande arbeten de gör för att motverka att barn/unga hamnar i brottsbeteende.

Säkerhetsstyrkor

Militären används som auktoritära statens förlängda arm:

  • Först skapar de rädsla och sedan vill de ta i hårdhandskarna (och ännu hårdare).
  • Till exempel att man ber militären att kontrollera ”de utsatta områdena”.

Påstår jag att vi har blivit en diktatur?

Absolut inte.

Jag konstaterar ingenting. Mitt syfte är att vi ska vakna till och reagera på de auktoritära förslagen och beslut som kommer ut på löpande band.

Vi hinner inte smälta en repressiv lag (och lagförslag) förrän nästa presenteras.

Andas lite och meditera på dina förslag innan du presenterar dessa i den svenska riksdagen – kan man ju tycka.

Tänk på dina barn, barnbarn och barnbarnens barn som ska rätta sig efter de lagar du stiftar idag.

Ska kommande generationer leva i en djup kontrollerad stat där den individuella friheten blir minimal?

Hur kul kommer det att vara för dem? Har du tänkt på det?

Crossing my heart och hoppas på att vi aldrig förvandlas till en auktoritär stat.

Men det är viktigt att våga erkänna att tecknen på att staten håller på att bli auktoritärt blir alltmer tydliga.

Läs också: ÅH ljuva underbara makt

Foto QR kod: Unsplash.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Makt – Åh ljuva, underbara makt

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Tidigare har jag skrivit ett antal blogginlägg med inspiration från socialpsykologin där jag bl.a. har analyserat makt, kontroll och inflytande.

Att jag skriver om ämnet igen, beror delvis på frustrationen jag känner över systemet där den individuella friheten blir alltmer begränsad och där statens (enstaka gruppers) kontroll över människan blir allt högre.

Och delvis känner jag oro över hur nästa generationens källkritiska förmåga utvecklas när vår tolkning av händelser och situationer börjar tappa all nyans.

Vi har blivit så godtrogna att vi köper det vi ser utan att jämföra med andra parametrar och utan orken att undersöka bakomliggande orsakerna till att saker och ting händer.

Hur som helst vill jag här avslöja en hemlighet:

Ibland – bara ibland – känner jag mig som en fågel i en bur som inte kan flyga då burens nyckel ligger i händerna på maktkära auktoriteter.

Vingarna är starka, musklerna likaså- det är bara att köra på, men hur ska jag rensa vägen så jag kan börja gå (flyga)?

Makt och lydnad – ett klassiskt experiment

Flera psykologer och forskare inom den socialpsykologiska skolan har gjort olika sorters experiment som kan få oss att fundera över det mänskliga samspelet.

Ett av dessa experiment är “lydnadsexperimentet”.

År 1963 genomförde Stanley Milgram ett experiment om lydnad för att utforska om vanliga människor var benägna att skada andra genom att följa auktoritära order.

Experimentet involverade två frivilliga deltagare som hade kommit till ett laboratorium för att delta i en minnes- och inlärningsstudie.

Milgram som själv var försöksledare förklarade att det skulle innebära att en av deltagarna skulle agera som “elev” och sitta i ett annat rum, medan den andra, som fungerade som “lärare,” skulle ställa frågor genom en högtalare.

För varje felaktigt svar skulle “läraren” ge “eleven” en elektrisk stöt, och stötens styrka skulle ökas vid varje fel.

Stötarna började på 15 och fortsatte till 450 volt.

På en kanpp stod det till och med XXX som indikerade att det skulle vara kört för den om nu denne skulle få stöten.

Vad deltagaren som agerade “lärare” inte visste var att den andra deltagaren var en medarbetare och inte en slumpmässig vald deltagare.

Det betyder förenklad att experimentet gjordes på ”läraren” och det fanns egentligen ingen elev.

När “eleven” svarade fel, mottog denne faktiskt inte några stötar; istället spelades en inspelning med ljud av fejkade skrik och smärta för att lura “läraren.”

“Läraren” trodde dock att denne gav riktiga elektriska stötar till en medmänniska.

Experimentets huvudsyfte var att undersöka i vilken utsträckning försökspersonen skulle gå i att lyda en auktoritär ledare, trots elevens påståenden om att avsluta experimentet.

Milgram stod där i sin kostym och vita rock och uppmanade “läraren” att vid varje fel svar fortsätta ge eleven elchocker.

Milgrams undersökning visade att 65 % av försökspersonerna lydde försöksledarens befallningar och levererade elektriska stötar upp till 450 volt, även när “eleven” upphörde med att svara.

De gjorde detta eftersom de ansåg att de bara följde order och därför inte bar något moraliskt ansvar för sina handlingar.

Istället avlämnade de ansvaret till auktoriteten!

Milgram drog paralleller mellan resultaten av experimentet och historiska händelser såsom Förintelsen och Vietnamkriget.

Han argumenterade att många människor var beredda att avvika från sin moraliska övertygelse eftersom de undvek att ta på sig det moraliska ansvaret och i stället följde de auktoritära ledarna.

Milgrams experiment på Youtube

Vi lyder utan ifrågasättande och utan källkritik

Utan lagar och regler skulle ett samhälle ha svårt att överleva.

Vi måste veta vad som är rätt och fel och vad som kommer att hända om vi inskränker i andras friheter och rättigheter.

Det som däremot är viktigt att uppmärksamma är att lagar och regler skapas av människor.

Mussolini hade sina lagar. Saddam Hussein hade sina lagar och Hitler hade sina lagar.

Lagarna skapas för att skydda individer, men de kan också skapas av giriga, maktgalna personer i syfte att splittra ett samhälle och göra skillnad på människor och människor.

Auktoritären kontrollerar

Auktoritära regimer börjar kontrollera sina medborgare genom att få dem att göra småsaker först för att sedan bli alltmer extrema.

Genom rädsla, genom repressalier och genom sanktioner, skapar auktoritären rädsla hos de som kontrolleras.

Härsklystna personer eller politiska partier föreslår till exempel en lag om angiveri där motiveringen är att de vill ”skydda” samhällsstrukturen.

Deras nästa steg blir viljan att kasta ut alla människor ur landet som är av annan åsikt än de själva.

Auktoritären leker med demokratin där de å ena sidan uppmuntrar yttrandefrihet och å andra sidan vill bestraffa en del medborgare som utnyttjar friheten att yttra sig.

Populistiska partier kommer till makten genom att visa omtanke om majoritetsbefolkningen – folket ska skyddas ur klorna på minoritetsgrupper som har ”förstört” landet.

Ett syndabocksstrategi som många diktaturer har använt sig av.

De fortsätter sedan att plantera in små frö av totalitära metoder i människors sinnen, och innan vi vet ordet, har alla vi köpt de populistiska idéerna.

Det blir en självklarhet när idéerna blir nedskrivna lagar.

Och ja – då skickar en vanlig medborgare in en insändare till tidningen där hen tycker att DNA-prover bör tas från alla nyfödda bebisar.

Nu behövs ingen mer auktoritär lydnad.

Vi låter oss kontrolleras självmant.

Kom fram bara. Ta kontrollen över mitt liv, mina åsikter och min kritiska förmåga.

Konformitet – vi blir som får

Att människor faller offer för andras tankar i en grupp kallas inom socialpsykologin för konformitet. Konformitet betyder likformighet.

Konformitet är inte samma sak som grupptryck där medlemmarna aktiv försöker påverka individen. Konformitet är passivt grupptryck.

Det betyder till exempel att jag sitter i ett möte, egentligen inte håller med gruppen, men nickar och säger ja, trots att jag egentligen vill säga nej.

Den som har större behov av grupptillhörighet, gör allt för att följa gruppens normer till punkt och pricka, även om det praktiskt innebär att en annan skadas psykiskt eller fysiskt.

Människor som är mest sårbara är lättast att manipulera och hjärntvätta.

Människor som är mest sårbara blir lättare konforma och låter sig själva att styras.

Sårbara människor vill ha starka (auktoritära) ledare.

Och nu är det upp till de auktoritära ledarna att passa på och ta makten.

Blir inte du orolig?

Att allt fler (till och med vanliga medborgare) förespråkar extrem statlig kontroll över människors liv, ger mig ångest.

Jag läste på Göteborgs Posten:s Fria ord en insändare inskickad av en person med pseudonymen ”Heja Sverige” som är av åsikten att hela befolkningens DNA-prover ska sparas hos staten, så man lättare kan komma åt kriminaliteten.

”Heja Sverige” önskar vidare att staten ska ta DNA-prover på bebisar så fort de kommer till världen. Personen skriver att hen vet om att idén låter galen, men tycker ändå att den är bra och ger USA som exempel (ganska irrelevant i sammanhanget men whatever).

Föreställ dig att du har precis blivit förälder.

Du vill gosa med din bebis, men där kommer SÄPO och ska låna bebisen en stund.

Ditt nyfödda barn behövs i labratoriet där hen ska lämna ett DNA-test.

Okej lite överdriver jag. SÄPO behöver inte blandas in även om vissa bebisar kan vara livsfarliga (de skriker ständigt).

Det är sjukhuspersonalen som tar DNA-prov på ditt barn och talar om för dig att vi behöver spara testet ifall bebisen begår brott när denne kommer in i tonåren.

Precis vad en nybliven förälder vill höra.

“Heja Sverige” – Ja din idé är korkad. Å andra sidan många med ännu korkade idéer än dina har fått igenom sina förslag så det skulle inte förvåna mig om någon populist nappar på din idé.

Vad tycker du?

Ärligt talat blir inte du lite rädd när du läser detta?

Att helt vanliga människor själva vill ha extrem statlig kontroll och att de misstänkliggör till och med människobebisar?

