Sommarlovet närmar sig slutet och snart startar höstterminen. Jag tänker på de barnen som är förväntansfulla inför skolstarten. Jag tänker vidare på de barnen som inte alls är glada för att skolan börjar igen – de barnen som blir mobbade, utfrysta och hamnar utanför den sociala kontexten.
I detta inlägg går jag inte detaljerad in på skillnaden mellan social exkludering bland vuxna och mobbning bland barn, utan mitt syftet är att fokusera på konsekvenserna av problemet. Vill du läsa mer specifikt om mobbning kan du läsa: “Att se de osynliga barnen“, “Social exkludering och mobbning” samt “När vuxna fryser ut och andra vuxna ser på“.
Mobbning leder till psykisk ohälsa
Det finns olika sorters mobbning. Att aktivt kränka en person är en sorts mobbning, att frysa ut och gardera sig i en grupp mot en person är en annan form.
Mobbning (och utfrysning) aktiverar samma smärtområde i hjärnan som triggas när individen upplever starkt fysisk eller emotionell plåga.
Vid utfrysning skickas varningstecken till hjärnan. Rädslan aktiverar kroppen på kamp-eller-flyktreaktion och det skickas signaler till amygdala (den mandelformade delen i hjärnan) om att vi är i fara och behöver söka skydd.
Stressen som aktiveras i hjärnan på grund av mobbning leder i sin tur till känslor av ångest. Ångesten leder i sin tur till psykisk smärta.
Mobbning påverkar viktiga funktioner i individens personlighet och den mental hälsan. Studier har visat att enbart fem minuters utfrysning från en grupp som är av betydelse för någon påverkar personens grundläggande känslor negativt.
Konkret påverkas individens känsla av tillhörighet, känsla av kontroll och att offret utvecklar känslor av nedstämdhet och aggressivitet.
Social exkludering
Social exkludering innebär att gruppen exkluderar en enskild individ från en social kontext då denne antingen inte håller med gruppens normer eller bryter mot de rådande gruppreglerna.
Det finns ingen stereotyp bild av en person som blir social exkluderad, utan vem som helst kan bli drabbad.
När börjar man exkludera andra?
Social exkludering och mobbning börjar så tidigt som vid 6-7 års ålder då barn lär sig att man faktiskt kan såra andra barn genom att inte leka med dem.
Vanligt hos barn i den åldern är: ”Du får inte vara med och leka”. Barn lär sig, med andra ord, ett fredligare sätt att uttrycka sina aggressioner på. Barn som själva blir social exkluderade eller har systematiskt exkluderat andra från olika lekar, tar med sig beteendet in i vuxen ålder sedan.
Mobbningens effekter
- Aggressivitet och ilska
- Antisocialt beteende
- Frustration
- Stress
- Ångest
- Depression
- Utbrändhet
Mobbning och social exkludering kan bryta ner vem som helst. Det är ett stort problem som bör uppmärksammas, förebyggas och pratas om. Det är naivt att blunda för att social exkludering existerar och leva i fantasin om att alla lever i harmoni i alla sina grupper.
Vem bär ansvaret?
Vi vuxna är upptagna med att uppfostra barn till att inte slåss och lägger mindre fokus på att lära dem att mobbning och utfrysning är nästan lika illa (om inte värre) som att slå någon. Barn behöver lära sig sunda värderingar och ett positivt förhållningssätt gentemot andra.
Be the change you want in the world.
Mahatma Gandhi
Avslutande reflektioner
Att föregå med gott exempel är ett sätt att förebygga mobbning. Som vuxen kan vi börja med att prata med respekt med varandra och om varandra. Vidare är det viktigt att uppmärksamma kränkningar och mobbning.
Visa att du såg och du hörde och poängtera bestämd att: “Det här är inte okej!”.
Vi pratar ofta om respekt men det är bra att definiera vad respekt egentligen betyder – dela in respekten i konkreta, görbara handlingar för att skapa bättre atmosfär bland barnen.
Barn behöver hjälp med att stärka empatiförmågan och förståelsen för andras synsätt och perspektiv. Förmågan att känna kärlek finns inrotad inom oss, hat är däremot ett socialt inlärt beteende. Vi får arbeta med kärnan av individen – förmågan att känna kärlek och empati för varandra (läs inlägget Kärleken kommer naturlig, hat är inlärt).
Det är ditt ansvar att motverka och förebygga mobbning. Och det är mitt ansvar lika mycket. Vidare är det gruppens ansvar och samhällets ansvar att stå emot all form av social exkludering, mobbning och kränkningar.
Så: våga stå på dig och våga säga ifrån. Sätt gränser, identifiera problemet och var en positiv förändring i världen. Det räcker inte längre att vara humanist framför scenen och blunda för mobbning bakom scenen.
En positiv gest. Ett par ord av omtanke kostar absolut ingenting men kan göra livet finare att leva för oss själva och för de runtomkring oss.