För några veckor sedan läste jag en artikel om hemmasittande barn på SVT Nyheter där det lyfts ett krav på nationell frånvaroregister över de barn som av olika anledningar inte går i skolan.
Jag ska erkänna att jag fällde några tårar när jag läste om 14 årige Leo Silvén som inte hade varit i skolan på länge.
I artikeln berättar Leo bland annat:
- Jag har blivit mobbad i skolan mycket och det stannar kvar i min hjärna. Det fryser och jag bara tänker ”nej, säg inte att jag ska gå till skolan”.
Som mamma och lärare, gör det ont i mig att läsa artikeln. Varför liksom?
När ska samhället vakna och se att mobbning förstör liv? Hur många fler ska bli sjuka och isolerade innan någon med inflytande kan göra något åt problemet?
Personligen tycker jag att mobbning borde klassas som hälsofarlig folksjukdom. Alldeles för många lider av sjukdomen och alldeles för få tar tag i problemet.
Jag skriver ännu en artikel om “varför mobbning” så kanske du kan stå för “lösningen”.
Social exkludering
Social exkludering och utfrysning sker oftast i två former, fysisk exkludering där offret blir helt ensam och isolerad och emotionell exkludering där en individ blir ignorerad och ges känslan av att vara oönskad.
Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.
Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”. Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på.
Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.
Läs mer om social exkludering här.
Gruppsykologi
Allt mänskligt samspel börjar med regler och normer. Utan regler och normer skulle vi inte veta vilka beteenden som är acceptabla i olika kontext och vad vi bör låta bli.
Låt mig berätta mer:
Regler är som grundstenar i ett husbygge. Vill vi ha ett hus som håller länge och inte skakar för minsta vind, behövs det en stark grund. på samma sätt fungerar samspel i grupper.
När det i en grupp saknas tydliga regler, bildas det enkelt informella ledare som verkställer sina egna önskemål i gruppen.
Varför? För att få en känsla av kontroll och makt.
Gruppens normer
Skrivna normer är de regler vi följer för att lättare kunna ha umgänge med andra individer. De skrivna normerna talar om för oss vad vi får och inte får göra.
Det är tyvärr de oskrivna normerna som kan ställa till det i det mänskliga samspelet. I varje grupp, vare sig du vill eller inte, skapas det oskrivna normer av medlemmarna som alla förväntas följa.
Dessa oskrivna normer delas i sin tur i två olika underkategorier:
Statusnormer – som berättar för oss vem som påverkar vem och hur mycket.
Åsiktsnormer– som talar om vad man får tycka om olika företeelser inom och utanför gruppen.
När du hamnar i en grupp, upptäcker du nästan omgående vem som bestämmer. Den informella ledaren syns och hörs oundvikligen. Efter att du har varit medlem i gruppen ett tag kommer gruppen att tala om för dig vad du får säga/tycka/tänka och INTE säga/tycka/tänka.
Förställ dig nu att en informell ledare i gruppen börjar ogilla en person. Ja då gäller det för medlemmarna att grupphata den personen.
Större delen av tiden vet inte ens andra gruppmedlemmar varför de hatar, de bara vet att de hatar.
Sanktioner
När en norm bryts, används det sanktioner mot den som bryter normer. Vid brytningen av de oskrivna gruppnormerna blir det vanligt med sanktioner (straff) av olika sorter.
Exempel på sanktioner kan vara hot, våld, utfrysning, mobbning, hån, skratt, och uteslutning ur gruppen.
Med andra ord, gäller det att : De ger instruktionerna. Du följer. De ger order, du lyder. De påtalar, du lyssnar. De ger direktiv, du färdas med.
Mobb eller massa
Den franske läkaren Le Bon menade att människor i stora grupper blir impulsiva och oförmögna att tänka rationellt och att de sugs in i något yttre som styr deras beteende.
Människor i större grupper är med andra ord kapabla till att göra grymheter som de inte skulle göra om de var ensamma.
Le Bon menar vidare att känslor i en grupp kan smitta – detta gruppmedvetande likande Le Bon som en sjukdom som kunde sprida sig.
