Inuti mörka rum,
osynliga band,
rör sig min frihet,
i någon annans hand.
Varje steg jag tar,
varje ord jag ger,
är bara en spegelbild
av någon annans begär.
Jag visste vad en marionett var,
men nu är jag en.
Trådarna dras åt alla håll,
min egen vilja bortblåst,
försvunnen som vind.
Jag följer,
jag lyder,
men ändå vill de ha mer.
Varje beslut som fattas,
lämnar alltid fler kvar.
Drömmarna bleknar,
visionerna försvinner,
min vilja löses upp,
medan andra styr
mitt livs fallande kurs.
Men djupt där inne brinner ännu en låga,
ett mod som väntar på att vakna.
Kroppen må kontrolleras,
styrd av hårda kedjor,
men hur ska ni nå min själ?
Själen som vandrar genom
nattens drömmar,
den som gömmer sig
i varje tystnad?
Ni kan hålla tillbaka mina steg,
dämpa min röst,
men själen svävar fritt,
genom stormar,
bortom era gränser,
fängelser och murar.
Försök hålla fast min kropp,
men hur ska ni kontrollera det som aldrig syns?
Hur ska ni fånga det som dansar
i hjärtats rytm och ljusets rand,
för alltid obundet,
för alltid fritt?