Att många har stängt av empatiförmågan och vill hellre ha hårdare tag än kärlek, omtanke och förståelse?

Kalla mig dramatisk, men jag är orolig.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Machokultur och Mjuk Maskulinitet

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Pojkar dödar, pojkar dödas

Gängledare utnyttjar unga killar genom att lova guld och gröna skogar.

Ungdomar får av vuxna kriminella lära sig att det finns genvägar till rikedom: 

Sälj knark.

Mörda.

Bomba.

Då får du pengar och status i kriminella miljöer – är vuxna brottslingars budskap till många utsatta barn och ungdomar. 

Förra veckan läste jag en bisarr artikel om att flertalet unga män själva kontaktar vuxna kriminella och erbjuder sig att döda åt gängen.

Varför? 

Frågan är komplex där en vetenskaplig undersökning av frågan skulle innebära många kvalitativa intervjuer med de inblandade. 

I detta blogginlägg väljer jag att skriva om varför unga pojkar hamnar i grov brottslighet utifrån teorier om “machokultur” och “macho attityder”.

Unga hjärnor är lättpåverkade, vilket knarkherrarna vet mycket väl om.

Ska vi hjälpa barnen så dessa inte riskerar att hamna i klorna på kriminella, behöver vi motverka machokulturen som alltmer har präglat vårt samhälle. 

När pojkar inte får hjälp med att utveckla konstruktiv manlighet tidigt, riskerar de att hamna på fel vägar – i sin jakt på identitet.

Kompensatorisk manlighet

Inom gängforskningen finns det flera begrepp för att beskriva den syn på manlighet som finns i gängmiljöer; ”hypermaskulinitet”, ”machismo”, ”protestmaskulinitet”.

Förutom de tre typerna av manlighet, menar Jari Kuosmanen, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, att det också finns en sorts ”kompensatorisk manlighet”. 

Det är inte vem som helst som ansluter sig till gängen menar Jari Kuosmanen; det är killar som hamnar utanför tidigt på grund av familje- eller skolförhållanden och söker sig till gängen som de uppfattar som sin nya familj. 

Där skapar de kompensatoriska manliga strategier för att komma till vissa positioner – både i gänget och i samhället.

När Trump sa “Grab them by the p…”

Visst hände det något med västvärlden när Donald Trump blev president? 

Trump var nog den enda amerikanska diplomaten som öppet kränkte, hånade och trakasserade kvinnor och kom undan med det.

Trumps berömda uttalande om kvinnor där han uppmanar män att “Grab them by the p…” har satt sig i många människors minne. 

Donald Trump gjorde sig verkligen känd genom sin överdrivna macho attityd och nedvärderingen av kvinnor.

Och så hakade många (män?) på hans manschauvinism som svansen på ett djur. 

Trump må inte vara president i dagsläget, men spåren av hans kvinnofientliga attityder är kvar i sociala medier där hans anhängare fortsätter påverka barn och ungdomar genom tuff och hård retorik.

Och allt som de inte håller med om, är “fake news” eller “konspiration”.

Andrew Tate gjorde inte saken bättre 

Den brittisk-amerikanske företagaren och före detta kickboxaren Andrew Tate satte också sina spår i machokulturen i Europa och bidrog till att förstärka den.

Tate blev känd på sociala medier där han nischade sig främst mot unga män. 

Han gjorde många öppna sexistiska uttalanden om kvinnor där han påstod att samhället försökte ta bort killarnas manlighet ifrån dem. 

Tate har hävdat att kvinnor bör vara underordnade män och att de har (och borde ha) en lägre plats i samhället. 

Som om det inte räcker med kvinnors utsatthet runtom i världen.

Tates mamma är säkert mycket stolt över honom.

Tate blev under en period många unga pojkars förebild, då han var verkligen bra på att manipulera och hjärntvätta sin målgrupp. 

Jag minns en elev till mig som frågade vad jag personligen tyckte om Andrew Tate och när jag uppriktigt svarade, blev eleven arg på mig.

Det är ingen hemlighet att hjärntvättade människor får svårt att se nyanserna i situationer och argument. 

Hiphopkulturens gåva till tjejer och killar – kvinnor och män

Jag måste erkänna att jag brukade lyssna på hiphop när jag var yngre. 

Musiken var annorlunda och de flesta hiphop-sångare under 90-talet sjöng om samhällsstrukturen och rasism och de flesta hade kritisk inställning till samhällets orättvisor. 

2pac och Eminem var mina favoriter. Deras låtar hade kontext och mening även om språket inte alltid var milt.

Att se och höra dagens hiphop däremot är som att se och höra på pornografi med våldsinslag på TV (läs paddan/telefonen). 

En hiphopkändis gör en extrem video med grovt språk och de andra hip-hoparna blir ännu mera extrema.

Tror du inte mig, se en musikvideo av “6ix9ine”, “Cardi B” eller “Ice Spice” så förstår du vad jag skriver om. 

Manliga hiphop artister sjunger om våld, pengar och sex och de kvinnliga sångarna gör sig till objekt för männen genom texter om vad de vill att män ska göra med dem.

Med obekvämt mycket implantat i skinkorna och brösten dränks de kvinnliga hiphoppare i rosa färger.

Hiphopmusiken lär barn och ungdomar att deras kroppar duger inte och inte heller deras vanliga liv.

För att bli någonting, måste du ha pengar.

Och hur ska en 16 åring få tag i pengar om inte hans föräldrar är superrika?

Tjatet om genus

Genus förklaras som de könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politiska värderingar.

Genus är det begrepp som används för att urskilja sociala och kulturella faktorer som gör att flickor och pojkar bör bete sig på ett visst sätt.

Det är sociala och kulturella förväntningar som formar och upprätthåller skillnaderna mellan pojkar och flickor.

Detta betyder att samhället har ett stort ansvar och möjlighet att påverka synen på kvinnor och män; positivt eller negativt.

Machokulturen

Jag Googlade på ordet “macho” för att få fram fakta om begreppet. 

Order Machismo (som vi i dagligt tal kallar macho) kommer från spanskan och är upplevelsen att vara “manlig” och självständig. 

Ett begrepp kopplat till “en stark känsla av maskulin stolthet: en överdriven maskulinitet.”

Machismo är socialkonstruerade förväntningar på hur en man bör vara: stark, mäktig och aggressiv.

Machismo omfattar positiva och negativa aspekter av maskulinitet inklusive tapperhet, heder, dominans, aggression, sexism, sexuell förmåga och reserverade känslor.

Förenklad är en macho: Lite mystisk. Mycket charm. Gärna temperament (aggressivitet) och så långt som man kan komma från fiolighet. 

Och vad vill jag ha sagt med informationen?

Nu har Fröken Azita radat upp en del fakta om Trump, Tate, hiphop, genus och machokulturen.

Så vad är hennes poäng?

Låt mig berätta.

Min poäng är att oavsett hur många barnfängelser staten bygger, kommer vi inte att åstadkomma hållbar -positiv- förändring om vi inte förändrar den rådande samhällsstrukturen där machokulturen börjar få tjocka rötter i samhällets bas.

När jag först började jobba som lärare, var det fint, nödvändigt och viktigt att prata om genus och könsnormer. 

Våra ämnen skulle färgas av genus där vi lärde ungdomar förstå att förväntningar på könen är inget annat än socialkonstruerade normer.

Vi lärde unga män att de inte blir mindre manliga bara för att de inte stärker sin muskelmassa med anabola och blir stora som hus.

Vi berättade för de unga killarna att de inte blev mindre manliga bara för att de i framtiden fick ett hederligt jobb eller var lönearbetare. 

Vi ifrågasatte att manlighet skulle ha likhetstecken till aggressivitet, revirtänkande och rivalitet. 

Det var viktigt att de unga pojkarna lärde sig att deras heder hade absolut ingenting med en kvinnas kropp att göra och att hederstänkandet var sociala normer och konsekvenser av barbariska föreställningar om kvinnors sexualitet. 

Och nu?

Nuförtiden är det en utmaning att undervisa om genus, men också om feminism. 

det är vanligt att läraren möts av hån när hon i sin undervisning lyfter feminism som ideologi och genus som sociologiskt perspektiv för att få ungdomarna att problematisera samhällets rådande normer.

Barn tillbringar mängder med tid i sociala medier där de exploateras av många influencers macho predikan. 

Ungdomar och barn lyssnar på sexistiska och våldsamma låtar och konsumerar musikvideon som direkt uppmuntrar till våld, kriminalitet, underkastelse och maktmissbruk.

Det har i dagens samhälle blivit coolt för pojkar och tonåringar att leva farligt. 

Det tycker jag är bedrövligt!

Det är på tiden att fokusera på de mjuka värdena igen där vi lär pojkar att vara trygga med sig själva samt främja en mer positiv maskulinitet hos dem.

Källor: Finns löpande i texten

Foto: Kelli McClintock

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Arbetsplatsmobbning, diskriminering och utfrysning

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Beror trygghet på jobbet på kön och härkomst?

Fär ett par veckor sedan skrev jag ett blogginlägg där jag hänvisade till Arbetsmiljöverkets undersökning där fler kvinnor än män rapporterade under förra året om att de hade drabbats av arbetsplatsmobbning och diskriminering än manliga anställda (källa).

Jag bloggar i syfte att uppmärksamma psykisk ohälsa i vardagen då jag är övertygad om att små och stora händelser i vardagslivet kan stärka vår hälsa eller föra oss in i ohälsa.

När vuxna fryser ut och…

Ett av mina första blogginlägg som fortfarande är det mest lästa är inlägget om “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på”.

