För någon vecka sedan läste jag en text av Jesper Ahlin Marceta på Timbro (fråga inte varför) och känner att jag behöver skriva ett blogginlägg som nyanserar hans text.
När vi är inne i vår egen bubbla kan det vara svårt att se på en situation från flera perspektiv, så här kommer en liten hjälp på vägen till Marceta.
“Individualismen och dess utmaningar”
I texten “Individualismen och dess utmaningar” definierar författaren individualism som en ideologi där den enskilda individen står i centrum för moraliskt och politiskt tänkande.
Han försöker genom sitt budskap om att “individualiteten i Sverige är hotad” dramatisera och skrämma upp läsarna. Han likställer samhällsproblem kopplade till grupper i samhället som kollektivism, vilket för mig uppfattas som märkligt.
Jag upplever texten som en direkt kritik mot mångkultur, men att han ändrar beteckningen och kallar det för kollektivism istället.
Enligt Ahlin Marceta har de främsta historiska utmaningarna mot individualismen varit sociala och politiska strukturer som delade upp samhället i olika grupper, där individen inte hade samma grad av frihet och rättigheter som idag.
För att stärka sin tes nämner Marceta strukturer som ståndsriksdagen där det svenska samhället var uppdelat i adeln, prästerna, borgarna och bönderna. Han nyanserar dock inte bilden av hur samhället såg ut historiskt och hur gruppsammanhållningen hjälpte Sverige att växa sig stark som nation.
Hade Sverige varit som det är idag, utan gemenskap?
Marceta liknar en kollektivistisk samhällsstruktur som fascism och kommunism. Här är det viktigt att komma ihåg att de personer som historiskt har förstört livet för många, har drivits av egoistiska, själviska och individualistiska tankar.
Hitler gjorde ingenting bra för kollektivet.
Tvärtom, satte han hela den tyska nationen i krig. Det var aggressionen gentemot judar som drev honom till att bli en förfärlig tyrann.
Vladimir Lenin drevs av djupt individualistiska motiv innan han blev president. Han bar på enorm ilska efter att hans bror hängdes efter ett misslyckat attentatsförsök mot tsaren. Lenin svor på att hämnas sin brors död.
Kollektivistiskt handlande?
Knappast!
Att många anslöt sig till honom, berodde på att enskilda individer upplevde djupt missnöje med enstaka kapitalister som förstörde livsvillkoren för kollektivet.
Klankultur och hederskultur
Marceta nämner klansamhällen och hederskulturen som hot mot den individuella friheten. Här ska jag berätta att hederskulturen är djupt förankrad i kulturella/religiösa övertygelser hos en minoritet av folk som bor i Sverige.
En grupp människor med kulturella och traditionella avvikelser kan inte räknas som kollektivism. Dessa är minoriteter i ett kollektiv. Nationen och dess normer är kollektivet, medan människorna som bor i nationen delar in sig i olika grupper.
Kollektivism är att värna om den stora massan i samhället och med hjälp av lagar, reformer och regler skapa ett bättre liv för befolkningen. De som inte följer svenska lagar, bryter därmed mot rättssystemet och bör få sanktioner efter gärningen.
Att beskriva hederskulturen som kollektivism och som hot mot vår individuella frihet är enligt min mening helt fel. Låt mig också påpeka att antalet dödsfall, kopplade till hederskulturen, är betydligt färre än hur många människor som årligen tar livet av sig i Sverige (ca 1560 per år).
När samhället blir alltför individualistiskt lämnas individen ensam med sina problem vilket kan leda henne rakt in i psykisk ohälsa.
Varför är genus ett problem?
Marceta föreslår sedan att individualismen kan stärkas genom politiska insatser som bryter upp klansamhällen och hederskulturer, motverkar klass- och genusbetingade strukturer samt främjar idrott och kultur för att öka individualitet och självförverkligande.
Att å ena sidan kritisera genusbetingade strukturer och å andra sidan försöka värna om människans frihet, för mig upplevs motsägelsefullt. Det är tack vare genusbetingade strukturer som många människor kan leva i frihet utan att vara rädda för förföljelse på grund av HBTQ-hatare.
Jag blir lite förvirrad av hur man ska främja idrott och kultur utan att värna om kollektivismen. Är inte välfärdssystemet som gynnar föreningslivet, idrotten och kulturen, just kollektivism? Är inte medlemskap i ett politiskt parti ett resultat av kollektiva beslut?
Jag tycker att det är individualismen som är det större hotet för samhällsutvecklingen.
Att vi uppfostras i normen om att de personliga behoven är de absolut viktigaste. Kosta vad det kostar. Svenskar blir mer och mer skeptiska mot andra. Vi har utvecklat misstroende gentemot andra människor och dessa misstankar stärks hela tiden.
Vi tror varken på våra grannar, våra vänner eller våra politiker.
Grupper ställs mot grupper. Individer ställs mot individer. Och klasskillnaderna blir alldeles för stora.
En kan köpa ett löpband för 70 000 kronor, medan en annan har inte råd att handla mat.
Negativ samhällsutveckling är resultatet av en mindre grupp människor som tänker på att göra sig själva rikare och rikare.
Girighet är djupt individualistiskt!
Foto: Unsplash.com
