Jag kommer ihåg när jag var 16 år och pratade med en äldre granne om våra tvåårs planer (drömmar).
Grannen berättade att hon ville hitta en ekonomisk stabil pojkvän, skaffa körkort och bil, flytta från Värmland till Stockholm och köpa en insatslägenhet där.
Och vad var då mina tvåårsplaner? Jag minns än idag grannens skratt när jag berättade för henne att “Jag vill köpa en mountain bike så jag slipper laga min gamla cykel var och varannan vecka”.
En sån som man kunde cykla snabb på och som också klarade av lite snö.
Kollektivtrafiken i Karlstad var seg de åren och det smidigaste sättet att ta sig till skolan var med cykel. Och min cykel var gammal och sliten.
Några drömmar om en rik pojkvän, bil och hus fanns inte hos mig. Och vadå drömma?
Jag visste mycket väl att jag skulle arbeta sommarlovet för att ha råd med att köpa min Mountain bike.
Låt mig berätta om girighet
Girighet är önskan om att ha mer än man behöver, inte för att få det lättare utan för ens egna själviska intressen.
Du har, men du vill ha mera, ännu mera och ännu mera – ett habegär som aldrig blir tillfredsställt.
Girighet kan gälla, ägodelar, makt, pengar, berömmelse, status, uppmärksamhet, sex och beundran.
Girighet handlar också om Will to power, alltså önskan om kontroll, makt och inflytande.
Historiska och nuvarande tyranner har en sak gemensamt: maktgirighet!
Kosta vad det kostar (även människoliv) bara jag får bestämma – tänker/tänkte diktatorer.
Hur girighet utvecklas och när blir det ett problem?
Att vilja ha ett bättre liv är allmänmänskligt. Utan viljan till ett bättre liv skulle vi inte vara motiverade att gå upp på morgonen och gå till skolan/jobbet.
Vad vore livet utan drömmar och utan hopp?
Vi bör och ska sträva efter att utvecklas och förverkliga våra drömmar. Problem blir det när habegäret tar över vårt psyke och vi blir beroende av tanken på att få mer.
Obsession liksom.
Girighet psykologiskt?
Du kanske inte trodde det, men girighet påverkar vår mentala hälsa negativt.
När ha-lusten blir en drivkraft och vi blir besatta av tanken på: “Om jag hade mer, skulle jag må bättre” får vi ångest och blir rastlösa.
Ångesten avtar inte därför att vår önskan om att ha mera är/blir oändlig.
Om du har sett ett avsnitt av Lyxfällan förstår du kanske vad jag vill komma fram till.
Människor som skuldsätter sig själva för att kunna ha råd med att köpa dyra och ibland onödiga prylar för att imponera.
Imponera på vem liksom? I vilket syfte?
Skjut inte budbäraren, jag ställer bara frågorna.
Vad orsakar girighet?
Psykologin menar att barn som blir ignorerade av sina föräldrar, eller växer upp med ambivalenta, avvisande vårdare, kan i högre grad utveckla girighet.
Dålig självkänsla resulterar i viljan att tävla och fylla sina “tom-luckor” med det materiella.
Önskan om att få det bästa, leder till jämförelse och/eller tävling.
Man vill ha erkännande och rikedom till all kostnad.
Även om vägen till framgång kan innebära att man trampar över människor, krossar hjärtan och sårar några.
Klättra på andras ryggar och inte ens höra om det gjorde ont när man trampade på deras själar.
Barn tar efter sina föräldrars beteenden
Låt mig berätta om ett fint minne.
Min son som är åtta år skulle på utflykt med sin klass. Läraren hade sagt att de kunde ta med sig pengar för att handla glass eller godis under utflykten.
Jag gav sonen en 200 kronorssedel och bad honom lämna tillbaka resten.
När jag hämtade sonen från skolan den dagen, frågade jag efter min växel.
Sonens svar på min fråga om pengarna blev: “Mamma det finns ingen växel. Mina kompisar hade inte med sig pengar så jag köpte godis till dem också”.
Lyckan av att få en pryl är kortvarig
När vi shoppar frigör vår hjärna endorfiner och dopamin. Då elöningssytemet i hjärnan ger positiva känslor, fortsätter vi beteendet och strävar efter intensivare lyckorus (mer shopping liksom).
Att köpa en väska på HM gav dopaminkick när vi var i tonåren.
Vid medelåldern gäller det att köpa en Chanel om du vill känna samma lyckorus.
Eller en Tesla…
Det är ganska märkligt att det som egentligen ger livet mening är gratis.
Kärleken kostar ingenting men är den största drivkraften i oss människor (Läs också inlägget om livets mening).
När vi förlorar någon, ingen diamant i världen kan få oss att känna mindre saknad. Diamantringen må ge en dopaminrus och en del glädje, men den ersätter inte en individ.
Slutord
Människans ha-begär avtar aldrig. Ju mer vi har, desto mer vill vi ha.
Har vi inte lika mycket som andra känner vi oss mindre värda. Det är som om vår identitet drabbas om vi inte har lika mycket som grannen.
Vi vill ha makt och pengar för att kunna känna njutning.
Sökandet efter makt och inflytande är utmattande och tröttar ut oss fysiskt och psykiskt. Läs mer om girighet på denna länk.
Titta gärna på det korta avsnittet av min favoritserie “Frasier”. Frasier blir deprimerad trots att han har blivit den mest framgångsrika psykiatern och radiorådgivaren och har vunnit priser.