Jag skrev inlägget i en tid då det fortfarande var tabu att prata om utfrysning och mobbning bland vuxna.

Det rådde och fortfarande råder en sorts “skyll dig själv” norm där man söker svaret: “Varför hände detta just dig” hos den drabbade istället för att hitta svaret: “Varför mobbade de dig och varför ingen ingrepp?”.

Syftet med inlägget var att uppmärksamma olika arbetsplatser på det utbredda problemet med utfrysning och mobbning där jag skrev ett antal förslag på åtgärder.

Det händer ibland att jag ger förslag på lösningar av problem som jag lyfter, men det händer också att jag belyser ett problem och låter någon annan stå för problemets lösningar.

Det är emellertid svårt att vara både visionär och problemlösare samtidigt.

Men,

I och med att arbetsplatsmobbning är ett ämne jag kan en hel del om, tänkte jag här ge mig ut på att skriva om ett antal konkreta förslag på lösningar/förebyggande åtgärder kring arbetsplatsmobbning och diskriminering.

Vem vet, inlägget kanske hjälper någon därute.

Diskriminering och mobbning på arbetsplatser kan ha samma grunder

Då diskriminering och mobbning på arbetsplatsen kan ha samma grunder, ska jag här fokusera på hur arbetsplatsmobbning bör åtgärdas och förebyggas.

En kvinnlig anställd som fryses ut eller mobbas på sin arbetsplats då hon är minoritet, diskrimineras också per automatik.

Tycker jag!

Att lyckas förebygga mobbning på arbetsplatsen är viktigt för att upprätthålla en hälsosam, produktiv och sund arbetsmiljö.

Och alla förtjänar vi känslan av trygghet på våra jobb.

Regler och regelverk

Då människor respekterar nedskrivna lagar och regler mer än muntligt uttalade värdegrund och etiska framförhållning är det viktigt att i varje arbetsplats finns det antimobbningsplan som regelbundet kommuniceras till de anställda.

Planen ska tydliggöra vad som är mobbningsbeteende och konsekvenserna för dem som ägnar sig åt mobbning, utfrysning eller diskriminering.

Då förbud mot kränkande särbehandling finns uttryckt i arbetsmiljölagen, kan planen hänvisa till följderna av arbetsmiljöbrott.

Utbildning och fortbildning

Mobbning är ett känsligt ämne trots att beteedet är vanligt förekommande och som skadar människors psykiska och fysiska hälsa dagligen.

Många människor klarar inte av påfrestningen som arbetsplatsmobbning medför, vilket i många fall resulterar i svår psykisk ohälsa eller i självmord.

Chefer som är osäkra på hur de ska hantera arbetsplamobbning bör gå på utbildning och lära sig om ämnet.

Chefen har ansvaret för den fysiska och psykosociala arbetsmiljön och behöver därmed ta sitt ansvar för att förebygga ohälsa hos medarbetarna.

När medvetenheten om arbetsplamobbning ökar, minskar själva beteendet, då de flesta individer (kanske?) inte vill uppfattas som mobbare av sin omgivning.

Respekt och sund värdegrund

Varje arbetsplats, oavsett vem som äger företaget, behöver uppmuntra en arbetsplatskultur som uppmuntrar vänlighet, empati och respekt.

Ledarna ska uppmuntra anställda på att behandla varandra med snällhet och förståelse.

Chefen är det bästa exemplet

Chefer som använder härskartekniker eller andra strategier för att förminska eller förringa sina anställda, lär indirekt sina medarbetare att det är fritt fram att mobba andra.

Arbetsledare och chefer bör därmed föregå med ett positivt exempel genom att behandla alla anställda rättvist och respektfullt.

Något sorts meddelarsystem

Mobboffer på arbetsplatser vågar många gånger inte berätta om sina upplevelser då de är rädda för repressalier.

Är det chefen som står för mobbningen, kan den anställda bli helt låst och lämnas helt utan stöd och hjälp.

Här är det viktigt att det finns något sorts anonymt rapporteringssystem för anställda att rapportera arbetsplatsmobbning utan rädsla för att bli bestraffade.

Anonymitetsskyddet gör att fler vågar rapportera om missförhållanden på sina arbetsplatser och därmed förebygga psykisk och fysisk ohälsa bland de anställda.

HR:s roll

I de fall där mina vänner och bekanta har berättat om arbetsplatsmobbning har de upplevt HR (Human Resources) som chefens/företagets förlängda arm.

Jag tycker att HR ska vara helt oberoende av organisationen – lite som domstolar i Sverige – där de tar sig an varje enskilt fall på ett objektivt sätt.

Ge stöd till mobboffret

När en anställd sjukskrivs på grund av arbetsplatsmobbning, blir han/hon oftast lämnad ensam och utan stöd från företaget hen arbetar på.

Tyvärr lever vi i en tid där retoriken är att “alla anställda är utbytbara”.

Det är vanligt att personen som utsätts för mobbning, trakasserier, utfrysning eller diskriminering är den som förväntas lämna arbetsplatsen.

Det är tyvärr enklare att göra sig av med en enskild anställd än att lösa problemet med mobbning som oftast förekommer av en hel grupp människor.

Dessutom är stödet som kommer från HR eller företag som anlitas av arbetsgivaren inte alltid opartiska och risken för att den drabbades situation förvärras när hen är tillbaka på arbetsplatsen väldigt stort.

Antimobbningslag

När jag för första gången (för drygt ett år sedan) skrev ett blogginlägg om antimobbningslag fick jag flers arga motargument från olika håll.

Det-går-aldrig-att-bevisa-arbetsplamobbning argumenten jagade mig så långt att jag lät kampen om en trygg arbetsplats för alla vila ett tag.

Nu när undersökning efter undersökning uppmärksammar att jobbet kan göra många anställda sjuka, kanske är det dags att utforma en antimobbningslag?

Ingen individ ska bli så sjuk av sitt arbete att hen tar till självskadebeteende eller hamnar i utmattningssyndrom.

När arbetstagare tar ångestdämpande eller antidepressiva medel för att orka visats på jobbet, är det dags att ta problemet på allvar.

Slutord och reflektion

En vännina till mig berättade om att hon kände symtom på utbrändhet efter knappt sex månader på sin nya arbetsplats.

Anledningen till varför hon kände ständigt obehag och ångest var att ett gäng kvinnliga arbetskollegor frös ut henne på arbetsplatsen.

Vänninan som ser bra ut och som är ytterst kompetent i sitt yrke, har börjat tvivla på sig själv där hon tänker att: “om jag förändrar mig själv…”, vilken är en vanlig tanke hos de som fryses ut och mobbas.

Mobbarnas strategi är att skapa tvivel och angripa en individs självkänsla så den ska börja tveka på sin egen förmåga och till slut ge upp kampen (säga upp sig eller bli sjukskriven).

Om den drabbade inte får omedelbar hjälp, kommer en utbrändhet att skynda sig som mail i mailkorgen (eller som ett brev på posten).

Att hjälpa människor i arbetsför ålder så de orkar ett helt yrkesliv borde ligga i statens intresse.

Sjukskrivningar kostar samhället mycket – ekonomiskt men också i längre perspektiv.

Utbrända föräldrar orkar sällan ta hand om sig själva och sina barn, vilket kan skada barns mående och hälsa.

Då barnen är vår framtid är barnens välmående och trygghet samhällets ansvar.

Små justeringar i strukturen må inte ge omedelbara resultat, men i längre perspektiv kommer folket att gynnas av dessa.

Foto: Unsplash.com

Textens grammatik har granskats av AI.

0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Trygghet på jobbet beror på kön och härkomst

av Azita Miakhel
8 minuter läs

Kvinnor Twerkar när män jobbar

För någon vecka sedan såg jag en TikTok video där en man, med seriöst ansiktsuttryck, visade en video på en ung kvinna som dansade med rumpan (Twerking) och sedan jämförde han med en video på byggarbetande män som jobbade på någon järnväg. 

Mannen verkade upprörd över faktumet att den unga kvinnan tjänade pengar genom att dansa med bakdelen, medan männen var ute på fältet och byggde upp landet.

Min första reflektion (efter att ha höjt på ögonbrynen) var: “Går det ens att jämföra två helt olika videor med olika kontext för att dra sina macho-slutsatser”?

Om man nu ska visa på hur män arbetar ute på fältet, borde man inte jämföra den med filmklipp på de kvinnor som också arbetar ute på fältet och bygger upp sina länder?

Kvinnor som arbetar som läkare, poliser, sjuksköterskor, brandmän, lärare och ingenjörer?

Det finns självklart kvinnor som tjänar pengar genom att bli The Desire of Object för män, men det finns också män som objektifierar sig för att få visningar, likes och följare på sociala medier.

Det är – enligt mig – en korkad jämförelse där man väljer en video med en dansande kvinna för att sedan jämföra det med män i byggbranschen för att påverka tittarna att se ner på kvinnor.

Sedan kan jag ju tycka att anledningen till varför kvinnor gör Twerk videos eller skapar Only fans konton, beror på att deras målgrupp är män.

Om män slutade konsumera, då skulle kvinnor sluta producera. 

Men jag ska inte gå in på detta ämne mer.

Vill ju inte att någon ska få för sig att kalla mig feminist. 

Jag identifierar mig hellre som ett träd än som feminist. Vem vill utstå mer hot och hat liksom?

Fler kvinnor blir sjuka av sina jobb 

I detta blogginlägg vill jag inte vidare lägga fokus på macho-mannens videoanalyser, utan fokuserar på någonting som är viktigare: att kvinnor i högre grad blir sjuka på sina jobb jämfört med manliga anställda.

På LikedIn publicerade Arbetsmiljöverket en rapport där det har visat sig att fler kvinnor, under förra året, har blivit sjuka på sina jobb än män. 

