Att använda Internet för att sprida hat, desinformation, hot och propaganda är (enligt mig) ett folkhälsoproblem.
Finns det internet, finns det personer som gömmer sig bakom skärmen och trakasserar andra.
Om personen dessutom är anonym kan de skriva hur elaka saker som helst utan att bry sig om att såra någon annan.
När människor blir mer exponerade för sociala medier ökar risken med att utsättas för nätmobbning.
Sociala medieplattformar som tillåter fria och öppna kommentarer kan bli en mycket skrämmande miljö för offer för nätmobbning.
Här kan hot, aggressiva, nedvärderande eller kränkande kommentarer eller meddelanden, samt redigerade bilder eller videor, förekomma.
Men vad räknas egentligen som nätmobbning?
En definition först
Låt mig börja med en definition av nätmobbning för att sedan ge mig in på varför nätmobbning förekommer för att slutligen analysera vad problemet leder till:
Nätmobbning avser användningen av digital teknik för att skada andra människor.
Detta innefattar oftast användningen av internet, men kan även ske genom mobiltelefoner (t.ex., textbaserad mobbning).
Sociala medier är en av de primära kanalerna genom vilka cybermobbning sker, inklusive Facebook, Instagram, Tik Tok, Snapchat och mer.
Vad driver människor till näthat?
Jag har tidigare skrivit om ämnet och väljer därmed att återpublicera delar av ett gammalt inlägg om vad det är som driver människor till att nätmobba.
Kriterier för nätmobbning
Man kan undra varför nätmobbning förekommer.
Och det är svårt att ange de exakta orsakerna bakom varför:et, men det finns fem kriterier som föröker förklara uppkomsten av nätmobbning: syfte, ryktesspridning, makt, anonymitet och publicitet:
- Syfte – Nätmobbaren har oftast ett syfte med mobbningen. Det kan vara att medvetet skada en person man känner eller att rikta hat mot en grupp människor. Det finns alltså en måltavla för mobbningen.
- Ryktesspridning – Informationen på internet består längre, vilket gör att mobbaren väljer att använda nätet för att sprida rykten om sitt offer. I verkliga livet kan mobbning vara några timmar under en dag, medan det på internet varar i livstid.
- Makt och inflytande – En person som nätmobbar vill ofta ha kontroll och makt över offret. Om det till exempel är en ensam, isolerad och olycklig individ som är missnöjd med sitt eget liv och sprider hat om en viss grupp, gör hen det för att känna kontroll och makt.
- Anonymitet – Det är enklare att mobba när man sitter bakom skärmen och är anonym. Ingen vet vem förövaren är, vilket gör det lättare att sprida hat på internet.
- Publicitet – Ett exempel på nätmobbning för att få publicitet är när kändisar skapar drama genom att mobba varandra. En kändis kan till exempel publicera en video där hen säger elaka saker om en annan person, och den andra personen svarar ännu hårdare. Fansen delar videon eftersom de finner dramat underhållande, vilket leder till att kändisarna får ännu mer publicitet eftersom alla talar om dem.
Olika perspektiv på nätmobbning
Det finns olika sätt att se på varför nätmobbning sker. Man kan betrakta det från ett strukturperspektiv, ett samhällsperspektiv, ett grupperspektiv och ett individperspektiv.
I detta inlägg kommer jag mestadels att fokusera på ett individuellt och psykologiskt synsätt.
Individuellt och psykologiskt synsätt
Min personliga åsikt är att en person som ägnar sig åt nätmobbning lider av någon sorts psykisk ohälsa eller gör handlingen som ett resultat av grupptryck och/eller önskan om grupptillhörighet.
Starka känslor av aggression och fiendskap bubblar inom förövaren som letar efter en utloppskanal – en syndabock.
Det egna lidandet får tillfälligt lindring när ilskan riktas mot någon annan.
Till exempel, en individ som har svårt att få sin ekonomi att gå runt kan rikta sitt missnöje mot invandrare med tanke på att de “tar alla jobb och pengar”.
En ensam person som känner sig utanför kan projicera sina känslor genom att avundas och kritisera andra individers utseende, vilket leder till att de skyller på dessa för sina egna problem.
Vilka konsekvenser har nätmobbning?
Nätmobbning leder till psykisk ohälsa och kan göra offret sjuk.
