Jag har lite svårt att andas. Nej, du behöver inte ringa 112. Det är inte livshotande. Jag blir så här när jag känner mig instängd i ett hörn.
Att vakna på morgonen och läsa nyheterna är en vana för mig. Jag är samhällsintresserad och engagerad i vårt gemensamma Sverige. Jag lägger tid och energi på att lyfta orättvisor, ojämlikheter och uppmärksamma beslut som fattas idag och som kan bli skadliga för vår demokrati.
Och imorse, när jag vaknade, blev jag översköljd av tankar om alla drastiska förändringar som har skett på så kort tid i vårt vackra, oskuldsfulla land. ‘
Kontroll hit – Kontroll dit
Vi gick med i Nato och överlämnade vår neutralitet. Att ha en klar åsikt om Nato-inträdet är svårt med tanke på att Putin är oförutsägbar. Får han för sig att attackera ett annat land, kommer han antagligen att göra det.
Så någon direkt åsikt om den militära alliansen har jag inte, fastän jag tycker att det var bättre förr.
Direkt efter medlemskapet i den militära alliansen kom DCA-avtalet, som ger USA rätten att ha sina baser i Sverige. Jag har haft så många diskussioner om DCA-avtalet på sociala medier att jag inte ens orkar skriva om det.
Vi har sagt ja till en stormakt att använda Sverige om det blir krig. Ännu ett beslut som fattades alltför snabbt. Men det kanske var nödvändigt? Med tanke på kriget i Europa och att Putin besöker diktatorer för att diskutera Gudarna vet vad.
Kanske behövs det snabba beslut för att markera att vi inte sitter passiva om något land får för sig att bråka med oss?
Men det har hänt för mycket
Bara på de senaste två åren har det kommit flera lagar som inskränker den personliga integriteten. Det har beslutats om visitationszoner där polisen kan stoppa vem som helst och visitera dem utan någon som helst brottsmisstanke – till och med barn.
I ett kärleksfullt land som Sverige har man vidare bestämt sig för att nu minsann ska barn som begår brott sättas i fängelse. Resonemanget är: “Kan de begå brott, är de mogna nog att sättas i fängelse”.
Storebror ser dig
Varför i hela världen har jag en röst i bakhuvudet som upprepar meningen: “Storebror ser dig”. Och när den svenska versionen har tröttnat, hör jag den på engelska: “Big Brother is watching you”.
Hårdare och hårdare tag. Tuff retorik. Bestämt språk.
Återvandringscenter. Hänsynslös flyktingpolitik. Vi mot dem. Riv ner!
Låt staten kontrollera allt, även rättsväsendet och domstolarna.
En kommer på en extrem åsikt, och den andra ska konkurrera ut genom ännu extremare idéer. De vill ha kontroll över vår identitet, vårt tänkande och våra hjärtan.
Varför inte sätta in ett chip i huvudet på oss? Då vet de exakt vad vi ska skicka iväg innan vi ens har tänkt tanken.
Då skulle inte Chat-control behövas.
Eller vi kanske inte behöver ha en personlig integritet i det tekniskt utvecklade samhället? Vi kanske ska kasta av oss kläderna och gå runt nakna för att visa att vi inte har något att dölja?
Nej, det skulle inte vara tänkbart. En bunt nudister är ingen vacker syn.
Men 1984 börjar få alltför många likheter med 2024.
Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka
Jag funderar mycket på vart vårt samhälle är på väg. Det känns som om vi går mot en framtid där individens frihet och rättigheter hela tiden får stå tillbaka för statens intressen.
Var går gränsen? När säger vi ifrån? Är det när vi inser att vi inte längre kan tala fritt utan rädsla för konsekvenser? Eller är det när vi inte längre kan röra oss fritt utan att känna oss övervakade och kontrollerade?
Vi lever i en tid av förändring och osäkerhet, och det är viktigare än någonsin att vi står upp för våra värderingar och rättigheter. Vi måste våga ifrågasätta och utmana de beslut som fattas i vårt namn, och vi måste våga tro på en framtid där frihet och rättvisa inte är tomma ord utan verkliga principer som vi alla lever efter.
Det är dags att vi alla tar ett steg tillbaka och reflekterar över vad vi verkligen vill ha för samhälle.
Vill vi leva i ett samhälle där vi ständigt övervakas och kontrolleras, eller vill vi leva i ett samhälle där vi är fria att vara oss själva och uttrycka våra åsikter utan rädsla?
Valet är vårt, och det är upp till oss att bestämma vilken framtid vi vill skapa.
Bildkälla: Unsplash.com