Enligt Arbetsmiljöverket är de vanligaste orsakerna till att kvinnor blir sjuka följande:

➡ smitta av virus och bakterier, till exempel covid-19

➡ organisatoriska och sociala faktorer, till exempel hög arbetsbelastning och problem i relationer på arbetsplatsen

➡ ergonomi och belastning, till exempel tunga lyft och arbetsställningar. 

Utrikesfödda mår ännu sämre

Vidare finns det en ny rapport från augusti 2023 på Arbetsmiljöverkets hemsida som indikerar att utrikesfödda individer rapporterar en sämre arbetsmiljö jämfört med personer födda i Sverige som är i arbete. 

Den dåliga arbetsmiljön gäller inte bara den organisatoriska och sociala arbetsmiljön utan även den fysiska arbetsmiljön.

Det är dubbelt så vanligt att utrikesfödda personer säger att de har upplevt kränkande särbehandling på sin arbetsplats.

Men även inom utrikesfödda grupper som utsätts för kränkande särbehandling på sina arbetsplatser skiljer sig graden av ohälsa. 

Enligt rapporten på Arbetsmiljöverket är skillnaderna som störst mellan personer som är inrikes födda och personer som är utomeuropeiskt födda. 

Du kan läsa hela rapporten här.

Snöbollseffekten

Då Fröken Azita fokuserar på vardagens psykologi, finner jag Arbetsmiljöverkets rapporter vara av stor betydelse, dock ej överraskande.

Det är de småportionerna av problem i vardagen som leder till omfattande fysiska och psykiska sjukdomar.

Låt mig här skriva om ett sociologiskt begrepp “Intersektionalitet” för att sedan dra en kortare slutsats. 

Intersektionalitet

Intersektionalitet är ett perspektiv som betonar vikten av att tänka på hur flera olika samhällsfaktorer och identiteter interagerar och påverkar individers livserfarenheter och möjligheter. 

Det kan inkludera faktorer som kön, etnicitet, sexualitet, klass, ålder och funktionsvariation.

Intersektionaliteten understryker att det inte är tillräckligt att bara titta på en enskild faktor för att förstå en persons livssituation.

Istället måste man se hur olika faktorer samverkar och skapar en unik upplevelse av identitet och position i samhället.

Till exempel kan en svart kvinna uppleva diskriminering på grund av både kön och ras, och hennes erfarenheter kan inte förstås fullt ut om man bara fokuserar på en av dessa faktorer.

Intersektionalitet har blivit ett viktigt begrepp inom många olika områden, inklusive feminism, antirasism, queer-teori och social rättvisa.

Teorin används för att belysa ojämlikheter och orättvisor i samhället och för att främja en mer rättvis och inkluderande värld.

Begreppet intersektionalitet myntades av den amerikanska forskaren och aktivisten Kimberlé Crenshaw på 1980-talet. 

Crenshaw använde begreppet för att beskriva hur svarta kvinnor i USA ofta upplevde en dubbel diskriminering på grund av både sin ras och sitt kön.

Crenshaw hävdade att både feministisk och antirasistisk teori ofta misslyckades med att adressera denna specifika form av diskriminering eftersom de fokuserade på en enskild faktor (antingen ras eller kön) och inte såg hur dessa faktorer interagerade.

Enklast innebär intersektionalitet att färgen på din hud, din etniska tillhörighet, hur mycket pengar du har och hur ung du är, sätter agendan för vilken status du kommer att ha inom olika sociala grupper i samhället.

Den sociala statusen är hierarkisk. Här ska jag illustrera med ett exempel. Exemplet kanske låter dramatiskt, men ibland behövs det drastiska beskrivningar för att förtydliga en tes:

Om bl.a. Intersektionalitet

Hierarkisk uppdelning

Den vita mannen är idealet i vårt samhälle. Den vita mannen får lättare jobb, blir lättare betrodd och upplever minimal/ingen diskriminering i de olika sociala kontexten.

Den vita mannen får högre lön och är en respekterad medlem av samhället.

När han belyser ett problem, tas den vita mannens bekymmer på stort allvar.

På plats nummer två kommer den vita kvinnan.

Den vita kvinnan har lätt för att få jobb, dock om valet skulle vara mellan den vita mannen och den vita kvinnan så skulle vita mannen få jobbet (om inte arbetsplatsen vill kvotera in kvinnor förstås). 

Den vita kvinnan kan i sin tur bli diskriminerad vid lönesättning.

Det är ju ingen hemlighet att kvinnor får lägre lön än män trots att de utför samma arbete.

Nummer tre i statushierarkin kommer invandrarmannen. Det är vanligare för en invandrarman att bli diskriminerad än en vit kvinna.

Här skulle man kunna göra ännu en hierarkisk uppdelning där invandrarmän bemöts olika beroende på vilket land de kommer ifrån (utanför eller innanför Europa). 

En spanjor eller en grek har till exempel bättre förutsättningar än män som kommer från  Mellanöstern eller Afrika. 

En fransman gillar vi extra mycket då vi finner det så charmigt när han försöker prata svenska.

Åh liksom.

Efter invandramannen kommer invandrarkvinnan som förväntas jobba extra hård och finna sig i orättvisor vid lönesättning, anställning och karriärmöjligheter. 

Hon blir lättare mobboffer på arbetsplatsen och ryker ut vid minsta tecken på nedskärningar.

Invandrarkvinnan – beroende på vilket land hon kommer ifrån – bemöts av olika sorters fördomar.

Här spelar ålder, etnicitet och hudfärg stor roll (precis som för invandrarmannen).

Kvinnor från europeiska delen av världen blir mer accepterade än kvinnor som kommer från Mellanöstern och Afrika. 

Tillbaka till Arbetsmiljöverkets rapport

En vännina berättade för några år sedan att hon hade fått stå ut med sexuella trakasserier på jobbet och när hon tog upp problemet med sin kvinnliga chef, fick hon höra att: “Ni får lösa era problem själva”.

Väninnan tror att anledningen till varför chefen bad henne och mannen hon blev sexuellt trakasserad av att “lösa” sina problem själva, berodde på att hon var från mellanöstern och även den manliga kollegan hade sina rötter i mellanöstern.

De var inte födda i samma land, men vem lägger märke till detaljer.

Chefens bästa lösning på sexuella trakasserier var att be “utlänningarna” lösa sina problem själva.

Man kan undra om chefens lösning hade varit detsamma om sexuella traksserierna var riktade mot henne själv eller mot en annan kvinnlig kollega som var etnisk svensk … det lär vi aldrig få svar på. 

Slutord

De flesta människor som kan tänka rationellt tycker att alla anställda ska följa samma regler som gäller på en arbetsplats: oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning och klass.

Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.

Det händer alltför ofta att kvinnor med utländsk bakgrund utsätts för kränkande särbehandling och mobbning på sina arbetsplatser – av sina kollegor men också av sina chefer (tyvärr). 

Du förväntas arbeta mer, slita mer och gärna hålla käften och acceptera allt som kastas åt din riktning.

För någonstans måste du ju vara tacksam (åh den eviga tacksamhetsskulden) över faktumet att de har “låtit” dig arbeta på samma arbetsplats som dem.

Samhället skulle må så mycket bättre om alla behandlades likvärdig och med respekt. 

Tyvärr har vi lång väg att gå för att skapa ett jämlikt samhälle, men vi ger väl nte upp?

Låt oss visualisera ett samhälle där alla människor i framtiden  bemöts utifrån sina personliga egenskaper än sociala stereotyper och stämpel skapat av andra människor. 

Låt oss hålla hoppet vid liv.

Du kan vara förändringen du vill se i världen. Så börja där du är och med de resurser du har till hands.

En kan inte göra allt. Men alla kan göra något positivt.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Din chef kan göra dig sjuk – eller inte

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Utan att gå in i detaljer om varför, vill jag i detta blogginlägg uppmärksamma hur viktig en chef är för en organisation och för de anställda i organisationen.

Under en period i livet var jag inne på en teori om att en chef spelar stor roll i hur en individ mår psykiskt, men under den tiden fanns det inga studier inom området så det var -liksom- bara mina hypoteser.  

Nu på senare åren har modern psykologi forskat om och undersökt sambandet mellan chefer i en organisation och de anställdas psykiska hälsa. 

Resultatet av de gjorda undersökningarna visar att en chef har större påverkan på vår psykiska mående/hälsa än vår make/maka, partner och våra barn.

Chefer påverkar anställdas mentala hälsa mer än terapeuter, make eller partner

The Workforce Institute vid UKG undersökte 3 400 personer i 10 länder för att ta reda på vilken roll chefer spelar när det gäller att påverka deras medarbetares sinnesstämning. 

Undersökningen fann då att chefens påverkan var jämförbart med hur make eller partner kunde påverka deras känsloläge.

I många fall påverkades deltagarnas sinnestillstånd i högre grad av chefen än av deras respektive.

Enligt studien påverkade chefen arbetstagarnas mentala hälsa mer än både läkare och terapeuter kunde göra.

I studiet framkom att de anställda som sökte samtalsterapi kunde hantera sin arbetssituation under en kortare period, men att de alltid hamnade i psykisk ohälsa igen – så länge arbetsmiljön var densamma.

Majoriteten av de anställda som deltog i undersökningen (64% av dem) uttryckte att deras arbete var den största faktorn som påverkade deras psykiska hälsa.

Det kan måla upp en ganska dyster bild, men forskningen pekar på att pendeln svänger åt båda hållen:

Ledare kan påverka sitt teams känslomässiga välbefinnande till det sämre – men också till det bättre.