Vid mobbning är det oftast en/ett par individer som upplever frustration mot en enskild individ. Ju mer frustrationen sprids till andra medlemmar i gruppen, desto fler blir “smittade” av destruktivteten och ansluter sig till mobb eller massan.
Psykets respons på exkludering/mobbning
När vi blir utfrysta från en grupp skickas det varningssignaler till hjärnan. Rädslan aktiverar kroppen på kamp-eller-flyktreaktion och det skickas signaler till amygdala (den mandelformade delen i hjärnan) om att vi är i fara och behöver söka skydd.
Utfrysning aktiverar samma smärtområde i hjärnan som triggas när individen upplever starkt fysisk eller emotionell plåga. Förenklad blir den drabbade rädd. Alltså ren rädsla.
Stressen som aktiveras i hjärnan leder i sin tur till känslor av ångest och ångesten leder i sin tur till psykisk smärta.
Makt och kontroll
Makt ger adrenalinkick. Känslan av att ha makten att påverka någons vardag, kan hos vissa frigöra endorfiner.
En del får sina endorfiner genom marklyft, andra genom att knäcka någons självkänsla.
Kontrollbehov är ett mönster av beteende där en person känner ett starkt behov av att ha kontroll över sin omgivning och de människor runt dem.
Kontrollbehov kan vara en reaktion på tidigare erfarenheter av osäkerhet eller känslor av hot och kan leda till en mängd olika beteenden, inklusive viljan att kontrollera andra människor.
I fall där mobbning bland barn har observerats har det visat sig att barn som inte har en kärleksfull hemmamiljö riskerar i högre grad att bli mobbare. Som ett sätt för barnet att få kontroll och bekräftelse.
Strategier för att bekämpa mobbning: Fokusera på ansvarsfördelning, utbildning, agerande, stöd, regler och positivt beteende
För att motverka massbeteende behövs det förtydligande av de regler som gäller den verksamheten mobbningen förekommer i.
Nedan tar jag upp tips på hur mobbning kan förebyggas och motverkas:
- Skapa en kultur där det är okej att prata om mobbning och där det är tydligt att det inte accepteras.
- Utbilda alla inblandade, inklusive elever, lärare och föräldrar, om vad mobbning är och hur man kan hantera det.
- Var snabb med att agera när mobbning upptäcks och ta det på allvar.
- Ta hjälp av experter.
- Ge stöd till den som utsätts för mobbning och hjälp dem att hitta sätt att hantera det.
- Arbeta med hela skolan eller organisationen för att skapa en positiv kultur där alla känner sig trygga och respekterade.
- Se till att det finns antimobbningsplan i skolan och i verksamheten.
- Uppmuntra och belöna positivt beteende och engagemang i skolan eller organisationen.
Slutord
Ingen föds till mobbare – mobbning är ett val. Det är ett val att kränka någon. Det är ett val att låta sig rekryteras i en mobbgrupp. Det är ett val att frysa ut, ge elaka subtila signaler och det är ett val att sprida falska rykten.
Det är också ett val att vara snäll och medmänsklig.
När det gäller mobbning bland barn är det viktigt med vetskap om att barns hjärna är inte full utvecklad förrän mycket senare i livet. Vuxna ansvarar för att barn ska lära sig att vara snälla mot varandra.
Skolan har en värdegrund. Använd den i praktiken.
För dig kära läsare: Vad du än gör, undvik att skuldbelägga individen som blir offer för mobbning. Som i artikeln jag nämnde i början av inlägget, förekommer det alldeles för ofta att offret blir tvungen att flytta på sig och förövarna blir kvar.
Leo ska inte behöva sitta hemma för att hans klasskamrater mobbar honom. Och för att skolan inte lyckas med sitt uppdrag.
Det är fel med stora bokstäver: FEL!
Jag hoppas att Leo så småningom ska gå tillbaka till skolan och får den tryggheten som varje barn har rätt till.
—–
När du inte kan berätta din sida av berättelsen, blir deras historia sann.
Okänd
Källa teoretisk del: Boken “Samspel i grupp” av Björn Nilsson
Foto: Timothy Eberly
