Förväntningar är den djupa tron att någonting som vi vill kommer definitivt att hända. När vi förväntar oss någonting, ställer vi in oss på att få våra förväntningar ska bli uppfyllda (lite som på julafton).
I ett tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av förväntningar på barn som presterar bättre om vuxna har positiva förväntningar på dem. Inom socialpsykologin kallas det för Rosenthaleffekten (läs inlägget om: Positiva förväntningar på slöa barn).
I detta inlägg, intar jag ett annat perspektiv: Kan orealistiska förväntningar försvåra livet för oss?
Realistiska förväntningar boostar oss på ett bra sätt. Om jag förväntar mig att kunna lyfta 100kg i marklyft inom ett halvt år, sätta upp mål och delmål, och jobba hårt, kommer jag (troligtvis) förverkliga min förväntning.
Vid konkreta mål där vi själva har en avgörande roll fungerar förväntningar som katalysatorn i processen.
So long no harm.
Vilka förväntningar förstör för oss?
Det som kan döda glädjen i livet, är förväntningar vi har på andra. Vi hoppas att andra ska göra som vi vill (vårt behov av att utöva kontroll på andra liksom).
Här är några exempel på förväntningar som kan förstöra livets harmoni:
- Det jag förväntar mig måste hända. Ibland bygger vi upp ett slott i vårt huvud och när vi upptäcker att slottet var byggt på luft, blir vi besvikna, ledsna och känner oss hjälplösa.
- Livet ska vara rättvist. Håll i dig när jag berättar att: Livet är inte rättvist!. Hade det varit rättvist, hade vi inte haft krig, svält, fattigdom och gängbrottslighet. Sänk dina förväntningar vad gäller rättvisa och stay realistic.
- Alla ska tycka om mig. Hmmm … berätta varför?. Alla kan inte/vill inte/kommer inte att tycka om dig. Att anstränga sig för att få gillande kan trötta ut oss psykiskt och fysiskt. Släpp därför taget om förväntningen av gillande och fokusera inåt istället. Gilla dig själv.
- Personer i vår omgivning ska bete sig som vi vill. Alla människor är fria (nu citerar jag den allmänna deklarationen helt plötsligt) och har fri vilja. Vi äger ingen. Vi lånar andra människor, till och med våra barn. Att förvänta sig att andra ska göra det vi vill göra, kan bli en stor besvikelse. Släpp därför kontrollen.
- Att tänka: om jag förväntar mig någonting enormt mycket, kommer det kanske att hända. Sluta läsa pseudo psykologi så som Law Of Attraktion. Reflektera igenom fakta och låt dina “tänk om”- tankar vila ett tag. Vi är varken magiska eller har övernaturliga förmågor.
- Att förvänta oss för mycket av de vi älskar. Kärlek ska vara utan villkor. Du älskar inte personen om du ständigt förväntar dig att hen ska göra/vara/bete sig som du vill. I kärleken finns inga förväntningar. Släpp kravet på de du bryr dig om och sänk dina förväntningar på dem.
I’m not in this world to live up to your expectations and you’re not in this world to live up to mine.
Bruce Lee
Barn fantiserar … och det gör även vuxna
Utvecklingspsykologen Jean Piaget menade att barn kan ha svårt att skilja mellan den subjektiva världen och deras egna tankar. Enlig Piaget, föreställer sig barn att om hon tänker elaka tankar om lillebror, kommer tankarna att slå igenom … och han kommer att ramla och slå sig.
Piaget trodde att “den magiska” processen avtar vid 7 års åldern och vi blir mer logiska efter den perioden.
Det visar sig att Piaget hade fel. Det finns även vuxna som tror att de kan få magiska saker att hända med hjälp av sina tankar och förväntningar. Trust me, I have been there.
Är det alltid dåligt med att ha förväntningar?
Förväntningar i sig behöver inte vara dåliga. Till exempel förväntar jag mig att min dubbelespresso på morgonen ska göra mig lite lyckligare. Och voilà, jag blir en bättre och lyckligare människa efter att jag har druckit upp den.
Lite magiskt ändå, eller hur?
Problem blir det när våra förväntningar inkluderar andra människor. Jag må älska min dubbelespresso men om jag förväntar mig att alla ska älska espresso lika mycket som mig, blir jag med all säkerhet besviken.
Det finns faktiskt människor därute som inte ens gillar kaffe (jag lovar jag känner ett par stycken).
Det är lite taskigt att bli arg på andra människor när de inte kan/vill leva upp till våra förväntningar. Man får ta ett steg tillbaka, andas ut och fråga sig: “Vem är det egentligen som sårar mig? Någon annan eller mina egna förväntningar?”.