Psykologer bekräftar studien

Det är inte bara undersökningen ovan som har kommit på slutsatsen att det finns samband mellan psykisk ohälsa och vilken chef man har, men också organisationspsykologer påtalar vikten av att ha en bra chef.

Professor Sir Cary Cooper som är expert på organisationspsykologi förklarar att jobbet kan göra oss sjuka om arbetsmiljön är destruktiv.

Han menar att sund relation med chefen är den största faktorn till psykisk hälsa. 

Slutsatsen härmed blir att det spelar ingen roll vilken dyr psykolog du anlitar som ska hjälpa dig att hantera jobbångesten, utan problemet löser sig när du får en ny chef som besitter emotionell intelligens.

Posttraumatiskt stressyndrom (Ptsd) orsakad av toxic arbetsmiljö

Jag har tidigare skrivit ett antal blogginlägg om trauma som kan orsakas av små doser av negativa händelser i vardagen, utan att konkret gå in på den arbetsrelaterade trauman och posttraumatiskt stressyndrom orsakat av en toxisk arbetsmiljö.  

Organisationsexperten Dr. Beth Kaplan, Ed.D. är lite mer direkt i sin teori där hon skriver/berättar om att arbetsorsakad Ptsd är ett verkligt tillstånd. 

Dr. Beth Kaplan, Ed.D. förklarar att en dålig chef i en toxisk arbetskultur lämnar dig traumatiserad och känslomässigt utmattad vid dagens slut. 

Att hitta energi och motivation för att söka efter ett nytt jobb blir nästan omöjligt, särskilt om den anställde inte är säker på vad hen vill göra härnäst och saknar aktuell kunskap om hur man hittar ett annat jobb. 

Dessutom brukar den anställde inte prestera bra, eftersom hens självkänsla och självförtroende har fått sig en ordentlig törn.

Arbetsrelaterat trauma – symtom

Symtomen på arbetsrelaterat trauma samt PTSD visar sig hos individen genom:

Chock och oförståelse

Efter att ha upplevt arbetsrelaterad trauma kan en individ känna sig chockad och oförmögen att tro att trauman inträffade.

Frågor som “varför, jag … jag förstår inte” är vanliga hos den drabbade som gärna vill ha svar, men som inte kan få svar. 

Ångest och rädsla

Arbetsrelaterad trauma kan leda till ångest och rädsla, som kan utlösas av påminnelser om trauman.

Då hjärnan ger respons på stimuli, kan små påminnelser om traumatiska händelser orsaka djup ångest, oro och rädsla. 

Depression

Trauma kan även leda till sorg och hopplöshet, vilket kan resultera i depression.

Återupplevande

En individ kan uppleva återupplevande eller påträngande tankar om trauman, vilket kan vara mycket påfrestande.

Undvikandebeteenden

För att undvika påminnelser om trauman kan en person börja undvika vissa människor, platser eller situationer.

Fysiskt då?

Personer som har upplevt trauma kan få svårt att sova, får huvudvärk, svettningar eller känner sig illamående.

De kan också ha ständiga hjärtklappningar, andnöd eller andra fysiska reaktioner som kan likna panikattacker.

Andra vanliga fysiska reaktioner på trauma är trötthet, stickningar i fingrar och tår samt muskelspänning.

De man minns bäst

Jag kommer för evigt att minnas tre av mina chefer som har spelat stor roll i min personliga utveckling.

Den första chefen stärkte mig dagligen i mitt arbete och uppmuntrade mig till att ta initiativ även om en del av mina visioner inte alltid hade verklighetsförankring (stora drömmar om att förändra världen).

Jag minns att jag var jätteexalterad (jag var ganska ung då) över faktumet att jobbets Instagramkonto, som jag hanterade, hade fått 400 likes.

Min chef som ville dela min arbetsglädje beställde en tårta designat med siffran 400 som vi åt upp vid fikan.

Mycket hände under de fem åren, men den händelsen minns jag än idag.

Den andra chefen var utrustad med hög emotionell intelligens och var prestigelös. När han besökte vårt arbetsrum, kunde han sitta en lång stund och prata med oss medarbetare om vardagliga händelser.

Han var genuint intresserad av vårt liv och välmående. När han slutade jobba på den arbetsplatsen, slutade även jag där.

Den tredje chefen uppmärksammade mig på den inre drivkraften som jag under en period (fyra år) hade totalt tappat bort.

Han höjde inte min lön, men hans strategier tog mig ut från ett tillstånd av uppgivenhet och hopplöshet.

Han såg mig, han bekräftade mig som medarbetare och människa, kritiserade mig när kritik var nödvändigt och uppmuntrade mig när jag tvivlade på mina prestationer.

När han sa till mig: “Azita jag tycker att du är bra!” resulterade i att kvalitén på mitt dagliga arbete höjdes och att jag kunde fortsätta prestera bra trots att arbetsmiljön var under all kritik.

Psykisk (o) hälsa uppstår i vardagen. Jobbet är vardag där små/stora händelser kan antingen ta oss till toppen eller kasta in oss långt ner i avgrunden.

Slutord

Alla som är i positioner där de anställer chefer som sedan ska ha hand om en stor (eller liten) personalgrupp, måste försäkra sig om att den chefen besitter viktiga egenskaper, så som att lyssna, vara empatisk, lyhörd och demokratisk.

Med demokratisk menar jag att i varje organisation ska anställda ha möjlighet att ha inflytande i sin arbetsmiljö.

Beslut ska fattas i samråd/dialog med medaebetaren och inte över huvudet på de anställda.

Om nu chefer påverkar de anställdas hälsa, borde vi inte vara måna om vilka det är som får de betydande rollerna?

Varje medborgare är tänkt arbeta ca 40 år av sitt liv.

Vi arbetar 40 timmar i veckan och befinner oss på arbetsplatsen drygt 8 timmar om dagen.

Med detta skrivet, är det är inte för mycket begärt att arbetsmiljön ska vara trygg, stimulerande och orsaka glädje och engagemang.

Hälsosamma medarbetare presterar bättre, mår bättre och är gladare.

När vi mår bra på jobbet, är vi bättre samhällsmedborgare, bättre föräldrar och snällare mot oss själva och våra medmänniskor.

En positiv förändring i strukturen, kan ge en kedjeeffekt av positiva faktorer i hela samhället.

Hantera ångest

Om du upplever ångest under arbetsdagen, kanske kan tipsen i videon hjälpa dig att hantera ångesten.

Foto: Jehyun Sung

0 kommentarer
PsykologiSociologi

Ta lite anabola och ge dom stryk

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Det tillhör vardagen nu. Att känna ångest varje gång jag ska träna ett pass. Att ständigt se mig runt och vara på min vakt.

När det står tio-femton av dem precis utanför, är det svårt att inte inbilla sig om att kanske idag är dagen då jag blir en siffra i statistiken.

Jag försöker leva så “normalt” det går, men rädslan finns där.

Män är fysiskt starkare än kvinnor. En man eller två skulle räcka för att skada en kvinna. Det behövs inget flock av dem.

Sinéad O’connor

Aftonbladets krönika av Irena Požar har jag parallellt öppnat i browsern och skiftar mellan bloggen och krönikan.

Artikeln handlar om hatet mot Sinéad O’connor medan hon levde: “Kvinnor som likt Sinéad O’Connor utmanar samtida normer, betalar alltid ett högt pris” – skriver Irena Pozar.

Och jag tänker: Även kvinnor som är skötsamma, snälla och goda samhällsmedborgare betalar (emellanåt) ett högt pris när de ifrågasätter samhällets normer eller inte passar in i någon box.

Eller så är man inte snäll och skötsam kvinna om man använder sin yttrandefrihet?

Själv är jag ingen Sinéad O’Connor. Ingen kändis, nej, men även jag har fått uppleva mycket hat och hot för att jag existerar. Av män, men också av deras kvinnor.

Och många gånger har hotet av kvinnorna varit mycket värre. De som växer upp i förtryck hatar de kvinnor som utövar sin frihet. En avundsjuka som har sin grund i djup aggression gentemot andra kvinnor.

Moralpoliser är inte enbart män. De kvinnor som kränks, blir objektifierade, slagna och förödmjukade blir vana vid sitt sätt att leva.

De vet inte bättre.

Kvinnor som har blivit tvingade att hålla käft, förväntar sig att andra kvinnor också ska hålla käften.

Vadå du har en åsikt? Vadå du ska träna jämsides med män? Gå och göm dig i kvinnorummet och var lika konform som mig.

Gå inte nära mäns territorium. Det är deras område. Men are in charge. Fatta det!

Bara säg Buh! så blir de rädda!

Kvinnor är lättare att skrämma och trycka tillbaka till tystnad. Är man dessutom kvinna med utländsk bakgrund, blir man lättare offer för våldsbenägna, aggressiva män som ger sig själva rätten att kränka, hota och förödmjuka.

De som följer mig på Instagram vet att min hobby är styrketräning.

Jag har tränat på samma gym i många år, men i det senaste känner jag inte igen den totala förändringen som har skett på gymmet.

Från att det har funnit en platschef som var på plats var och varannan dag och såg till att besökarna använde anläggningens ordningsregler till att personal bevittnar hot, trakasserier och slagsmål, utan några som helst konsekvenser.

Här ska jag berätta om två händelser utan att nämna den tredje. Men du kan ju läsa inlägget: “Väljer du att titta bort“

Aldrig lägga sig i

Förra veckan under träningen lade jag märke till en man som hade ett ilsket kroppsspråk.

Jag kände att han var lite väl närgången och sättet han smällde till vikterna precis bredvid mig, kändes obehagligt.

Istället för att gå runt mig, gick han så nära (i ett tomt gym) att hans hand nuddade min arm (Blä!).

