Ett stearinljus, så litet, så vackert,
så genuint, så mystiskt.
Ljuset tänds av en annan eld
sakta tar det liv,
lågan börjar flämta.
Ljuset kastar skuggor i mörkret,
det vårdar, värmer och tröstar.
I sin enkelhet, är det elegant,
hoppet det ger dem som står i det dunkla.
Lågan ser ut som en dans,
skenet förtrollar och ingjuter lugn i själen.
Det doftar gott,
det sprider en känsla av ömhet.
Det blir en symbol för hopp och gemenskap.
Men stearinljuset är sårbart
när det blåser hårt.
Eller när det blåser lite.
Det smälta stearinet är hett.
den som vill sätta handen i det,
bränner sig.
Väntar man dock för länge,
blir det kallt.
Döm dock inte ut det kalla stearinet.
I sin fasta gestalt bär det på en historia av värme.
Det lilla ljuset kunde ha blivit större,
genom att tända fler ljus i mörkret.
Elden kunde ha värmt många fler.
Doften kunde ha spridit sig till horisonten.
Men du var bara tvungen att blåsa ut det.
Och nu sitter vi i mörkret båda två.
Foto: Unspash
