Suicidpreventiva dagen 10e september

av Azita Miakhel

Sommaren 2020

Vissa minnen slår sig så djupt i medvetandet att det känns som om det hände igår. 

Det var dock inte igår.

Det var för tre år sedan när jag för alltid förändrades som person. 

Första dagen på sommarlovet år 2020. En riktig vacker och solig dag. Jag var ute med sonen och vi båda njöt av varsin glass. 

Det kändes skönt med att ledigheten hade börjat, trots Covid-oro i luften. 

Nu skulle jag inte tänka på jobbet och försöka komma ner i varv – hade jag bestämt mig.  

Det jag inte visste var att den sommaren skulle bli bland de jobbigaste.

Ja jag minns den dagen som om det var igår. 

Jag minns att telefonen ringde och till min förvåning såg jag att min chefs namn stod i det inkommande samtalet.  

Lite försiktigt svarade jag. Efter den artiga presentationen i telefon, meddelade min chef det tragiska som hade hänt: ”Azita … Din elev ”L” har dött. Hen tog livet av sig” (och nu när jag skriver börjar tårarna komma…jag som trodde att jag hade bearbetat allt). 

Det jag minns av samtalet var att jag började gråta och säga ”Nej, det får inte hända … inte igen”.  

Några år innan hade en annan ungdom jag hade haft i undervisning gått bort i självmord. 

Den ungdomen hade bytt skola ett halvår innan hon begick självmord, så även om beskedet tog hårt på mig, kunde jag känna en viss distans till den tragiska händelsen. 

Med ”L” var det annorlunda.

Jag hade avslutat årskurs två med klassen för några veckor sedan och vi hade sagt hejdå och trevlig sommarlov till varandra. 

“L” skrev ju ett meddelande till mig där hen skrev att jag var en bra lärare och önskade mig ett bra sommarlov. 

Nu i efterhand tror jag att meddelandet var L:s hejdå till mig.

Jag hade träffat “L” i undervisning fyra gånger i veckan i två år. 

En seriös person med stor potential. Talangfull, frisk och kunnig. 

Förvisso fick jag tjata på “L” då hen inte ville anteckna, men hen klarade alla examinerande momenten med bra omdömen. 

Så beskedet om dödsfallet förändrade mig och min tillvaro. 

Det var svårt att ta in informationen om L:s bortgång och ännu svårare att hantera känslorna och tankarna kopplade till hens bortgång.  

Jag har fått höra av folk i närheten att – jag överreagerar, -att jag borde inte bli så påverkad, -att det var ”L”:s val, att hen var ju bara en elev, men känslorna och tankarna har inte varit under min kontroll. 

Det finns inget manus på vem eller hur en lärare ska reagera när en elev plötsligt går bort. 

Det finns ingen struktur eller plan i världen som kan tala om hur och varför man känner som man känner. 

Du kan inte bestämma vem du ska sörja och vem du inte bör sörja. 

Det var ett liv som slocknade.  

Och nej, självmord är aldrig ett val. Jag vägrar gå in i den diskussionen. 

Självmord är en sista väg ut ur ångesten man känner för livet och kan förebyggas genom att människor, myndigheter och andra samhällsinstitutioner blir bättre på att ta hand om individer.

Fakta om suicid Sverige 2022

Folkhälsomyndigheten skriver följande statistik om självmord under 2022:

Under 2022 dog 1 254 personer av säkert fastställda suicid i Sverige.

Av dessa var 897 män och 357 kvinnor, 10 var barn under 15 år. Ytterligare 315 fall registrerades där det fanns misstanke om suicid, men där avsikten inte kunde styrkas.

Två tredjedelar av de som avled i suicid 2022 var män. I befolkningen 15 år eller äldre var suicidtalet (antal suicid per 100 000 invånare) 21 för män och 8 för kvinnor. Suicidtalet för män och kvinnor tillsammans var 14.

Sucide Zero skriver om självmordsstatistik på sin hemsida:

Suicide Zero hänvisar till statistik från Socialstyrelsen på sin hemsida:

Enligt Socialstyrelsen dog 1 569 personer i Sverige i självmord 2022.