Det händer att jag ibland överanalyserar så jag tänkte att Azita nu överdriver du. Han är nog en sådan tough guy som gillar att misshandla vikterna på gymmet – sluta vara paranoid.

Kort efter att jag hade pratat logik med mig själv mindes jag händelsen för drygt ett år sedan.

Ja, det var samma person.

Låt mig berätta om den händelsen:

Jag tränade bröst och mitt under mitt set hörde jag en man gapa och skrika.

När jag tog bort hörlurarna blev jag chockad över att den arga mannen började slå på en man som han skrek på.

Jag minns att jag (ganska korkad) sprang till receptionen och berättade för killen som jobbade där om att folk slåss där borta.

Efter att personalen kom lugnade bråket ner sig, men kort efter började den arga mannen skrika på mig istället.

Han var aggressiv och med uppspärrade ögon sa han till mig att jag inte skulle lägga mig i, annars så … (minns inte hans exakta ord).

Men under den tiden var det lite annorlunda på gymmet.

Många hade balls!

Några gymbesökare som hade sett händelsen gick fram till den arga mannen och bad honom sluta hota mig, varav han tog sina saker, svor på sitt språk och skrikande med pekfingret i luften sa: “Jag ska visa er!” och sedan gick ut från gymmet.

Än idag är jag tacksam över att flera personer trädde in och lugnade ner situationen.

I ett gym finns det många tunga redskap och risken för att den andra stackars mannen (som fick stryk) skulle fara illa ut var stor.

Personerna som ingrepp visade på civilkurage och ryckte in när de såg en nödsituation.

Gamla goda tider.

Nuförtiden om du blir dödshotad, kommer personalen stå vid sidan av och inte ens påkalla hjälp.

En annan gång (också förra året) hörde jag en man aggressivt skrika och svära åt en medelålders kvinna – som han anklagade för att stjäla “hans maskin”.

Eftersom jag brukar säga hej till kvinnan, tvekade jag inte att gå fram och starta en konversation med henne.

Mannen som skrek på kvinnan, gick mumlande därifrån när han såg att kvinnan inte var ensam.

Hade situationen eskalerat om inte jag hade gått fram? – jag vet inte. Den mannen var också väldigt arg.

Ja i orten finns det många hederliga män, men också många arga, trångsynta och kvinnofientliga män.

Hur som helst är jag glad över att kvinnan inte tog skada.

Orsaker bakom hot mot kvinnor

Det senaste året har jag lärt mig en bitter läxa: Låtsas som ingenting.

Gör som gymmet brukar göra: Se mellan fingrarna. Låtsas att problemet inte finns. Stäng av medlemmar som inte plockar undan sina vikter, men öppna dörren för alla bråkmakare.

Ser du stök, bråk och slagsmål låtsas som ingenting – titta bort och gå därifrån.

Skit i civilkurage!

Män som har egna aggressionsproblem vill bara hitta någon att förskjuta sin ilska på.

Är du man är de försiktiga. Är du kvinna så voilà. Fritt fram att visa kvinnan var skåpet ska stå.

Anabola steroider

För några år sedan läste jag att Stockholmspolisen hade startat en operation om att kontrollera gym i jakt på att beslagta anabola då de ansåg att det finns ett samband mellan användandet av anabola och våld mot kvinnor.

Så från ingenstan ska jag skriva fakta om anabola och vilka bieffekter användandet av den har.

Ja bara sådär.

Läs mellan raderna eller strunt i det.

Fakta om Anabola steroider

Anabola steroider är receptbelagda läkemedel som ibland tas utan medicinsk rådgivning för att öka muskelmassa och förbättra prestationen vid idrott.

Användandet av preparat som t ex anabola kan orsaka allvarliga biverkningar och beroende.

Psykologiska effekter av anabola steroider

Missbruk av anabola steroider kan orsaka följande psykologiska eller emotionella effekter:

  • Aggressivt beteende
  • Impulsivt beteende
  • Humörsvängningar
  • Paranoia
  • Maniskt beteende
  • Hallucinationer och vanföreställningar där individen tappar kontakten med verkligheten – på gränsen till psykos

Att sluta använda anabola steroider plötsligt kan leda till abstinenssymtom som inkluderar:

  • Depression och apati
  • Känslor av ångest
  • Svårigheter att koncentrera sig
  • Sömnlöshet
  • Aptitlöshet
  • Minskad sexlust
  • Extrem trötthet (utmattning)
  • Huvudvärk
  • Muskel- och ledvärk

Andra skador

Anabola steroider kan orsaka allvarliga, långvariga och i vissa fall oåterkalleliga skador.

De kan leda till tidiga hjärtattacker, stroke, levertumörer, njursvikt och psykiatriska problem.

Dessutom kan avbrytande av steroidanvändning leda till depression, vilket ofta leder till återupptagande av användningen.

Dessa episoder kan påverka användarens sociala liv, vilket kan leda till depression eller ökat bruk av droger och alkohol. Användning av anabola steroider kan även leda till en ökad känsla av paranoia.

Analys

När blodsockret sjunker eller om man har sovit dåligt brukar irritationen öka.

Tänk dig nu att stoppa i dig gifter som direkt angriper viktiga funktioner i hjärnan.

Ilska och aggression finns i den primitiva delen av vår hjärna: amygdala.

Det som händer när vi blir arga, är att kroppen förbereder sig för kamp-eller-flykt. Lite som ångest och rädsla.

Anabola steroider påverkar amygdala och i längden skadar den i den grad att impulskontrollen avtar helt.

Vad jag vill ha skrivit med detta?

Att polisen ökar kontrollen av samtliga gym i landet i syfte att förbjuda intag och innehav av anabola.

Det är inte bara narkotika som är farlig. Narkotikaklassade preparat ger förödande konsekvenser för individen men också för människor runtomkring den som intar preparatet.

Om man nu har kommit fram till att det finns samband mellan intag av anabola steroider och våld mot kvinnor, varför då riskera kvinnors liv?

Slutord

Jag känner ett sug efter att analysera mäns våld mot kvinnor utifrån ett psykoanalytiskt perspektiv, men inlägget blir för långt.

Jag vill också skriva om kvinnliga moralpoliser och orsaken bakom varför de hatar på andra kvinnor. Men inte nu.

Kanske i framtiden?

Om jag nu får uppleva framtiden.

Bildkälla: Ante Hamersmit

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Utøya 22 juli 2011- Psykologin bakom hat

av Azita Miakhel
7 minuter läs

Den 22 juli 2011 inträffade en bilbombsexplosion på Grubbegata i Oslo, följt av skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya cirka två timmar senare.

Totalt omkom åtta personer i explosionen och 69 människor dödades i skjutningarna på ön. 

Terroristen var en norsk högerextrem som gav sig själv rätten att släcka så många liv.

Varför?

Därför att han var fylld av hat på grund av sina rasistiska/nazistiska/fascistiska övertygelser. 

Jag väljer medvetet att inte nämna terroristen vid namn då jag vägrar ge honom uppmärksamhet på nätet genom en tagg i min blogg. 

Hat är roten till många konflikter

Hat är roten till många konflikter människor emellan som har gett/ger förödande konsekvenser.

Här ska jag kort förklara utifrån olika psykologiska perspektiv hur hat skapas och vad hat livnär sig på.

Det är inte möjligt att förstå hela bakgrunden till varför en del individer handlar som de gör, men när vi vet de generella orsakerna, kanske kan vi förebygga att oskyldiga människor skadas.

Att ansvara för och återuppta kontrollen över egna känslor kan för en del människor vara svårt – i stället riktar de sina aggressioner utåt: 

Mot någon annan. Mot några andra. 

De hittar syndabockar för att skuldbelägga ega misslyckanden på.

De skadar andra för att tillfälligt dämpa egen ångest och få lindring inombords.

Vad är hat?

Hat är en stark negativ känsla som kan riktas mot individer, grupper eller idéer och kan ha allvarliga konsekvenser för både enskilda personer och samhället som helhet.

För att förstå varför hat uppstår måste man studera hatet utifrån flera olika psykologiska perspektiv.

Här väljer jag tre psykologiska teorier för att förklara varför människor hatar:

Det kognitiva perspektivet, det psykodynamiska perspektivet och socialinlärningsteorin.

Det kognitiva synsättet

Kognition handlar om hur vi tänker, tolkar, uppfattar och bearbetar sinnesintryck och information. 

För att lättare kunna sortera sinnesintrycken är vi som människor tvungna att gruppera händelser, situationer och människor och lägga in dessa i olika fack. 

Inom det kognitiva perspektivet kallas denna processen för kategorisering.

Våra erfarenheter skapar kognitiva scheman (små lådor i den mentala strukturen i hjärnan) i vårt tänkande och inne i de kognitiva scheman skapas det kategorier.

Kategorier kan vara människor, fåglar, bestick etc.

Kategorierna hjälper oss att sortera bland alla sinnesintryck och är nödvändiga för att vi ska förstå vår omvärld, men när vi lägger för mycket fokus på att kategorisera, uppstår det fördomar, generaliseringar och ett vi-och-dom tänkande.

När kategorier blir fördomar

Fördomar förklaras inom socialpsykologin och det kognitiva perspektivet som en felaktig och fastlåst förutfattad mening om en individ eller grupp av individer.

Fördomar är våra förutfattade åsikter om människor utifrån deras ras, social status, kön, etnicitet och klass.

Det är också att vi bildar oss en uppfattning om en person utifrån personens grupptillhörighet.

Negativa kognitiva mönster som generaliseringar, kategoriseringar och stereotyper kan bidra till bildandet av hat. 

