Evighetens labyrint

av Azita Miakhel

Runt, runt i en cirkel,
går du, springer,
men aldrig kommer fram.

Trampar mjukt, trampar hårt,
trampas sönder,
men står kvar på samma fläck.

En kastar vatten, en kastar mat,
en slänger brödsmulor, en annan rättsstat.

En stänger dörren, en annan hela dig,
en ifrågasätter dina intentioner,
en annan din själ.

Höger fot fram, vänster fot fram,
båda händer på marken,
kryper du steg för steg,
som en viskning från en dold domän.

Genomskinlig är ringen,
ut kan du titta,
bortom horisonten,
med önskan om ett gnutta hopp.

Foto: Unsplash.com

Du kanske också vill läsa