En oroande men inte förvånande utveckling, menar organisationen Suicide Zero.

År 2021 var siffran 1 505, vilket betyder en ökning med 64 personer på ett år.

När man jämför med föregående år ser man att ökningen framförallt gäller de äldre. Störst är skillnaden för åldersgruppen 60-69 år.

Känns in i själen när barn och ungdomar finns med

Tittar man på statistiken från Folkhälsomyndigheten är det 237 personer mellan 15-29 som begår självmord i Sverige varje år och fler än 5 000 vårdas varje år för självmordsförsök.

Tycker du att suicid är ett obehagligt ämne att diskutera?

Klart som f*n att det är ett svårsmält ämne att lyfta och diskutera.

Men bara för att vi blundar, låtsas som att problemet inte finns, försvinner inte faktumet. 

Många människor lever i mörker och känner varken mening eller hopp med livet. De behöver hjälp och de behöver hjälp nu.  

Det är bråttom. 

Läs vidare inlägget om “11 åringar som begår självmord“.

Tonårshjärnan

Hjärnbarken, det som kallas hjärnans grå substans,  är indelad i lober och mognar från bakifrån  nackloben och framåt, pannloben som ansvarar för vår kognitiva förmåga, dvs planering,  förstånd och beslutsfattande mognar sist och fortsätter att utvecklas tills vi är i 25-30 års åldern (källa: Hjärnfonden).

Tonårshjärnan är mer programmerad på känslor än förnuft vilket kan förklara impulsbeteende, risktagande och pendlandet mellan känslor av kärlek och hat.

När hjärnan inte är fullt utvecklad, hur kan då en tonåring intala sig själv om att allting blir bra efter ett tag?

För tonåringen är det viktigt att det blir bra nu – med en gång.

Det är här och nu som är det viktigaste.

Det är vårt ansvar som vuxna att träda in, skapa hopp och ge konkreta redskap för barn och tonåringar.

Många behöver vägledning och hjälp med att hantera sina känslor och vardagens stress.

Det handlar inte om curlande – det handlar om att rädda liv.

Det gäller att förebygga psykisk ohälsa och ge en känsla av trygghet för barn och tonåringar.

Noll vision

Även om våra kunskaper om självmord ständigt utvidgas, fortsätter självmord ändå att omges av fördomar och felaktiga uppfattningar.

Det finns ingen särskild “profil” för människor som tar sitt liv, även om vissa samhällsgrupper kanske har en högre statistisk förekomst.

Vi bör betrakta självmord som det det är – den mest extrema konsekvensen av psykiskt lidande, svåra livssituationer eller kriser.

Slutord

Jag är inte politiker, även om jag är politiskt intresserad.

Det var ett tag då jag tänkte på att bli politisk aktiv och göra en insats för barn och ungdomar, framförallt i syfte att uppmärksamma psykisk ohälsa och jobba med förebyggande åtgärder i skolan, men tyvärr så är samhällsstrukturen komplex och alla som vill förändra, får inte möjligheten att förändra.

Mitt sätt att sprida budskap om viktiga samhällsfrågor får fortsätta vara mitt bloggande.

Min uppmaning och önskan (och många andras) till de som arbetar med politik är att de tar tag i noll visionen om självmord i Sverige. 

Det räcker inte att enbart ideella organisationer som Sucide Zero tar på sig ett samhällsansvar helt ensam.

Jag är sedan ett drygt år tillbaka stolt volontär för Sucide Zero där jag då och då Swishar en slant för att stödja deras verksamhet.

I en perfekt värld skulle de med mest pengar hjälpa till att skapa bättre förutsättningar för frivilliga organisationer som är i behov av ekonomiskt stöd, men vi lever inte i en perfekt värld – tyvärr.

Så stödja de verksamheter som arbetar förebyggande med suicid och var förändringen du vill se i samhället.

Gör det du kan för att hjälpa en annan människa.

Människor är kapabla till att skapa stress och frustration hos andra individer, men de kan också hjälpa människor i behov av stöd, genom att vara där och ha lite extra koll och visa lite medmänsklighet och omtanke.

En kan inte göra allt. Men alla kan göra något.

Foto: Unsplash.com

Du kanske också vill läsa