När människor kategoriserar andra som en del av en grupp (t.ex. etnisk, religiös eller ideologisk) och sedan generaliserar negativa egenskaper till hela gruppen, kan det leda till att hat riktas mot gruppen som helhet.

Psykodynamiskt perspektiv på hat

Hat har sina rötter i aggressionsdriften och visar sig genom försvarsmekanismen förskjutning.

I den undermedvetna delen av oss lagras det detets drifter.

Aggressionsdriften är ett exempel på en drift som alla människor har inom sig.

Aggressionsdriften vill gärna göra sig påmind då och då, men vi envisas med att förneka den för att skydda den medvetna delen av oss. 

När någon gör oss arg, frustrerad eller ursinnig, vill aggressionsdriften klappa till personen (impulsen), MEN jaget talar om för aggressionsimpulsen att tänka på konsekvenserna och låta bli att slåss. 

När ilskan inte riktas mot det “riktiga objektet” händer det istället att vi tar med oss ilskan och tar ut den på någon annan oskyldig. 

Personer som är fientliga och hatiska bär inom sig stora mängder aggressivitet.

Dessa individer saknar balans mellan detets begär, jagets konsekvenstänk och överjagets etik och moral.

Ibland vet de – och oftast vet de inte att de egentligen är arga för saker de inte kunde kontrollera som barn, utan tror att det är andra människor som är problemet. 

Ilskan vill ut och där finns det olika vägar att ta.

En del väljer att förskjuta ilskan genom att ta uppmärksamheten från känslan som har skapat aggressionen då det kan vara jobbig att hantera den – och istället riktar den mot andra människor eller objekt. 

Att hata en grupp blir ett sätt att leva ut sin aggression och överleva trots sin ilska. 

Ett exempel:

Ett barn som växer upp med verbala och fysiska kränkningar och som saknar snälla/stabila förebilder, tränger bort aggressionen om kränkningarna till det undermedvetna och börjar förskjuta sin ilska genom att trycka ner, hata, skada och kränka andra människor.

Varför aggressionsimpulsen trängs undan till det undermedvetna kan förklaras med att barnet känner ambivalens till föräldern som kränker.

Å ena sidan känner barnet kärlek till föräldern som kränker men samtidigt känner barnet aggression då föräldern gör barnet illa. 

Att hata föräldern kan skapa ännu svårare känslor hos barnet och av den anledningen bortträngs aggressionsdriftens önskan till det undermedvetna och istället skapas det hos barnet olika försvarsmekanismer som ska täcka de riktiga impulserna och önskningarna.

Analyserar vi hat, handlar det om försvarsmekanismen förskjutning (som jag skrev ovan).

I ilskan finns det mycket överskottsenergi som vill ut.

Denna sortens energi är dock tillfälligt och kommer efter ett tag att mattas av och omvandlas till depression. 

Social inlärning

Enlig socialinlärningsteori kan hat också läras genom social interaktion och observation. 

Om en person växer upp i en miljö där hat och fördomar är vanliga, kan de internalisera dessa värderingar och beteenden och sedan sprida dem vidare till andra. 

Social inlärningsteorier betonar vikten av förebilder och omgivningens påverkan på hur människor formar sina attityder och beteenden.

Gruppidentitet

Människor har ett grundläggande behov av att identifiera sig med olika sociala grupper.

Gruppidentiteter kan bli mycket starka då individens behov av att tillhöra en grupp är livsnödvändigt. 

I extrema och destruktiva grupper kan det lättare uppstå masspsykos där gruppmedlemmarna gör allt för att behålla egna övertygelser.

Genom att förminska “dom andra” får individen känslor av falsk betydelse – en slags överlägsenhetskomplex.

Terroristen i Utøya

Utøyaterroristen hade mängder med hat och aggression inom sig sedan barndomen.

De ohanterade konfliktfyllda känslorna inom honom ledde till att han anslöt sig till olika högerextrema grupper och i dessa grupper fick han sitt hat förstärkt då fler än honom avskydde samma ideologier och samma grupper av människor. 

Massmördaren tog ut sin aggression på oskyldiga ungdomar på sommarlägret i Utøya vars enda önskan var att bidra till ett samhälle med ökad välfärd och gemenskap.

Ungdomarna hade samlats där för att umgås, utbyta idéer, lära sig politik och träffa jämnåriga.

De hade ingen aning om att det fanns en man därute som på grund sitt eget självhat skulle mörda dem.

Jag skriver självhat då jag tror innerligen att människor som är kapabla till att döda/skada oskyldiga drivs av ohanterade känslor av egenhat.

Individer som älskar och respekterar sig själva har sällan behov av att skada andra.

Låt oss aldrig glömma

Låt oss aldrig glömma terroristattacken på Utøya den 22 juli 2011.

Om historien har lärt oss någonting så är det att “Vi-och-dom” tänkande leder oss rakt in i förödelser.

Experter inom biologisk psykologi menar att förmågan till empati finns inom människan.

Vi föds med förmågan att knyta an till andra människor och utvecklar empatin som finns inom oss.

Vetenskapsmän har upptäckt “spegelneuroner” (Mirror neurons på engelska) som aktiveras när en människa erfar en känsla eller ser den i någon annan.

Med andra ord: empatin finns i våra gener.

Hat är däremot inlärt!

Etnicitet, ras och rasism

Videon nedan förklarar begreppen ras och rasism mer detaljerade.

Källa: Anlysen utifrån de psykologiska teorierna är min egen.

Foto: Sixteen Miles Out

0 kommentarer
SamhällskunskapSociologi

Hans namn var: “15 årig pojke som sköts ihjäl”

av Azita Miakhel
5 minuter läs

Han blir en siffra i statistiken

Nyheten om dödsskjutningen i Farsta där en 15 årig pojke dödades och ytterligare tre personer skadades, väckte känslor av uppgivenhet inom mig.

Hur många barn har dödats i Sverige den senaste tiden? Nyheterna rapporterar ofta om dödade barn och tonåringar runt om i landet och får oss att tänka att det ska vara det nya normala nu. 

Så är det liksom! Acceptera faktumet bara.

Medier rapporterar om barn som dödas på öppna gator, men samhället sitter tyst?

Ett barn som är på väg till sina vänner blir skjuten till döds, ett annat knivmördas nära sin skola och ett till som ska gå på niornas bal men mördas såhär innan sommarlovet. 

Och jag tänker för mig själv: “Vad fan är det som händer och när ska det ta slut?”.

Barnkonventionen om barns rätt till skydd mot våld

Artikel 19 i barnkonventionen slår fast att staten ska agera och ge relevant skydd när ett barn utsatts för våld, samt utveckla metoder och arbetsätt för att förebygga att barn utsätts för våld. Med våld avses både fysiskt och psykiskt våld.

Här refererar jag direkt till ursprungskällan:

Artikel 19

  • Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.

Man kan tycka att vid det här laget borde FN och EU reagera på det som händer i Sverige så kanske vi kan vakna upp och inse att detta inte alls är normalt.

Det är absurd att barn skjuter och skjuts ihjäl.

Hans namn var: 15 åring som sköts till döds

Jag har tidigare hänvisat till GP:s löpande reportage om de mördade kvinnorna under rubriken “Hennes namn var“. 

Att varje kvinna hedras genom att vi får läsa om kvinnans livsberättelse är ett sätt att komma ihåg offret och att uppmärksamma samhället på våldet mot kvinnor. 

Parallellt tänker jag på vad som händer med varje barn, ungdom och man som blir mördade?

Kommer vi att läsa något om “hans namn var …” eller glömmer vi bort varje individ som har skjutits till döds för att någonstans inom samhället finns det en sorts “bortförklaring” för dessa sorters dåd?

Tänker samhället “Ja ja, fast dom får ju skylla sig själva”?.

Jag blev rent av illamående när jag läste en kommentar under artikeln som GP hade delat ut på Facebook om masskjutningen i Farsta där en 15 årig pojke dog på plats. Personen skrev följande: “Om inte skitungarna slutar skjuta på varandra, kommer de att utplånas snart“. 

Ett barn dör och han kallas för skitunge.

Humanitet? Det handlar inte om brist på förståelse och empati, utan om rasism.

Lika bra att uttrycka det.

Dödligt vapenvåld kopplas till människor med annan bakgrund än svenska och därmed finns det ingen empati för de liven för dessa är inga vita liv. 

Psykisk ohälsa kopplad till skjutningarna 

Varje pappa som skjuts till döds lämnar efter sig en trasig familj. Han lämnar efter sig traumatiserade barn som kommer med stor sannolikhet att utveckla olika former av psykisk ohälsa. 

Varje barn som dödas, lämnar efter sig förkrossade föräldrar och syskon.

Ångestfyllda familjemedlemmar som garanterat kommer att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa. 

Föräldrar som i framtiden skuldbelägger sig själva, men också staten för att ingen kunde rädda deras barn. Varför ska ett annat barn lita på samhället när samhället inte kunde rädda och skydda deras syskon?

Tror du att de drabbade kommer att känna tillit, hopp och förtroende för systemet och mänskligheten i sin helhet?

Knappast!

För varje person som dödas drabbas en hel familj. 

För varje dödsskjutning finns det en hel grupp människor som känner frustration, ilska, sorg och känslor av uppgivenhet. 

Och det kommer att påverka samhället i det långa loppet.

Budskapet till de övriga barnen

Och vilket budskap skickar samhällets passivitet när barn och ungdomar drabbas av dödligt våld – till andra barn? 

Säger vi till småpojkarna i ekonomiskt ojämlika områden att de ska inte drömma om en trygg framtid för risken finns ju att de inte hinner fylla 16 år. 