Nedan följer en lista över möjliga konsekvenser av nätmobbning:
- Känslor av obehag, nedstämdhet och ångest
- Instabilitet i känslor med pendlande mellan olika känslotillstånd
- Svårigheter att sova och ständig uppvaknande
- Tankar om självmord och självmordsförsök
- Dålig självkänsla och lågt självvärde
- Självisolering
- Svårigheter med koncentration och inlärning
- Problem i sociala relationer
- Posttraumatiskt stressyndrom
- Självskadebeteende
- Ilska, irritation, aggressivitet och känsloutbrott
Viktigt i sammanhanget är att ohälsa inte enbart är begränsad till offret för mobbningen.
Nätmobbaren kan också uppleva liknande ohälsa.
När mobbaren riktar all sin uppmärksamhet mot ett offer undviker hen att hantera sina egna undertryckta känslor.
… och blir som en tryckkokare som kan explodera när som helst (Boom!).
Att hantera nätmobbning
Nu kommer vi till min favoritdel av detta blogginlägg, nämligen lösningar på problemet med nätmobbning.
Här delar jag upp förslag på lösningar i två delar: En etisk-pedagogisk del och en ställ koncernen till svars-del.
Etisk-pedagogisk del
Internet är här för att stanna. Det är därmed ingen idé att försöka stå i vägen för expanderingen av internet.
Vad vi däremot kan göra för att Internet ska bli en tryggare plats för barn, ungdomar och vuxna, är att införa “Internet etik” i skolans läroplan.
Redan idag är “Normer och värden” en del av skolans pedagogiska förhållningssätt:
Enligt skollagen ska utbildningen utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.
Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling.
Utbildning och spridning av information om nätmobbning kommer att hjälpa till att lära en ny generation om etik och moral online, och uppmuntra förståelsen att anonyma kommentarer inte görs i ett vakuum och att offret för nätmobbning är verkliga människor som förtjänar empati och förståelse.
Sociala medier koncernens ansvar
Emellanåt känns det som om sociala medier lever ett eget liv och att vi som privatpersoner inte kan påverka dem.
Men vi får inte glömma bort att bakom sociala mediers algoritmer finns det rika personer som äger plattformarna. Dessa personer blir ännu rikare när hatiska inlägg går viralt och får massor av visningar och gillamarkeringar.
Mark Zuckerberg, ägaren av Facebook, Instagram, WhatsApp, Messenger och Threads, tjänar oerhört stora summor pengar på enskilda individers information.
Elon Musk, ägaren av Tesla, bygger rymdraket men är så snål att han inte ens kan erbjuda ett kollektivavtal till Tesla-arbetare i Norden.
(Oj. Jag vet inte hur jag hamnade i Teslastrejken. Låt mig styra mina tankar rätt igen).
Och så har vi ägarna av YouTube, TikTok och LinkedIn.
Men du förstår nog min poäng.
Slutord
Jag kanske verkar naiv, men jag förstår att förändring tar tid och att lösningar på vissa problem är svårare och mer komplexa.
När det kommer till pengar (till exempel är Mark Zuckerberg värd 54,7 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär 454 miljarder svenska kronor!), kan förändringar som gynnar kollektivet men skadar personer med mycket kapital vara svåra att genomföra.
MEN, vi kan inte ge upp kampen om att skapa trygghet på Internet och stärka våra barns psykiska hälsa, bara för att ett antal enskilda individer vill tjäna mer pengar (t ex Larry Page, grundaren av Google och YouTube som är god för 50,9 miljarder dollar vilket är ca 442 000 miljarder svenska kronor.) genom kontrollen av information.
Vi behöver, via vårt samarbete i EU, ställa sociala medier ägarna till svars.
Låt mig ge ett enkelt exempel: När man har köpt ägg i mataffären och det upptäcks att de köpta äggen innehåller bakterier som kan leda till sjukdom, återkallas äggen tillbaka till mataffären och till leverantören.
Konsumenterna får sina pengar tillbaka och äggföretaget står för kostnaderna.
När forskning efter forskning visar på att det finns samband mellan användandet av sociala medier och ungdomars psykiska ohälsa (där mobbning är ett exempel), borde företagen ta sitt ansvar och åtgärda problemet.
Vi kan inte lämna barnens hälsa i händerna på storföretagen och sedan fråga oss: “Varför mår så många barn och ungdomar dåligt?”.
