För tre år sedan när min son var fem år, minns jag en händelse som gjorde att jag lärde mig en läxa för livet.
Jag kommer ihåg att sonen hade gjort någonting (minns inte riktigt vad) som jag hade blivit arg över.
Jag minns att jag tillrättavisade min pojke och skällde på honom. Min utskällning gjorde sonen jätteledsen och han grät en lång stund den dagen.
Det var hjärtskärande att se på mitt barn gråta och bli ledsen. Kort efter bad jag om ursäkt för min utskällning och jag lovade mig själv den dagen att aldrig mer höja rösten åt honom.
Ett löfte som jag har hållit i över tre år nu. Emellanåt när jag frågar sonen om jag är en snäll mamma till honom, händer det ibland (bara ibland) att han säger: “Du är snäll, men du skrek på mig en gång. Gör aldrig om det mamma”.
Varför ska vi undvika utskällningar?
Vad vi säger till våra barn (och ungdomar) och hur vi säger det, skapar deras inre röst, deras syn på dem själva och bildar deras identitet.
Jag skrev ett blogginlägg om utställningens negativa effekter för drygt ett år sedan, men känner att ämnet är så viktigt att det är värd att skriva om det igen.
Vi bör satsa på att bygga upp mentalt starka barn så vi slipper reparera söndriga vuxna.
Vad är aggression?
Först låt mig berätta om vad aggression är för någonting för att sedan fördjupa mig i utskällningens negativa effekter.
När vi pratar om aggressivitet, tänker vi oftast på misshandel eller att skada någon fysiskt. Men att skrika på någon eller höja rösten i den grad som upplevs obehagligt, är också ett aggressivt beteende.
Psykologiskt beskrivs aggressivitet som en samling av beteenden som resulterar i fysisk eller psykisk skada gentemot sig själv eller en annan.
Jag ska inte gå in på vilken funktion ilska och aggression uppfyller, utan fokuserar främst på varför vi bör undvika utskällningar och skrikande när vi blir arga.
Tre sorters aggressivitet
Inom psykologin beskrivs tre sorter aggressivitet:
- Fysisk och verbal aggressivitet (Reactive-expressive)
- Fientlighet (Reactive-inexpressive)
- Passiv aggressivitet – t ex att man förtalar någon, ger elaka kommentarer eller sprider rykten. (Proactive-relational aggression)
Att stå framför någon och skrika visar tydliga tecken på aggressivitet. Ett aggressivt beteende är skrämmande och traumatiserade för framförallt barn.
Så varför ska vi undvika utskällningar?
Att skrika på barn kan orsaka en mängd negativa effekter både på kort och lång sikt.
Skrik och utskällningar kan orsaka rädsla och ångest hos barnet. När en vuxen skriker på ett barn kan det skapa en känsla av hot och rädsla hos barnet.
Detta kan leda till att barnet känner sig otryggt och osäkert. Skrikande kan påverka barnets självkänsla negativt.
Om ett barn ständigt får utskällningar kan det leda till att barnet känner sig värdelöst och får känslor av nedvärdering och bristande tillit till sin egna förmåga.
Om ett barn upprepat utsätts för utskällningar kan barnet utveckla aggressivt beteende och bli mer benäget att skrika på andra.
Även relationen mellan barn och föräldrar kan drabbas av utskällningar. Att skrika på ett barn kan skapa en känsla av avstånd mellan barnet och föräldern. Det kan också leda till att barnet tappar förtroendet för föräldern.
Som vuxen skulle vi reagera djupt om någon skrek på oss, eller hur?.
Skrik på mig en gång, skriker jag tillbaka. Skrik på mig systematiskt under en längre period, blir jag tillbakadragen, rädd och full av ångest.
Detsamma gäller för barnen och ungdomarna.
Psykologiska effekter av utskällningar
Psykologiska konsekvenser av utskällningar och skrikande:
- Ångest
- Rädsla
- Aggressivitet
- Tillbakadragenhet
- Försämrad självkänsla
- Nedstämdhet
- Depression
- Stress
- Oro
- Problem att skapa relationer
- Sömnproblem
- Fobier
Det säger sig självt att: rädsla leder till ångest, ångest leder till sömnproblem, sömnproblem kan leda till nedstämdhet och depression och depression kan försvåra möjligheterna till att skapa sunda relationer.
Rädsla kan försvåra tilliten till andra människor då individen utvecklar misstänksamhet gentemot omgivningen.
Slutord
Vi tror att vi uppfostrar våra barn rätt så länge de inte tar fysisk skada, men de psykiska skadorna kan vara betydligt allvarligare och ta fäste i psyket livet ut.
Systematiska utskällningar och andra verbala kränkningar kan skada barns mentala hälsa och påverka hela barnets liv negativt.
Så varför skrika när vi kan låta bli? När vi höjer rösten, upprepar vi det vi redan har sagt – fast högre.
Varför tror vi att budskapet kommer fram bättre om vi skäller ut budskapet?
Barn är människor och de förtjänar exakt samma respekt som vuxna.
Att tappa tålamodet på grund av stress, kan hända oss alla, men vi får inte låta skrikande och utskällningar bli ett beteende inom oss.
Läs också: Barnens psykiska hälsa är alla vuxnas ansvar.
Foto: Solen Feyissa