Hur ska jag som enskild lärare skapa framtidstro för mina ungdomar, när staten inte tar sitt ansvar för att lösa problemet med skjutningarna?

Ja jag tycker att det går att lösa problemet. 

  • Ta hjälp från andra EU länder för att bekämpa det eskalerade våldet. 
  • Börja gräva i frågan varifrån allt vapen kommer in i landet.
  • Öka statliga institutioners synlighet och närvaro i de områden där våldet har ökat mest.

Finansiering? 

Snälla – Det handlar om prioriteringar i ekonomin. 

Skillnad på människor – andrahands medborgare

Black Lives Matter (BLM) rörelsen startade av människor i USA i syfte att uppmärksamma diskriminering, rasism och ojämlikhet människor emellan – där mörkhyade människors liv värdesattes inte lika högt som vita människors liv inom staten.

Här i Sverige är det inte mycket bättre. Här finns det medborgare och andrahands medborgare.

Dödsskjutningarna drabbar “de andra”. De som har haft oturen att födas i icke-svenska familjer. 

Så varför göra någonting åt det? 

Skulle en förändring ske om någon därute startade en hashtagg med budskapet: #invandrarbarnslivspelarroll

Jag vet inte.

Elias i Farsta centrum

Älskade Elias. Jag kände inte dig, men att du blev mördad i ett av världens bästa länder, gör att jag känner stor sorg.

Jag känner sorg för att du inte kommer att njuta av sommarlovet.

Du dog för tidigt. Samhället misslyckades med att skydda dig.

Som ensam individ kan jag inte göra mer än att skriva och hoppas att någon läser detta inlägg och förebygger att fler barn i din ålder dödas.

Det här blogginlägget är tillägnat dig Elias. Må du vila i frid.

Foto: Unsplash.com

0 kommentarer
PsykologiSamhällskunskapSociologi

Vem styr världen egentligen?

av Azita Miakhel
6 minuter läs

Vi pratar inte könsroller

Jag går in i caféet som ligger runt hörnet på torget för att köpa en kopp kaffe att ta med.

Caféet är fullt med folk och snabbt upptäcker jag att samtliga gäster är män. Inga barn, inga kvinnor – bara män!

Jag tittar runt för att se om det finns någon kvinna som fikar där, men ser ingen.

Jag går fram till kassan och plingar på ringklockan. Och Voilà – där dyker en kvinna upp som ska hjälpa mig med att köpa kaffe.

Pusta ut Azita! Allt är i sin ordning. Den enda kvinnan på caféet (ägaren?) var i köket och förberedde mackorna.

Det är precis som det borde vara.

Traditionsenligt.

På väg tillbaka går jag förbi en familjrestaurang som finns inne i gallerian och smygtittar i den. Där råder det motsatta. Många kvinnor och barn och någon enstaka pappa. Också här är allt som det ska.

Traditionsenligt.

På eftermiddagen bestämmer jag mig för att träna överkropp på gymmet. Förra året vid den här tiden kom jag upp till 90kg i marklyft – gamla goda tider.

Nuförtiden smyger jag in på gymmet och stressar med att träna ett pass. Snabbt får det gå.

Jag har tajmat så jag går till gymmet när min sambo kör sitt pass. Känns tryggare att vara med en man när man ska träna.

Inne i gymmet går jag till kvinnorummet. Här kan jag träna ifred. Slitna maskiner och för lite tunga hantlar, men det får duga.

Att veta att sambon är i närheten (utanför kvinnorummet) gör att klumpen i magen känns mindre obehaglig.

Between the sets tittar jag runt i kvinnorummet och den stora texten på väggen fångar min uppmärksamhet:

“WHO RUN THE WORLD? – GIRLS“.

Analytisk som jag är tänker jag: “Hur run:er girls världen från ett litet rum ni har skapat åt dem på ert gym?”.

Ska de bygga muskler i smyg i ett avskilt rum och inbilla sig om att det är kvinnorna som styr världen?

Nope. Kvinnor styr inte ett skit (ursäkta språket).

Vi styr inte, vi blir styrda.

Tycker du jag överdriver? Titta på lönestatistiken mellan män och kvinnor som utför samma arbete.

Och nu när du ska titta på lönestatistiken mellan könen, kolla också upp hur hög/låg status kvinnodominerade jobben har.

Tycker du att det inte stämmer att kvinnor blir styrda?

Testa att träna i sport BH och korta shorts på vissa träningsanläggningar. Blir du inte tafsad på, kommer de att glo sönder dig.

Och en och annan man som smygfilmar och smygfotar när man vänder blicken.

Vad de sedan kommer att göra med filmer och bilder vet jag inte.

Vill inte ens tänka på det.

Social kontroll och makt

Om social kontroll har jag skrivit flera blogginlägg om så jag ska bara förklara det kort här.

Människor utövar kontroll på varandra på många olika sätt. Vi har våra lagar, normer och regler för hur samhället ska fungera.

Utan tydliga direktiv skulle inte civilisationen fungera och utan regler blir vi förvirrade då vi inte vet vad som är tillåtet och vad som är förbjudet.

Vi kontrollerar och kontrolleras genom konformitet (likformighet).

Vi påverkas av gruppens normer och gör allt för att inte avvika från de rådande förväntningarna.

Som kvinna badar du i bikini på sommaren i Sverige, men åker du till Saudiarabien kommer du behöva anpassa dig till klädkoden som råder där.

Anpassningen kan ske antingen genom att polisen ber dig att klä dig mer, eller att du känner dig så obekväm att du självmant väljer att täcka allt som går att täcka.

Max Weber om makt

Den ständiga viljan att kontrollera kvinnors kroppar, deras psyke och sexualitet har börjat gå mig på nerverna.

Vad vill man uppnå liksom?

En önskan om makt och att känna sig mäktig?

Jag har tidigare skrivit om vad makt innebär och använt begreppet i olika sammanhang.

Här ska jag utgå från sociologen Max Webers definition av makt för att sedan försöka förstå samhällets makthierarki med kvinnorna längst ner i skalan.

Definitionen:

Weber skriver följande definition om makt:

Möjligheten för en eller flera personer att genomdriva sin egen vilja i en viss aktivitet även om andra som är delaktiga i samma aktivitet gör motstånd mot detta.

(hämtad ur Gerth & Mills, 1948)

Förenklad innebär Webers definition om makt att man gör som man vill även om andra skulle motsätta sig detta.

Weber har djupgående teorier om samhällets struktur och funktion, men här tar jag bara delar av hans teorier för att analysera kvinnors utsatthet i samhället.

Enligt Weber finns det tre typer av makt

1. Traditionell makt

Makten att kontrollera genom tradition och sedvanor med retoriken: “Det har alltid varit såhär”.

Ett exempel på traditionell makt är att kvinnor ska lyda män. Kvinnans plats är i köket och hennes lott i livet är att sköta om hemmet och servera sin familj.

2. Karismatisk makt

Karismatisk makt utövas genom att vi självmant följer en ledare. Karisma är enligt Weber ett personlighetsdrag.

Den charmige ledaren som med sina övertygelser kan få oss att göra det mesta för honom/henne.

3. Rationell/legal makt

Makten som behövs för att samhället ska hålla samman och strukturen ska fungera. Exempel på rationell makt är lagar, regler och regelverk i ett samhälle.

Andra typer av makt

Sedan finns det andra sorters makt (inflytande) så som att bestämma över vilka frågor som ska komma upp på dagordningen som media besitter, men jag ska inte gå in på den sortens makt.

Sociologi + Socialpsykologi

När det gäller psykiskt och fysiskt våld mot kvinnor tycker jag att det handlar om traditionell makt.

Utifrån ett evolutionspsykologiskt perspektiv kan traditionell makt förklaras som att män och kvinnors olika roller hjälpte arten med dess överlevnad.

Mannen var ute och jagade och kvinnan tog hand om barnen. Enklast innebär detta att män av tradition är vana vid att vara “jägare” och förväntar sig att kvinnor ska ha rollen som “vårdare”.

Som tur är, lever vi idag i en modern civilisation där de flesta yrken kan utövas av båda könen.

Däremot är det samhällets förväntningar och (o-) vanor vi behöver ändra och bryta.

Jag skriver om förväntningen (vanan/uppfattningen) att kvinnor inte ska vara i vägen för män.

En anledning till varför män tar till hot och våld mot kvinnor kan bero på att maktbalansen i det moderna samhället har aningen rubbats och våldsamma män vill med hjälp av fysiskt våld “jämna ut” maktbalansen:

Gör som jag säger så far ingen illa ut.

Men om du inte lyder, kommer jag ta till fysiskt våld.

För fysiskt sätt är jag starkare än dig.

En kan inte göra allt …

Det kommer perioder där jag vill lägga ner bloggandet, men samtidigt märker jag att mina texter gör och har gjort skillnad.

Trots att jag sällan får Cred för mitt arbete får jag min belöning när jag märker att de som kan göra skillnad läser mina inlägg.

Alla kan bidra till en bättre värld på sitt sätt, bara vi gör det autentiskt och från hjärtat.

Men

Jag har velat vara förändringen jag vill se i världen, men börjat på sistone känna att jag kanske inte orkar länge till.

Hur länge orkar en individ kämpa ensam?

Det senaste halvåret har jag haft en del svårigheter tack vare destruktiva/infekterade strukturer.

En och annan har hjälpt till, men jag har inte fått tillbaka ens en bråkdel av min själ som jag har lämnat ut därute.

Och min Vision-bubbla?

-Den är på väg att spricka sönder.

Vill du vara med att skapa ett bättre samhälle, får du faktiskt skynda dig lite.

Källa teori delen: Anthony Giddens

Foto: Unsplash

0 kommentarer